Barn i västerlandet gråter i snitt en timme per dag. I kontrast till detta brukar ofta framhållas att barn som lever i så kallade ”ursprungliga kulturer” inte gråter alls. Under 1960-talet gjorde Melvin Konner flera berömda undersökningar av ökenfolket !Kung San. Även om spädbarnen i öknen grät mycket mindre jämfört med västerländska barn så noterade Konner och hans medarbetare att !Kung San barnen hade ett beteende under de första tre månaderna som påminde om kolik. De var kinkiga och svårmatade, men gråten gick aldrig ”över styr”, utan barnet tystnade och lugnade sig (efter 5 sekunder) när vårdgivarna uppmärksammade och om mamman ammade barnet. Kanske är det så, menar en del forskare, att vi inte ska fråga oss varför en del barn gråter, utan varför en del västerländska barn inte tystnar trots att föräldrarna på alla sätt försöker trösta barnet?
Eva-Lotta Funkquist
Visst är det underligt. Vår dotter hade kolik trots fri amning ända från start till länge länge. Jag tror det handlade om min osäkerhet som mamma fördes över till henne. Kanske tvivlar dom inte så mycket på sin föräldrarroll i dessa kulturer och har inte så höga krav på föräldrarskapet OCH allt annat samtidigt.
SvaraRaderaTill Maja, oj jag kan inte mer än hålla med dig! Min dotter hade också "kolik" trots att jag nästan ammade henne dygnet runt, vid minsta lilla signal så gav jag henne bröstet. jag bar på henne hela nätterna tills hon somnade av utmattning. Jag tror också att dagens samhälle inte riktigt är anpassat til barnens behov-ja som du säger överförs föräldrarnas osäkerhet över till barnet....barn är olika också. Jag tror på begreppet "överlevarbarn" och att kolik ofta förekommer hos dessa barn.
SvaraRaderaBlir lite ledsen av sånna här inlägg. Vi fick två barn - glada nöjda, fri amning i 3år resp 18 mån. Sen kom trean! Jag har aldrig varit osäker i min föräldraroll, men hon skrek från start. Ut från magen sen skrek hon i flera månader. Brösten fanns där, men hon skrek än värre när de togs fram. Än idag, 3år gammal, är hon ett missnöjt barn. Jag älskar att amma och amningen är svaret på mycket - men inte allt.
SvaraRaderaJag beklagar att du blir ledsen, Erika. Jag tycker å min sida att det är ganska trösterikt att få veta att "kolikbeteendet" finns även bland folk som lever så totalt annorlunda än vi, och på det hela taget mer spädbarnsvänligt.
SvaraRaderaEva-Lotta skriver ingenting om eventuellt osäkra föräldrar.