lördag 28 november 2009

Jag vill så förtvivlat gärna amma

Av: Eva-Lotta Funkquist.

Vi får ofta frågor till Amningshjälpen från kvinnor som har amningsproblem som de upplever som oövervinnerliga, men som ändå när en längtan att få amningen att fungera. Ofta är de själva förvånade över kraften i sin längtan. Innan de fick barn hade de kanske inte alls tänkt på amningen eller föreställt sig de problem som sedan skulle uppstå eller trott att frågan skulle bli så viktig för dem. Omgivningen, kanske i all väl mening, upprepar att de ska acceptera situationen, njuta av sitt barn och inse att "alla faktiskt inte kan amma". BVC säger det, deras mamma, svärmor och kanske barnets pappa, vänner, syskon och andra mammor. Mamman känner sig ofta helt ensam sin längtan.

Någon beskrev det som att reptilhjärnan går igång. Kraften och önskan bara finns där och kan inte med rationella argument trängas undan. Ofta är önskan och känslan förenad med både skuld och skam. Skam för att hon inte accepterar sin situation och samtidigt en känsla av att "missunna" barnet ersättningen. Skuld för att hon inte tid insett att råden hon fått gjort amningsproblemen ännu större. Kanske har hon matat barnet med nappflaska och plötsligt vill barnet inte suga alls, utan bara skriker och krånglar.

Ibland är problemen lätt avhjälpta och ibland inte. Resan tillbaka till helamning kan vara lång och krävande och ibland inte ens möjlig. Jag önskar att det fanns mer hjälp att få för dessa kvinnor i den offentliga sjukvården. Men på vissa håll i Sverige är man faktiskt duktig på att hjälpa dem. En amningsmottagning som jag ofta hör gott om är Karolinska sjukhusets.

Kanske borde ammande kvinnor oftare bli arga och högljudda och kräva bra hjälp med svåra amningsproblem. För det är faktiskt så, att med rätt kunskaper och bra stöd kan kvinnor oftast komma till rätta med mycket svåra amningsproblem. Så här berättar en kvinna på familjeliv om när hon fick hjälp på Karolinska sjukhuset amningsmottagning.

5 kommentarer:

  1. Åh vad jag känner igen mig! Vår dotter hann bli 4,5 månader innan amningen fungerade smärtfritt, och då hade vi problem från andra dagen efter förlossningen.
    Nappar hit och flaska dit.

    Barnmorskorna på Amningscentrum på KS var underbara!
    Att få bli bekträftad och höra att det INTE ska göra ont att amma - strålande!

    SvaraRadera
  2. Gråter floder när jag läser detta! Har en dotter som är snart 7 veckor och härom dagen stod jag på BVC och yttrade just dessa orden:
    Jag vill så förtvivlat gärna amma! Jag hoppas jag kan hitta en lösning på mina problem: att barnet inte tar bröstet och jag har för lite mjölk. Synd bara att jag inte bor i Stockholm.

    SvaraRadera
  3. Bibabba, var bor du då? Det kanske finns någon annan i din närhet som kan hjälpa dig.

    SvaraRadera
  4. Jag bor i Blekinge. Har varit på BB för amningsrådgivning 2 ggr o de säger att de inte kan göra så mycket mer nu. På BVC får jag träffa 3 olika personer o vissa stöttar mer än andra, men de är inte experter på amning direkt. Hur som helst har det faktiskt gått bättre med amningen senaste dygnet. Jag kanske aldrig uppnår helamning, men det går åt rätt håll.

    SvaraRadera
  5. Skönt att det går bättre! Det finns en duktig hjälpmamma i Blekinge. Se här:
    http://www.amningshjalpen.se/Nya_hemsidan/om_oss/lokalgrupper/blekinge.htm

    SvaraRadera

Kul att du vill lämna en kommentar och tack för att du hjälper till att hålla en respektfull och god ton i kommentarsfältet!

Det är ok att vara anonym men använd gärna ett påhittat namn så att det blir tydligt vilken kommentar någon annan ger respons på.