Det går trender i amning

Mer på temat argumentation ni helt säkert redan hört. Så här kan det låta:

Det går trender i amning. På 60 och 70-talet var det omodernt att amma. Den kvinnliga frigörelsen var i ropet och allt fler kvinnor valde att inte amma. På 80-talet blev amning åter modernt och plötsligt skulle alla amma.

Jag har alltid undrat över den där argumentationen.Om det var omodernt att amma på 60 och 70-talet måste det väl finnas berättelser av och om kvinnor som på ett då modernt och självmedvetet sätt beskriver att de valde att inte amma. Jag har aldrig läst eller hört några sådana berättelser. Det kan ju helt enkelt bero på att jag inte kommit i kontakt med dem, men jag har hållit ögon och öron öppna ska ni veta. Däremot har jag hört massor av berättelser av kvinnor som inte "kunde" amma, därför att råden de fick var helt åt skogen. Kvinnor som decennier senare fortfarande är ledsna och inte på något sätt glatt beskriver 60 och 70-talen som en amningsfri, emanciperad och frigjord tid.

Det finns mycket litteratur som beskriver HUR amningen skulle gå till under tidigare decennier. Det är lätt att förstå att väldigt få kvinnor kunde amma med tanke på de sjukhusrutiner och spädbarns rekommendationer som fanns på den tiden. Låt mig här återge ett exempel.

”Före anläggningen skall modern eller den som har hand om barnets skötsel, tvätta sina händer. Bröstvårtan och den närmaste delen av vårtgården skall avtvättas med en bomullssudd doppad i kokat vatten. Efter amningen skall bröstet noga avtorkas med bomull och därefter täckas med en ren linnelapp eller steril gaskompress” (ur Wallgren Förebyggande hälsovård för mor och barn,1940, sid: 89).

Jag har alltid trott att det var dessa rutiner och råd som var den främsta orsaken till att amningstalen sjönk så dramatiskt från 1940 talet och fram till 1970-talet och inte vände igen förrän barnläkarna på 1980-talet började lätta på de strikt hållna direktiven om hur kvinnor skulle ta hand om sina barn. Kvinnor som hade barn under de här decennierna kan fortfarande berätta de mest besynnerliga historier. Alldeles nyligen hörde jag berättas att öppettider anpassades efter klockslagen som barnen skulle ammas på (eller oftare: flaskmatas). Verksamhet i kyrkan startade t.ex. klockan elva så att kvinnorna först skulle hinna med tio målet.

Att åttiotalisterna i attitydundersökningar har visat sig vara extremt individualistiska och negativa till att känna sig styrda av auktoriteter tycker jag känns hoppfullt och sunt.

Eva-Lotta Funkquist