Av Marit Olanders
Sen påstår de att de har "information" om amning och jag får inte ihop det med att de faktiskt får in mer pengar ju mindre barn ammas. Här är uppgifterna mer föråldrade och det står om "mjölkkamrarna" innanför bröstvårtan, något som senare forskning visat inte finns.
Mer vilseledande är kanske att de kallar utdrivningsreflexen för tömningsreflex. Hoho, ett ammat bröst blir aldrig tomt! Det har man vetat inom läkarvetenskapen sedan 1970-talet åtminstone!
När man kommer fram till sidan om mat för den ammande mamman blir Nestlé vältaliga. Amning kräver bra och balanserad mat, påstår företaget. Man ska äta DHA, folat, järn och jod. Sill och blodpudding blir det och här gör sig farmors mor påmind igen. Och vadå kräver? Visst är det bra att äta sunt, men det spelar ingen roll för amningen. Det är inte bättre med bröstmjölksersättning om man skulle råka leva på skräpmat.
Typiskt för barnmatsföretagen är de dubbla budskapen, amning är bra men bara om du äter sill och blodpudding eller som Semper, amma efter barnets behov, men det är onormalt att amma mer än nio gånger per dygn. Här kommer en till, ord för ord från Nestlés sida: "Fisk är bra. Men bara om du väljer rätt fisk." Här skräms Nestlé indirekt med miljögifterna, som även den amningsfientliga artikeln i Expressen i höstas hänvisar till.
"Genom att fördela maten jämt över dagen håller du ditt blodsocker stabilt och det behövs för att orka med långa dagar (och även nätter)." Behöver man inte stabilt blodsocker om man inte ammar? Behöver man inte orka lika mycket om man inte ammar?? Det beror förstås helt på hur jobbig eller ojobbig amningen är.
Det finns också en sida som säger sig ta upp problem. Händer upp alla som lyckas lösa sina problem genom att enbart läsa på den här sidan. Ärligt - den är inte sämre än många handböcker i barnuppfostran, men det är illa nog. Nestlé tar upp smärtsam amning, svamp, för mycket mjölk men blandar ihop det med spända bröst efter förlossningen (och ger ingen som helst lösning, skriver bara "tack och lov är detta oftast bara ett tillfälligt problem under den första tiden efter förlossningen" Jaha liksom?). I avsnittet om mjölkstockning får man verkligen veta hur kass man är, då har man inte "tömt" (igen!) brösten tilräckligt, eller så har man fel amningsställning eller felaktig sugteknik eller så har man varit för stressad eller oroad. Stress och oro är en vanlig bakomliggande orsak till att kvinnor slutar amma.
Slutklämmen på problemsidan tar priset i grenen dubbla budskap. Här kommer ännu ett argument som amningsfienderna brukar ta upp:
"WHO menar att i stort sätt [sic!] alla kvinnor har förmåga att amma sitt barn. Nästan alla problem vid amning kan lösas med bra rådgivning." Det är ett träffsäkert hån mot den som kämpar med smärta och ångest, skuld ytligt förklädd till tröst. Det är ju inte Nestlé man blir arg på utan WHO. Det är också en mening som vi i Amningshjälpen beskylls för att sprida.
Det amningsfienderna använder som argument mot amning; allergi är inget argument, amning motverkar jämställdhet, miljögifter i bröstmjölken samt att man menar att WHO är en lobbyorganisation som vill tvinga kvinnor att amma, alltihop finns i Nestlés text.
Jag kanske förstår fel men kan man inte lösa de flesta amnings"problemen" med rätt kunskap?? Så har jag iaf tänkt i mitt ammande, att aldrig lyssna till alla floskler folk kommer med som att jag inte skulle ha mjölk nog, han åt för mkt osv. Jag har alltid tänkt att allt går att lösa....
SvaraRaderaAtt få till en fungerande amning är mer komplext än så. Därför säger WHO och Unicef att det handlar om att skydda, stödja och främja amning. Skydd kan t ex vara att bespara föräldrar vilseledande reklam från barnmatsproducenter förklädd till information.
SvaraRadera