När sjukvården införde den reglerade amning i mitten på 1900-talet så fick man ta i ordentligt för att få kvinnorna att lyda. Småningom visade det sig att väldigt få kvinnor kunde amma på det där reglerade viset. Amningstalen störtdök. Då lättade sjukvården lite på de stränga reglerna, men på många sätt lever ändå tron kvar i sjukvården att ett reglerat amningsmönster är bra. Trots att det alltså inte finns någon forskning som stödjer detta har ansedda forskare hävdat att det finns skäl att återgå till det här sättet att amma på. Läs här och här.
När jag i en studie intervjuade sjukvårdspersonal om vad fri amning är är så visade det sig att för dem var ett reglerat amningsmönster både normen och något eftersträvansvärt. Så här svarade en manlig läkare, forskare och professor:
”Principen med den fria amningen är ju att barnets hunger och barnets egen rytm skall avgöra när man ammar och det är hos den övervägande majoriteten, så blir det ju inte konstigare då än att barnet ställer själv in sig på en viss period i sitt ätande. Man börjar kanske på åtta mål per dygn och så småningom börjar barnet att sova lite längre på natten och så är man nere på sex mål ganska snart”
Eva-Lotta Funkquist
He, he...
SvaraRaderaJag tror att de flesta börjar med något som liknar "mål", då en nyfödd sover så mycket.
Men ammar man fritt sedan så har man ju inte en aning om hur ofta eller hur många gånger. Eller framför allt har man inte den blekaste aning om hu man definierar ett "mål" är 3 snutningar på 40 minuter 3 "mål" eller 1 och var det verkligen just 3 snuttningar?