Men Miranda hittade mitt bröst och när hon låg där och sög med sin ivriga lilla mun visste jag. Att jag måste förlåta. Igen och igen. Ett barns födelse, är det inte ett utmärkt tillfälle att försöka gå vidare?Det gick alltid att börja på ny kula. Nu skulle vi det.
Ur: Anhörig av Katerina Janouch
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att du vill lämna en kommentar och tack för att du hjälper till att hålla en respektfull och god ton i kommentarsfältet!
Det är ok att vara anonym men använd gärna ett påhittat namn så att det blir tydligt vilken kommentar någon annan ger respons på.