Man behöver inte amma i sex månader

I Amningsnytt 2/09 berättar en mamma om hur det var att amma efter fyratimmarsschemat. Hon fick sitt första barn i slutet på 1970-talet och fyratimmarsschemat var lika självklart som blöja och barnvagn. Klockan 6, 10, 14, 18 och 22 skulle alla svenska spädbarn ammas. Hon berättar om hur hennes son skrek i vagnen efter två timmar men hon FICK INTE ta upp honom. När det var en kvart kvar skrek han igen. Inte heller då tog hon upp honom. När äntligen de fyra timmarna hade gått hade han somnat. Då kunde hon inte amma honom.

Minnet av hur hon, på sjukvårdens bestämda inrådan, ignorerade hans signaler, smärtar fortfarande. Två barn till skulle hon komma att få. De föddes på 1980-talet och hon ammade dem fritt,dvs efter deras behov. Amningsupplevelsen blev en helt annan.

Att amma var fjärde timme var för henne ett sätt att ge mat.

Att amma fritt handlade mer om närhet. Att kunna hålla sitt barn nöjt med bröstet gav henne en känsla av att ha situationen under kontroll.

Liknande berättelser har många, många kvinnor som fick barn under 1900-talet. Hur de led av sina barns skrik och förbudet att ta upp dem. Vilken skillnad de upplevde som fick möjlighet att amma yngre syskon fritt. Så många vars mjölk sinade p g a de glesa amningstillfällena, som inte ägde rum när barnen var redo för amning utan för att klockans visare sa att det var dags. Många skulle dessutom väga barnen före och efter varje "mål" och om mjölken inte "räckte" skulle barnen matas till med ersättning så att de fick den mängd mat vid varje mål som läkarna hade bestämt. För många minskade mjölken snabbt. När Amningshjälpen bildades 1973 strömmade det snart in frågor och sorgliga berättelser om nedlagd amning.

Böcker till nyblivna föräldrar påpekade hur viktig amningen var och använde sig gärna av ordet plikt. Det var mammans plikt att amma sitt barn. Samtidigt hade sjukhuset rutiner som gjorde amning svår eller t o m omöjlig. Inte konstigt att amning för många i den äldre generationen är som ett öppet sår och att kvinnor undvek att amma i ren självbevarelsedrift.

Barnläkaren Hugo Lagercrantz förekommer flitigt i media och försitter inget tillfälle att berätta för kvinnor hur de ska amma. I tidningen M-magasin får han bland annat säga:

Man behöver inte amma efter 6 månader.

Inlindat påstår han alltså att man behöver amma före sex månader. Han brukar säga det, men det är inte sant. Amning är frivilligt. Kvinnor bestämmer själva om de vill amma eller ej. Men det är inte det enda tyckande om amning som Hugo delar med sig av. I samma ruta fortsätter han:

Den gamla, ifrågasatta regeln om att spädbarnet ska ammas var fjärde timma var inte så dum. Mamman blir inte lika bunden och kan planera bättre. Fyratimmarsrytmen med amning, blöjbyte, sömn är bra.

Han nöjer sig alltså inte med att berätta ATT kvinnor ska amma utan har också mage att förklara HUR de ska amma. Och till på köpet på ett sätt som visat sig kontraproduktivt. Här vågar han dock inte påstå att det är skadligt för barn att få sina behov mötta i den takt de uppstår så han hänvisar i stället till mammans bekvämlighet. Fattas bara att han inte också berättar hur länge amningen ska pågå:

Amning över ett år är jag helt emot!

Som min trettonåring säger:

- Och?

Marit Olanders