Av: Eva-Lotta Funkquist
När man läser i föräldratidningarna om femminutersmetoden verkar det som om genomförandet av metoden är ganska enkelt. När man lyssnar på dem som har forskat på metoden kommer en annan blid fram. I ett forskningaprojekt i Uppsala lät man en barnsjuksköterska eller psykolog ringa upp föräldrarna varje dag i en till två veckor för att de skulle få förtroende för metoden. Berndt Eckerberg skriver så här i en av sina broschyrer:
Barn mellan 5 och 18 månader protesterar i genomsnitt en halvtimme första kvällen , men något längre om de är i 7-10 månadersåldern. Man måste vara beredd på att låta barnet skrika över en timme om det inte är tillräckligt trött vid läggningen och dessutom envist.
(Ur: Eckerberg. B. Att lära barn sova. Barn från cirka fem till cirka arton månader, sid: 9)
Visst finns det olika barn och olika föräldrar med olika behov av "ordning och reda" i tillvaron och på sina barn. MEN det låter som ren barnmisshandel att låta ett barn ligga (eller förmodligen stå, slänga sig...) och skrika så länge. Med beskrivningen "och dessutom envist" låter det verkligen som en metod för att bryta ner ett barn fullständigt. Jag vet att han senare skriver att barnen verkar helt glada och opåverkade nästa dag av denna behandling, men vad sitter kvar i kroppsminnet? I självförtroendet som ska bildas långt därinne i barnets kärna?
SvaraRaderalåta barnet skrika i en timme.....wow...varför inte låta barnet sova när det är trött och vill sova?
SvaraRadera