Det är provokativt att säga att man inte vill amma

Utan tvekan, sånt går en del igång på. Linna Johansson har valt att inte amma och blev intervjuad av mama. Hon fick den här frågan:

Tror du att barnet går miste om närhet när det flaskmatas?

Och Linna svarade så här:

– Jag tycker att det verkar exceptionellt härligt att bli ammad. Men jag förstår inte hur nån på allvar kan tro att ett flaskmatat barn inte är nära sina föräldrar. Föräldraskap de första åren går ju framförallt ut på att krama, klappa, bära, trösta. Själv sov jag till exempel tillsammans med mitt barn hans fyra första år. Man måste inte använda brösten för att vara nära en annan människa.

Om vi vänder på Linnas resonemang - och låtsas att hon har ammat och att hon tror att det ger närhet, men inte samsovit, då skulle svaret blivit så här:

– Jag tycker att det verkar exceptionellt härligt att samsova. Men jag förstår inte hur nån på allvar kan tro att ett barn som sover i egen säng inte är nära sina föräldrar. Föräldraskap de första åren går ju framförallt ut på att krama, klappa, bära, trösta. Själv ammade jag till exempel mitt barn hans fyra första år. Man måste inte använda sängen för att vara nära en annan människa.

Och vad vill jag ha sagt med det här omständliga resonemanget? Ja faktiskt bara att kvinnans kropp inte bara lyder under ett tabu, det finns massor. Som Linna säger: det är en särskild provokation att som kvinna bestämma över sin egen kropp.

Eva-Lotta Funkquist