Därför mäter man miljögifter i bröstmjölk

Spädbarn får i sig mindre miljögifter, var en av gårdagens nyheter på Ekot och Upsala Nya Tidning. Halterna av PCB och dioxiner minskar, jämfört med mitten av 1990-talet.

335 kvinnor som födde barn under åren 1996 till 2006 har lämnat prover på bröstmjölk till forskare vid Livsmedelsverket och Karolinska Institutet. Halterna av PCB och dioxinerna PCDD och PCDF sjönk för varje år. Bromerade flamskyddsmedel är en relativt set nyare grupp miljögifter. Halterna av vissa sjönk i bröstmjölken medan andra var oförändrade eller t o m steg.

Ekot ifrågasätter också varför man mäter miljögifter i bröstmjölk och Anders Glynn, toxikolog på Livsmedelsverket, svarar att det beror på att mjölken är ganska rik på fett, och miljögifterna fettlösliga. Miljögifter som finns i bröstmjölken speglar miljögifter i kroppen. Att lämna bröstmjölk är både smärtfritt och enkelt.

Emellanåt utnyttjas kvinnobröst och bröstmjölk för att illustrera hur det förment goda egentligen bär på något ont - som HIV-smitta eller miljögifter. I TV3 visades hösten 2001 en reklamfilm från Greenpeace där man såg en ammande bebis medan alla miljögifter som fanns i dess mjölk räknades upp. Kampanjen fick kritik både från miljögiftsforskare och amningsrörelsen, som menade att filmen spred ogrundad rädsla för att amma.

Det är inte muntert att läsa om vilka skador svårnedbrytbara organiska miljögifter, s k POP, kan orsaka. Under fostertiden kan utvecklingen av centrala nervsystemet, reproduktonssystemet och immunsystemet skadas. POP kan också orsaka cancer och störa könshormonerna på en rad sätt.

Amningsperioden är den tid i livet då man får i sig högst halter av miljögifter. Termen tolerabelt dagligt intag, TEQ, är en teoretisk beräkning på hur mycket kroppen tål av ett visst miljögift. För dioxiner är TEQ för vuxna 1,2-3 pikogram , för barn 2-4 gånger så mycket och för spädbarn 160 pg per kilo kroppsvikt och dag! Barn är känsligare för olika kemikalier än vuxna, men barn äter mer per kilo kroppsvikt än vuxna. De växer också snabbt, så miljögifterna späds då ut efter hand.

Är det bättre för barn och miljö att inte amma utan ge bröstmjölksersättning då? Nej, inte om man har eller strävar mot en fungerande amning. Bröstmjölk innehåller många unika komponenter som bröstmjölksersättning saknar och bröstmjölksersättning ökar risken för en rad sjukdomar både hos mamma och barn. Matning med ersättning i nappflaska kan också medföra andra föroreningar - från vattnet, ersättningen eller plasten i nappflaskan. 

Trivs man med att amma och amningen flyter på smidigt förenklar det vardagen för mamman och även hennes barn. Och omvänt, den som tagit sig ur ett helvete av ickefungerande, kanske smärtsam, amning ska inte behöva få kastat i ansiktet att bröstmjölk är "bättre".

Därför är det meningslöst att jämföra amning och flaskmatning med bröstmjölksersättning som två mot varandra stående alternativ.

Marit Olanders

Hösten 2006 höll Forum Organiska miljögifter ett seminarium om bröstmjölk. En del av uppgifterna i denna text kommer därifrån. Läs mer om seminariet här.