Amning och frånvaron av ideologi

Av Marit Olanders

"Amning är sannerligen ett område som präglats av ideologi" står det i ett mejl jag får. Intressant, tyckte jag och bad personen utveckla det hela. Jag fick inget svar men väntar fortfarande på ett.

Under tiden funderar jag på om jag tycker att amning är ett område som präglats av ideologi. Jag skulle snarare säga att den förvirring som råder i den offentliga debatten om amning beror på frånvaron av ideologi. Likgiltighet.

Låt mig förklara.

När Socialstyrelsen 1973 bildade Expertgrupp Amning var Amningshjälpen redan bildad och med och tryckte på för att få sjukhusen att lämna de rigida fyratimmarsschemana som orsakade så mycket sorg och amningsproblem.

När sjukhusen blev amningsvänliga på 1990-talet innebar det att alla sjukhus skulle ha en skriven amningsstrategi, fortlöpande utbilda personal, låta mammor och barn vara tillsammans dygnet runt samt ge mammorna instruktioner i hur amning och urmjölkning går till. Samtidigt som alla sjukhus hade klarat utnämningen var amningen i Sverige all time high, 1996.

Trots att utnämningen till amningsvänlig var en färskvara lades referensgruppen för utvärdering av amningsvänliga sjukhus ner efter ett tiotal år. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet sköt ifrån sig ansvaret - från och med 2004 är det landstingen som har ansvaret för amningsvänligheten. Därefter upphävde Socialstyrelsen Allmänna råd 1983:2 och SOSFS 1983:21, som fanns till för att "medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning samt, om bröstmjölksersättningar behövs, säkerställande att sådana används på rätt sätt". EG-direktivet 2006/141/EG skulle ersätta Allmänna råd 1983:2.

Livsmedelsverket och Socialstyrelsen har infogat direktivet delvis i sina författningar (LIVSFS 2008:2 samt SOSFS 2008:33) vissa delar av direktivet svävar fortfarande fritt.

Amningsfrågan är inte politiskt opportun. Jag har varit i kontakt med två folkhälsoministrar i olika regeringar som sagt lite vagt att de är för amning men inte visat det i handling. De politiska partierna vill inte ta i amningsfrågan ens med tång. För några år sedan hade jag en tragikomisk mejlväxling med ett av partierna i riksdagen om amning. Partiets representant blandar ihop ansvar och skuld på ett sätt som tydligt visar på frånvaro av engagemang:

Hej Marit, och tack för ditt mejl.

Vi känner väl till amningens positiva fördelar. /- - - / Samtidigt vill vi inte moralisera över de föräldrar som

av

olika privata skäl inte ammar sina barn, eftersom det skulle vara ett

skuldbeläggande som inte gynnar någon. Min personliga bedömning som

engagerad småbarnsförälder är dessutom att informationen om

amning är

ganska bra idag, även om det säkert finns förbättringsmån.

Vänligen,

XXXX , partiet X

Mitt svar:

Hej XXX!

Naturligtvis ska inte enskilda familjer skuldbeläggas för hur de gör i amningsfrågan. Om beslutsfattare och vårdanställda tar amningen på allvar kan man undvika att mammor p g a omständigheter de inte kan råda över känner sig tvingade att avsluta sin amning mot sin vilja. Många mammor lämnas i dag i ett tomrum där de varken får stöd för att fortsätta eller sluta. Att avsluta amningen tidigare än man tänkt ger så gott som alltid skuldkänslor, samt även sorg, besvikelse, ilska etc. /- - - /

De flesta som avslutar amningen före sex månader gör det ofrivilligt, p g a att situationen på olika sätt blivit ohållbar. För dem har den information som finns inte räckt. Amningen är kanske smärtsam eller mamman upplever att hon har för lite mjölk, hon har kanske fått missriktade eller felaktiga råd om att börja med tillägg så att amningen manövrerats ut. I de allra flesta fall skulle mammor slippa problem om de fått relevant information och stöd. Det är inte deras eget "fel" att de "misslyckas". Här finns det massor som ni politiker skulle kunna göra för att skydda amningen så att kvinnor får möjlighet att amma eller inte amma i den utsträckning de själva vill. Det har ingenting med moraliserande att göra utan om att ta amningen på allvar.

/ - - - /

Min erfarenhet är att vårdpersonal som kan sitt ämne - amning - ordentligt också ofta är de som är mest ödmjuka och kan ge relevant stöd till mammor som inte ammar eller önskar att sluta amma. Det är min fasta övertygelse att mammor känner "amningshets" om de inte får hjälp vare sig med att sluta eller att fortsätta amma - kort sagt att man från vården (och beslutsfattares) sida inte tar amningen på det allvar den förtjänar. Samtidigt förekommer det att mammor känner en "anti-amningshets" , av samma anledning, personalen i fråga har inte kunskap nog att hjälpa mamman utan föreslår t ex tillägg på lösa grunder.

Det handlar inte om att moralisera och inte, som till stor del sker i dag, skjuta över ansvaret för amningen på den enskilda familjen.

Hälsningar

Marit Olanders

Kvar blir en rekommendation om amning vars främsta funktion emellanåt tycks vara att folk retar sig på den. Ett tomt skal utan innehåll.