Rak och rustad gick hon in
för att konstatera vad hon redan visste
Från var sitt håll vid bröstet låg
två små röda knytten
Fyra år och hon förkunnade
vad hon trodde att hon måste
Jag är med pappa nu
han är bra, ja faktiskt mycket bättre
Rummet stannade ett litet slag
vi blev alla stilla
tills den mörka kvinnan sa
mitt allt, min enda
min Soraya lilla
spelar ingen roll vad du tycker
dig jag älskar mest av alla
nu och alltid, Soraya lilla.
Eva-lotta Funkquist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att du vill lämna en kommentar och tack för att du hjälper till att hålla en respektfull och god ton i kommentarsfältet!
Det är ok att vara anonym men använd gärna ett påhittat namn så att det blir tydligt vilken kommentar någon annan ger respons på.