1907 bestämdes på en internationell konferens att alla västerländska spädbarn skulle ammas på klockslagen 06:00, 10:00, 14:00, 18:00 och 22:00. På natten skulle inte barnet ammas alls. Aseptiken hade fått sin genombrott och manliga läkare ville få ordning på kvinnors slarviga sätt att amma på. Många äldre kvinnor kommer fortfarande med sorg ihåg de här klockslagen eftersom de har stått och lyssnat på ett gråtande barn i väntan på att få amma. Resultatet blev att amningstalen plötsligt började sjunka från mycket höga tal. Efter några decennier ammades endast 6% av barnen fullt vid 6 månader. Kunskapen om hur man får en amning att fungera, som hade vandrat från mor till dotter i generationer, var snart försvunnen. Vore det inte bra om vi lyckades återupprätta den kunskapen? Varför inte ge bort en prenumeration av Amningsnytt till vänner som får barn? Kostar 250 kr. Bankgiro 508-3811
Eva-Lotta Funkquist
Jag tillhör de här stackars mammorna, och mina döttrar, födda 1971 och 1982, tillhör de här stackars barnen. Då var det nämligen fortfarande dessa idiotiska regler som gällde. Lyckades dock hålla igång ammningen i 4 resp 6 månader. Att jag lyckades med 6 månader med andra barnet var tack vare att jag efter 2 månaders kämpande frågade en annnan mamma hur hon hade lyckats hålla igång sin amning i nästan ett år, och fick svaret att hon struntade i alla regler och lät barnet amma när det ville. Så när jag började göra så funkade det äntligen.
SvaraRaderaLinda M
Tänk, när jag som 25-åring fick mitt första barn 1990 (bara 8 år senare) så var blotta tanken på amning efter schema rent larvig. Det fanns bara som en vansinnig sak man gjorde förr i tiden. På så kort tid kan samhället totalt ändra sin kollektiva åsikt.
SvaraRadera