Ingela Rådestad skriver i Svenska Dagbladet om Anna Wahlgrens råd om magläge för att få barn att sova bättre. Rådestad är mycket kritisk till Wahlgren och menar att hon sätter barns liv i fara. Nu blir jag så där tråkig och vän av ordning igen, men jag tycker det är viktigt att förstå varför Anna Wahlgrens rådgivning ser ut som den gör. När Anna Wahlgren födde sina barn rekommenderades hon att låta dem sova på mage. Det vanligaste sovläget för barn var tidigare i Sverige och de flesta andra kulturer ryggläget. Det kan tänkas att denna västerländska maglägesrekommendation var ett resultat av att det är lättare att få ett barn att sova ensamt och djupt om det läggs på mage (vilket ju i västvärlden och i barnhälsovården har ansetts eftersträvansvärt) eftersom positionen barnet då har liknar hur barnet ”hålls” i famnen. Under 60 och 70-talet vårdades många barn på sjukhus utan sina föräldrar och det kan tänkas att det blev personalkrävande att ha barnen i ryggläge. Den medicinska förklaringen föräldrar fick till den ändrade rekommendationen var att barn kan kräkas och att ryggläge då skulle vara farligt. Det framstupa sidoläget blev en mall för hur spädbarnet skulle sova. Ett ofattbart högt pris har betalats för denna ovetenskapliga rekommendation eftersom fallen av plötslig spädbarnsdöd plötsligt började öka i hela västvärlden då rekommendationen fick genomslag. Man har angett att risken för att barnet ska dö i plötslig spädbarnsdöd är 18 gånger högre om barnet sover på mage. I början av 1990 talet (då rekommendationen fortfarande var magläge) dog ungefär 100 barn per år i Sverige jämfört med idag, då endast ca 25 barn per år avlider i plötslig spädbarnsdöd. Om vi antar att 50 barn dog varje år p.g.a. rekommendationen att lägga barn på mage så innebär det att 1 000 barn har dött bara i Sverige från 1970 till 1990.
Anna Walhgrens rådgivning har uppstått ur råd som från början kommer från barnhälsovården. Hon fortsätter att rekommendera magläge i egen säng eftersom hon tycker att det är ett enkelt sätt att få barnet att sova ensamt hela natten.Detta är naturligvis fel, men det visar också på hur oerhört viktigt det är att barnhälsovården är omsorgsfull i sin rådgivning. Det man säger idag kommer att leva i generationer.
Kvinnor som ammar samsover oftare med barnen än kvinnor som matar med flaska. Samsovningen gör att kvinnorna får mer sömn och att amningen går lättare. Därför är det viktigt att i amningsrådgivning berätta om säker samsovning. Den ser ut så här (från Amningsnytt nr 3 2008):
o Ickerökande, nyktra föräldrar
o Barnet ammas
o Fast madrass nära golvet, lätta sängkläder
o Ingen samsovning i vattensängar, soffor eller andra mycket mjuka
eller trånga sovplatser, inga tunga plufsiga sängkläder
o Inga glipor mellan säng och vägg
o Inga storasyskon, husdjur eller gosedjur i sängen
Eva-Lotta Funkquist
Angående rekommendationen att inte sova med syskon. Jag har sovit med min minsta från alldeles nyfödd och även med hans storebror och nu med båda såklart. Jag har inte varit orolig för det eftersom jag under den känsliga nyföddhetsperioden ju vaknar till vid minsta lilla och dessutom ligger närmast den nyfödda och skyddar honom mot om storebror skulle råka slänga fötterna hit och dit. Jag har dessutom sovit bra, känner själv att jag är utvilad trots att jag anser mig själv behöva ganska mycket sömn.
SvaraRaderaAngående Anna Wahlgren anser jag att det sorgliga är att varken hon själv eller de som okritiskt tar till sig hennes råd om schemalagd amning och hela nattensovning ifrågasätter varför hon själv inte hade tillräckligt med mjölk i brösten efter 7 veckor för något av hennes 9 barn (enligt henne själv i Barnaboken). Att produktionen hölls igång så pass länge beror sannolikt på att den första månaden även enligt Anna är "smekmånaden" då det är tillåtet att låta barnet äta när det är hungrigt. Även jag själv som varit relativt säker på att det är bra att låta barnet amma när det vill har blivit osäker av Anna Wahlgrens bestämda uppfattning att det är skadligt för barnet att inte få sova absolut sammanhängande eller ha benfasta rutiner för matning och sovning. Men eftersom jag vågat lita på mig själv har jag ändå klarat av att bortse från hennes och andra metoders skuldbeläggade av oss som helt slafsigt och ostrukturerat ammar när barnet vill ha mjölk och närhet.
SvaraRadera