Jag läste idag i tidningen att något som utmärker svenskar är en stark tilltro till experter och att inte göra som experterna tycker är rätt kan vara förenat med stark skuld.
Våra idéer om vad barn är och behöver har ändrats flera gånger under de senaste hundra åren. Det som under ett decennium har varit en absolut sanning beträffande barns uppfostran har under nästa beskrivits som helt felaktig av så kallade experter. Ur detta har en syn vuxit fram om hur den goda modern skall vara. Synen kanske kan sammanfattas som en "lagom" tillgänglighet. Barnets behov skall stå i centrum, men inte helt och hållet på bekostnad av mammans behov. Enligt den synen gör en mamma "fel" om hon inte ammar sitt barn.
Men lika "fel" gör en mamma som ammar för ofta, för länge och på nätterna. En sådan mamma riskerar att bli betraktad som ett överbeskyddande hinder för barnets utveckling. Hon tröttar ut sig själv också, och det omöjliggör hennes möjligheter att var en god mor resten av tiden. Kanske tappar hon sexlusten och kanske orkar hon inte med eventuella syskon till babyn.
"Fel" gör också en mamma som fortsätter att satsa på amningen då hennes uppoffringar är mycket stora och chanserna att lyckas är mycket små. Eftersom då är det ju inte längre för sitt barns bästa kvinnan vill amma, utan för att utmärka sig som en förträfflig mor.
Att tycka att man är en god förälder kanske därför mest handlar om att våga tycka det själv och kanske inte bry sig så mycket om vad någon annan kan tänkas tycka.
Eva-Lotta Funkquist
Dina tre sista rader sätter verkligen huvdet på spiken. Jag kan bara tala för mig själv men när jag kommit på vad jag själv vill och vad som känns rätt i hjärtat, DÅ känner jag mig som en superförälder. En trygg sådan framförallt.
SvaraRadera