Jag födde mitt första barn på KS 1991

Avdelningen vi vårdades på efteråt hette Q25 och var en samvårdsavdelning. Då var samvård på BB något helt nytt. Tidigare hade nyfödda barn legat på barnsalar. Andan var god och personalen välutbildad och, har jag förstått senare, mycket amningsvänlig. Det var självklart att pappan skulle sova kvar. Någon frågade om jag hade tänkt att amma. Jag minns att jag uppfattade frågan som konstig. Hur skulle jag kunna veta det? Jag hade ju aldrig provat. Någon sa att de ville titta då jag ammade. De smög sig in på vårt rum och tittade och jag minns att jag tyckte det var obehagligt. Det var aldrig någon som rörde mina bröst, det var heller aldrig någon som rörde barnet, ändå var det något i situationen som gjorde mig obekväm.

Jag har alltid ammat väldigt indiskret. Jag säger som Linda Skugge: "förlåt alla mammor som jag har försvårat för att amma offentligt". Att amma diskret har inte passat mig. Jag har alltid gjort så mycket annat samtidigt. En gång sa en väninna till mig då vi satt på en läktare och tittade på en gymnastikuppvisning "titta där sitter en kvinna som ammar på samma sätt som du gör" (hon pekade på en annan mamma i publiken). Sen illustrerade hon genom att dra sin egen tröja upp och ner hejdlöst och frekvent. Jag tog det som en komplimang.

Trots att jag alltså är en indiskret ammare upplevde jag det som obehagligt att BB personalen ville titta då jag ammade. Jag brukar tänka på vad som hade hänt om jag träffat på så där okänslig personal som man ibland läser om. Personal som drar i brösten och hårdhänt väcker barnet för att sedan trycka det till bröstet. Hade jag då valt att inte amma? Jag ser det nästan som sannolikt och blir ledsen när jag tänker på det.

Så vitt jag vet är Q25 nedlagt sedan länge. Jag tror att det var av besparingsskäl.

Eva-Lotta Funkquist