torsdag 19 september 2013

Visa ditt stöd för långtidsamning


av Julia Ilke

Har fått en kommentar med en fråga om hur man ska orka långtidsamma när ens omgivning är negativ till det. Min första tanke är mamman behöver stöd! Stöd, acceptans och bekräftelse på att hon gör något fint och bra när hon låter sin 2-åring amma vidare. 

Vad säger ni andra mammor? Kom igen så samlar vi ihop massor av pepp för långtidsamning, för den här specifika mammans skull men så klart också för alla andra! Bidra med ett konkret fakta på varför amning och långtidsamning är bra, säg något stärkande, dela din egen story, berätta varifrån du hämtat kraft osv. osv..! Låt kommentarsfältet bli ett enda långt hurrarop för långtidsamning som man kan gå in och läsa när man behöver det.

"Ammar min 2-åring så mycket hon vill, och vill fortsätta så länge hon vill. Men blir alltmer förtvivlad över omgivningens attityd. Börjande från hennes egen far: "nu igen", "extremt", "onormalt". Har hon inte aptit vid middagsdags är det naturligtvis mammas fel. Och farmor som utbrister med sin snörpta näsa: "det där är ju inte heller bra!" (vet inte vad mera som inte är bra). Och så står far och farmor och diskuterar hur illa det är medan jag ammar. Känner mig så maktlös och matt. Och ensam. Ingen bryr sig om hur det känns för mig och barnet. Har inte några "egna" kvar längre som stöder mig. Vad skall jag göra? Vad skall jag säga?"

14 kommentarer:

Anonym sa...

1. Ge din man en biologilektion om amningslängd. Själv hade jag turen att snubbla över läkaren Tomas Ljungbergs lilla folder "Vad är naturligt för mitt barn" där han sätter amningslängd i perspektiv med att jämföra med människor ur ursprungsbefolkningen och våra närmaste släktingar bland djuren. 3-4 år verkar vara "normen" om man ska gå efter vår biologi. Ungefär så länge som västerländska barn använder amningssubstitut som napp/nappflaska/välling mm. Det är din mans uppgift att stödja dig i amningen precis som man bör stödja varandra i föräldrarollen i övrigt. Inte hacka på dig inför barnet.

2. Be honom sedan ta ett snack med sin egen mamma. Kan hon inte hantera sitt amningsavund på ett mer konstruktivt sätt behöver hon inte vara närvarande när du ammar. Punkt.

3. Stå på dig! Kom ihåg att det är de som gör fel, inte du. Kom ihåg att deras amningsavund är ett tecken på okunskap och kanske lite ren avundsjuka över att du kan något de inte kan.

4. Kom ihåg att du inte är ensam! Jag och många med mig har också varit där och fått korkade kommentarer.

5. Det finns ingen evidens för att barn skulle påverkas negativt av att bli ammade länge eller bli "bortklemade". Snarare tvärtom. Barn som ammas länge har betydligt mindre fixering vid "snuttar/gosedjur/nappar" och andra substitut. Min äldsta ammades i två år ungefär, samsov och ammades fritt på nätterna. Sov sedan från 3år i eget rum. Hela nätterna. Självvalt. Väcker oss bara om hon är sjuk eller haft en mardröm någon enstaka gång. Samma sak med alla andra jag känner som ammats länge, de har sovit bra. Hälsa farmor det ;)

Anonym sa...

Men vad ledsen jag blir.

Jag ammar fortfarande och jag håller med om att det är svårt. Men... jag har förlorat två nyfödda med ett års mellanrum. Det stärker vår relation och hennes självkänsla.

För mig är amningen viktig för oss av fler anledningar.
Jag har fått stöd både från läkare och bm och bvc.
Och när vår sista dotter klarade sig och blev sen blev litet sjuk så blev det extra viktigt att hon fick i sig mjölken som är så nyttig.
Men det är fortfarande viktigt. Främst också med tanke på närheten vi har. Förtroendet stärks. Vår humor utvecklas. Tillsammans. Min dotter är kär i amningen. Jag tycker de är bättre att låta henne få lämna det när hon är mogen. Jag vill inte krossa hennes hjärta. Om du känner att det är rätt att fortsätta så är det rätt att fortsätta!

Säg till din svärmor att:-Ja, så var det förr! Man vet bättre idag. Hon fick välja hur länge hon skulle amma. Nu får du välja. Det är ditt barn. Gällande din man så skulle jag ha bett honom läsa på. Läsa genom den här bloggen innan han uttalar sig. Den här bloggen har stärkt mitt beslut att göra det jag känner är rätt. Jag umgås också privat med en barnmorska och det stärker mig. Önskar du fick träffa henne. Tycker det verkar som din svärmor påverkar din man. Prata. med honom och säg att det ska bara ert beslut. Få bort svärmor ur ekvationen.
Sen skulle jag säga att ja hon vet säkert massor om hur det var förr. Men dagens forskning kommer mer mer och mer nytt hela tiden om hur bra det är för barnet. Och han vill väl barnets bästa? Ellet vill han sitt bästa? Ellet svärmors bästa?

Stor kram!

(Sen skulle jag vilja säga att om den här kvinnan kan få mitt nummer eller mailadress om hon vill. Jag kan stötta om hon vill ha stöd. Publicera inte mailadressen är du snäll.
Cegaladria@gmail.com)

/ Jennifer

Anonym sa...

Jag tror inte ammningsbloggen läser/ redigerar läsarnas kommentarer så allt du skriver läggs upp, även mailadress.Mvh Sandra

Anonym sa...

Jag berättade för min man om alla olika fördelar bröstmjölk har förutom barnet , det fick honom att inse hur välsignade vi är att ha mjölken! Gav bara massa info och då kom ett intresse från honom och han drig själv slutsatsen att desto mer desto bättre ! Så jag tror som ovanstående att information är bra, men utan press eller kritik ! :) puss / Sandra

Amningsbloggen sa...

Jennifer - Amningsbloggen redigerar aldrig kommentarer, det jag kan göra är att ta bort hela din kommentar. Ska jag det?
/Julia

Anonym sa...

Ammade mitt barn i flera år. Tyckte det var väldigt praktiskt, speciellt när han blev sjuk. Min sambo var också negativ, men har i efterhand sagt att bröstmjölk är "naturmedicin". Sambon anser att vårt barn blev fortare frisk än andra barn och behövde aldrig några penicillinkurer. Självklart vet man inte om det var tack vare bröstmjölken. Men att sonen alltid fick i sig näringsrik vätska vid sjukdom var skönt att veta. En amningsstund för en frusterade eller ledsen 2-3 åring gjorde ofta att man på en kort stund fick en nöjd och glad pojke. Lycka till med fortsatt amning! Glöm inte att WHO rekommenderar amning i MINST 2 år och att denna rekommendation gäller även i Sverige.

Maja sa...

Jag pratar positivt om amning så snart jag får chansen så därför vet alla i min omgivning vad jag vill. Plus att jag ammade stora tjejen ganska länge drygt två år och det berättar jag gärna om för nära och kära så vet dom vad min önskan är.
De småkomentarer sin ändå kommer låter jag passera. Men dom kommer ju inte från pappan, jag håller med övriga, informera pappan om alla fördelar.

Amman sa...

Vad sorgligt att inte mamman och pappan är överrens. Det känns viktigt att prata med varandra om en gemensam ståndpunkt. Att dessutom svärmor lägger sig är ju helt otroligt jobbigt. Förstår verkligen mammans ångest över detta. Frågan är om mamman skulle behöva ännu mer stöd för att kunna prata med sin man. Är det bara amning det handlar om? Att skuldbelägga sin fru på det sättet känns ju inte bra! Jag hoppas mamman kan övertyga pappan med fakta, men frågan är om det räcker?
Långtidsamning är att se till barnets bästa och behov. Kanske pappan känner sig utanför? Vad skulle de kunna göra för att förändra det i så fall men att samtidigt behålla amningen? Tror att det finns mer där bakom som kan vara värt att 
prata om.

Min son är oerhört mammig i perioder och visst har pappan känt sig lite handfallen när bara mamma och bröstet duger. Men han har hittat andra sätt och stöttar oss till 100% i vår amning. Han tycker det är skönt att bröstet kan hjälpa så snabbt när det behövs tröst! :)
Lugnet infinner sig i hela familjen...;)
Och nu plötsligt har han blivit jättepappig, trots amning, så allt förändras. :)

Sen när det gäller maten är det ganska mycket annat än amning att ta hänsyn till. Min son som är nu 18 månader har ammat före och efter mat tidigare runt året för att jag nu märker att han inte behöver och han frågar inte efter bröstet när han är hungrig. Springer till matstolen istället! Amning är mys och insomning för honom nu. 

Genom att inte ta bort amningen har vi inte gått emot honom och inte behövt bråka. Återigen - behålla lugnet! :) Känns viktigt när allt annat rusar runt.

Att sen veta att långtidsamning är bra för hans hälsa, hjärnutveckling, och övrig utveckling är otroligt bra att veta. Kanske lite länkar till några aktuella studier kan övertyga pappan? Läste sist här nu att långtidsammade barn har mer självkänsla och känner sig tryggare än andra barn längre fram i livet. Har tyvärr inte länk till den nu.
Men finns massor här på bloggen och om man googlar.

Tror att de måste sätta sig ner och prata igenom hur de vill göra. Håller flickan vikten och mår bra behöver man inte begränsa amningen. Men äter hon ingenting annat och rasar i vikt är det kanske bäst att prata med en barnläkare? Är måltiderna alltid jobbiga? Vilken annan mat gillar hon? Tror det är viktigt att inte bråka runt maten och ge barnet det det barnet vill ha. 

Hoppas det löser sig!
/ amman


Anonym sa...

Ang bröstmjölkens innehåll http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16140689

Cissi sa...

Våga amma vidare! Jag ammar min lilla som snart fyller 3. Amningen har hjälpt i så många stunder. När min dotter varit magsjuk och saknat aptit har hon ändå kunnat amma och har då fått massa näring naturligt. Ja amning vid sjukdom är helt grymt, oavsett feber osv har hon alltid velat amma. Vid dagisstarten var det vår grej att amma direkt när vi kom hem från förskolan. Vi har så många fina amningsstunder bakom oss:) känns verkligen som kärlek att låta barnet få amma så länge det vill. Nu ammar vi mest på morgnar, ett smart sätt för mig att få ligga och dra mig lite extra innan det är dags att stiga upp. Men även nångång vid nattning, eller som tröst ibland. Vi har vårt eget ord för amning, det är en gemenskap som bara vi två delar. Jag har läst på om långtidsamning och slängt ur mig lite info till mannen då och då. Han stöttar mig och det har betytt mycket men jag skulle inte slutat bara för att han tyckt det ändå. Svärmödrar kan vara jobbiga, min trodde hela tiden att hon visste om min lilla behövde amma eller inte när hon var bebis. Men jag ignorerade och ammade på vid minsta lilla gny. Amning är ju ändå väldigt privat. Prata med din man om att svärmors kommentarer gör dig ledsen så får han se till att hon håller tyst och låter amningen vara er ensak. Jag trodde att jag var tvungen att sluta amma när min dotter var 1,5 år men tack vare att jag hittade till amningsbloggen (när jag googlade på att sluta amma) så fick jag kunskap och stöd att våga amma vidare. Vad jag skulle ångra mig om jag slutat!! Det jag aldrig kommer ångra är att vi ammat vidare. Lycka till alla långtidsammare!

Anonym sa...

Nejdå. Det är ok. Helt ok.

Du är fantastisk Julia!
Gillar dina inlägg.
Svårt kommentera från mobilen bara.
Passar på nu att säga det jag tänkt.

/Jennifer

Anonym sa...

Min son fyllde 2 år för ett par veckor sedan och har hittills inte visat några tecken på att vilja sluta amma. Han ammar före och efter förskolan, kvällen, natten och tidig morgon. Han äter dessutom frukost 2 ggr, mellanmål, lunch, middag och kvällsmat. Näringsmässigt kan bröstmjölken stå för 1/3 av näringsintaget tills barnet är 2 år står det i WHO:s riktlinjer. Sedan är det kanske en mindre del näring och "bara" närhet, gos, tröst, kärlek, vila, trygghet och lugn från den i övrigt fartfyllda dagen. Min son ger mig ett tecken för amning och då frågar jag: "vill du amma?" Han skiner upp i ett jätteleende och slår ihop händerna och säger "jaa". Jag och sonen avgör när vi slutar och låter andra tycka vd de vill. Stå på er!

Avanai sa...

Du är verkligen inte ensam, jag ammade min son i nästan 2,5 år, hade kanske fortsatt längre om inte lillasyster hade kommit då :)

Hoppas du hittar något sätt att nå fram till din man med amningens fördelar. Du kan ju nämna också hur positivt det är för mamman. Amning minskar risken för hjärt-kärl-sjukdom och flera cancerformer, och ju längre tid man ammar desto bättre för mammans hälsa.

Bloggen amma vidare kan vara ett bra stöd också, den handlar ju bara om att amma lite större barn. Lycka till!

Hanna sa...

Om någon kunde komma med ett enda riktigt och vettigt argument att det bästa för min son (3.5 år) skulle vara att sluta amma nu så skulle jag kanske försöka. Det är bara norm att sluta amma tidigt - det har inget att göra med vad som är normalt/naturligt. Följ hjärtat!