Vad jag vet om amning och var fjärde kvinna

Jag har faktiskt gjort en uträkning som slutade på 25%, var fjärde kvinna. Men det handlar inte om att inte kunna amma. Det handlar om att ha ammat, men slutat ofrivilligt innan barnet blev sex månader.

Den är gjord år 2006 och går så här:
År 2004 föddes ca 100 000 barn i Sverige. 72 % av dem ammades när de fyllde sex månader. 28 % av barnen ammades då inte längre.
Det finns en norsk undersökning som visar varför mammor slutar amma innan barnet fyllt sex månader. Räknar man samman dem som aldrig har ammat, tycker att de ammat färdigt och återvänt till arbete eller studier, får man ihop ungefär 10 %.

Resten, 90 %, av dem som slutade amma före 6 månader, gjorde det alltså ofrivilligt. Problemen mammorna angav var inga nyheter för oss som jobbar med amningsfrågor; för lite mjölk, att barnet inte ville, sugproblem, att mamman var sjuk och/eller medicinerade, oro, stress, trötthet, bröstinfektion, sår...
Använder man den norska undersökningen som mall för svenska förhållanden finner man att 25 000 mammor upphörde med amning före sex månader fast de egentligen inte ville det.

Vi tar det igen. 25 000 mammor slutar årligen amma tidigare än de själva önskar, de som slutar frivilligt borträknade. 25 000 kvinnor som kan antas bli besvikna, ledsna och få skuldkänslor över att de inte får till den amning de skulle vilja ha. Som på grund av otur, okunskap och bristande stöd i omgivningen tvingas avstå från fungerande amning.

Är det dessa kvinnor som avses med "var fjärde kvinna"? I så fall är det rätt magstarkt att stämpla deras kämpande med amning som att de inte KUNDE amma, deras oro, deras balansgång på slak lina som delamning kan innebära, där det gäller att hålla barnet mätt men inte minska mjölkproduktionen ännu mer, eller medicinerande mammors svåra beslut om att fortsätta amma eller återgå till medicinering, i de fall det inte går att kombinera. De har ju faktiskt ammat! Många månader, en hel del av dem.

Det finns också ett starkt klassperspektiv i hur mycket och länge man ammar. Ju högre utbildning och status i samhället kvinnor har, desto längre amning. Ju kortare utbildning och mer kontakt med arbetsförmedling och sociala myndigheter, desto mindre amning. Tar man detta med i beräkningen och säger att si och så många "inte kan amma" som något absolut kommer man läskigt nära teorierna om rashygien.

Marit Olanders