Bloggare på bjudresa hos Nestlé

Det är ett känt knep att ge presenter för att få människor vänligt inställda till en själv. En gång klagade jag på en skorppåse som jag tyckte var svår att sopsortera och vips kom det en fin plåtburk med logotype och produktnamn med posten.

I Amningsnytt nr 4/00 skrev vi om en mamma vars barn hade fått salmonella. Mamman misstänkte den bröstmjölksersättning som barnet, som inte ammades, fick. Barnet, som var tre månader vid insjuknandet, fick blodiga diarreer och hölls isolerat från andra barn i flera månader. Företaget som tillverkade ersättningen nekade till anklagelserna om salmonella (men medgav att en förpackning drickfärdig ersättning som mamman skickat tillbaka var otät och hade blivit "sur") och skickade reklamprylar med företagets logotype på. Mamman blev mest arg över att de inte tog henne på allvar så den gången slog present-knepet fel.

För det mesta fungerar det, och även om vi inte tänker på det så påverkas antagligen tillräckligt många av oss i positiv riktning, eftersom det fortsätter. Därför finns det inskrivet i WHO-koden att producenter av bröstmjölksersättningar, nappflaskor och flasknappar inte får ge småprylar eller förmåner mer logotyper eller företagsnamn på till sjukvårdsanställda. Det kan vara pennor, postitblock eller luncher.

Även vi som jobbar inom media är tacksamma mål för företagens ansträngningar. Amningsnytt är inget undantag. Under de senaste åren har det kommit necessärer, en bröstpump, böcker, blöjor, nappar och diverse inbjudningar till pressfrukostar och liknande, alltid med ett följebrev om företaget och dess produkter bifogat. Jag brukar be dem köpa annonser i Amningsnytt i stället (om det inte är produkter som omfattas av WHO-koden) men det vill de aldrig. Jag ska inte neka till att jag använder en del av grejorna, eller ger bort till goda vänner, men å andra sidan har jag inte skrivit om dem.

Nestlé är ett av världens fyra mest bojkottade företag eftersom det allt sedan 1970-talet ertappats med oetisk marknadsföring av spädbarnsmat som stör amningen. Kanske är det för att bättra på sitt rykte som Nestlé slog på stort och bjöd in 20 föräldrabloggare till företagets huvudkontor i Kalifornien. En av bloggarna rapporterar förtjust om hur hon får laga mat med företagets kock och träffa en fitnessexpert, allt medan Nestlé ser till att man och barn därhemma förses med mat. Så lätt går det att gå från oberoende till köpt, och mista sin trovärdighet.

Så vem ska man tro på, i en värld där allt och alla verkar vara till salu? Det är inte lätt att veta. Men kanske är det viktigare än någonsin att komma ihåg att fråga sig vem det är som betalar.

Marit OLanders