torsdag 21 november 2013

Amma för pengar eller av egen vilja?

av Julia Ilke

Brittiska mammor i South Yorkshire och Derbyshire ska få betalt för att amma sina barn. 2000 kr i shoppingkuponger erbjuds de som ammar i sex månader eller mer och syftet med belöningen är att få upp amningsfrekvensen. (Läs mer.)

Spontant tror jag att majoriteten i Sverige inte tycker att amning är något som ska belönas med statliga medel. Amma ska man göra för att man själv vill och generellt sett protesterar vi när påtryckningarna om att vi ska göra si eller så blir för stora. Jag kommer dock att tänka på den jämställdhetsbonus som svenska föräldrar får om de delar lika på föräldrardagarna och som jag aldrig hört någon klaga på. Vad är egentligen skillnaden? Både amning och jämställdhet borde vara något folk väljer för att de själva vill och för att de värderar de fördelar som följer dessa val. Att statligt belöna både amning och jämställdhet tänker jag är att bekräfta antagandet att amning och jämställdhet är jobbiga uppoffringar som man inte vill göra om man inte motiveras med yttre belöningar.

Inom den positiva psykologin är motivation en viktig fråga och man skiljer på yttre och inre motivation. Yttre motivation är när man gör något för att få andras bekräftelse, pengar eller andra belöningar utifrån. Inre motivation är motsatsen och handlar om drivkraften att göra något för sakens egen skull och för att man känner en egen lust att göra det. Det forskningen visat är att när man börjar ge yttre belöning till människor som från början drivs av en inre motivation så dör den inre drivkraften snart ut. Vill man döda någons inre driv görs det alltså bäst genom att börja belöna handlingarna. Exempelvis har man sett att konstnärer som målar på beställning målar sämre än när de målar fritt, barn som belönas för att rita i skolan slutar att rita så när de inte längre får en belöning och studenter som drivs av viljan att få bra betyg presterar sämre än studenter som pluggar för att de tycker det är kul att lära sig.

Risken med att belöna amning och jämställdhet är således att de som redan ammar och eftersträvar jämställdhet i sitt förhållande motarbetas när de får signalen att det är en uppoffring. De som saknar motivation att amma eller leva jämställd kan möjligtvis förmå sig till att göra det i och med den ekonomiska ersättningen men vad tror vi händer den dagen de inte längre kan få någon belöning? Kommer de att då plötsligt att ha byggt upp en inre motivation att fortsätta eller kommer de tänka "Vadå, förut fick jag betalt för att amma/leva jämställt men om jag inte får det längre varför ska jag då fortsätta?!".

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår ditt resonemang och tycker att det skulle kännas lite lustigt med en amningspeng ja. Men jämställdhetsbonusen är ju inte tänkt som en belöning utan finns för att ersätta delar av den inkomstförlust som det innebär för många par att pappan är hemma istället för mamman och förhoppningsvis leder det på sikt till att löneskillnaderna jämnar ut sig om papporna börjar stanna hemma mer. Så tycker väl det inte riktigt går att jämföra med :) /Emelie

Anonym sa...

Det är ju väldigt oetisk incitament att betala för att amma.
Tänk att en familj som befinner sig i en svår ekonomisk situation, tänk att kvinnan där mår dåligt av amningen, tänk om hon lider av det. Tänk om hon får mjölkstockningar hela tiden. Tänk om barnet går ner i vikt? Men i en sådan situation lockas/pressas hon att amma vilket är extremt oetiskt i mina ögon.

Argumentet att inte tillåta reklam för ersättning ofta handlar om att kvinnornas beslut kan påverkas, influeras av marknadskrafter. En sådan incitament skulle ju vara en faktor som påverkar kvinnornas belut också.
L.