För Linna Johansson, jag vet, jag vet, jag vet, det är urknäppt.
Men det är en sak att komma till förlossningen med reducerade bröst, starka mediciner eller svåra traumata eller, "jag har försökt, men det är mig övermäktigt". Jag förställer mig att det är en helt annan sak att säga, "nej, jag vill inte, det passar inte mig". Barnmorskan sa "Nu måste jag få fråga … - varför vill du inte amma …!" Jag behövde inte oroa mig. Pappan fixade det. Samma knep vi brukar tipsa om (normbrytare som normbrytare) och han behövde inte ens något tips:
Då hör jag Pietro från sitt hörn - jag hade glömt bort honom, babyn - säga åt henne att lämna oss ifred. Nåt i den scenen, hur hon linkar ut, Pietro med knytet i sin famn och en blick - mild, skör och mycket vuxen på en och samma gång - får mej att inse att det är över, nu är det faktiskt över.
Hela berättelsen här
Eva-Lotta Funkquist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att du vill lämna en kommentar och tack för att du hjälper till att hålla en respektfull och god ton i kommentarsfältet!
Det är ok att vara anonym men använd gärna ett påhittat namn så att det blir tydligt vilken kommentar någon annan ger respons på.