Amningen och hälso(fasc)ismen

Av Marit Olanders

Nu ska man inte längre göra trevliga saker för att de är trevliga utan för att man inte ska bli sjuk. Det är en del av hälsoismen, eller hälsofascismen om man så vill. Mat är inte gommens njutning eller något att bli mätt och nöjd av utan sätt att påverka hälsan - positivt eller negativt.

Nu läser jag i tidningen Amos nr 1 2010 att svenska myndigheter har anlagt en ny syn på sjukdom och hälsa. "I augusti presenterar Socialstyrelsen för första gången en helt ny typ av riktlinjer som vården ska arbeta efter. / - - - /

- Med de här riktlinjerna vill vi att vården ger patienterna erbjudande om att få hjälp med att till exempel sluta röka. Valet är den enskildes. Men det är nästan alltid kostnadseffektivt för vården att arbeta sjukdomsförebyggande ... säger Kerstin Nordstrand, projektledare vid Socialstyrelsen."

Vad är det som är meningen här först och främst? Är det att myndigheter ska hjälpa folk att få ett bättre liv eller hålla nere kostnaderna? I första hand?

Jag måste säga att jag bävar för hur amningen ska passas in i detta. Att amning håller nere vårdkostnaderna och främjar folkhälsan för både barn och mammor är klarlagt. Men då måste myndigheter göra en investering i form av kvalificerad amnings- (och flaskmatnings)information genom hela vårdkedjan, från mödravård över förlossning, BB och barnklinik till barnhälsovård.

I klartext behövs personal med ett avslappnat förhållande till sin egen amning, med kunskaper om amningsteknik och en förmåga att få mammor att känna sig bra. Som kan komma in i ett BB-rum med en gallskrikande bebis och gråtande föräldrar, härbärgera ångesten och inte lämna rummet förrän barnet snusar vid bröstet. Som kan ge omärklig hjälp där det behövs och låta mamman själv upptäcka när det är dags att amma, hur hon ska hålla bebisen, och hur hon ska veta att den har ett bra tag och sväljer mjölk. Som kan låta bli att ta mammorna på brösten och bebisarna om nacken för att med mer eller mindre våld docka ihop dem när de inte är redo. Som kan lita på att föräldrarna kan avgöra när flaska är bättre i just deras familj än bröst och vice versa.

Inte bara kan - utan också har tid. Det går snabbt att tysta en skrikande bebis med en "stötdos" ersättning i en medicinkopp (och ännu snabbare att göra det med nappflaska) men effekterna på lång sikt kan bli att mjölkbildningen inte kommer riktigt igång eller att mamman läser mellan raderna att hennes mjölk inte räcker. Kanske är det här förklaringar till varför delvis amning ökar på bekostnad av enbart amning.

Kerstin Nordstrand har varit ansvarig för bl a amningsfrågor på Socialstyrelsen de senaste åren. Hon har visat prov på en häpnadsväckande likgiltighet för ämnet när hon för några år sedan satt i teve och sa att det inte var något fel på Socialstyrelsens amningspolitik.

"Som myndighet ska vi kunna stå för en folkhälsorekommendation", sa Nordstrand kallt utan att med ett ord nämna att samma myndighet i handling avsagt sig ansvaret för att rekommendationen går att följa och monterat ner Socialstyrelsens engagemang i amningsfrågor. Som en direkt följd minskar amningsförekomsten i Sverige. Samtidigt som ilskan växer mot amningshetsare och flaskhetsare.

Med riktlinjer som än mer poängterar individens ansvar för sin hälsa riskerar glappet mellan å ena sidan myndigheternas förväntningar på amning och å andra sidan vad som är praktiskt genomförbart att växa ännu mer. Vi ser redan nu en enorm oförståelse för fenomenet amning, där fokus hamnat på hälsoeffekterna snarare än amning som ett praktiskt inslag i vardagen. Det är i detta glapp som ord som amningskrig och amningsfascism dyker upp.