Av Marit Olanders
Nu börjar jag få hjälpmammesamtal från kvinnor som har utmärkt fungerande amning, men som känner sig udda som inte vill börja med annan mat före sexmånadersdagen, eftersom kompisar, föräldrar och t o m BVC ifrågasätter att de "väntar" med mat, när de bara fortsätter med något som fungerar bra.
Andra upplever att deras barn inte blir mätta på bröstmjölken någon gång efter fyramånadersdagen. Barnet kanske börjar vilja äta mer och mer på nätterna efter att ha sovit lugnt en tid, och oron uppstår att det är mjölken som inte räcker till. Så kan det säkert vara i vissa fall, t ex om man begränsar amningen i tid eller omfattning. Men i 3-4-månadersåldern börjar också många barn att intressera sig mer för omvärlden, och en del har så fullt upp med att titta sig omkring på dagarna att de inte tar sig tid att amma. Då kan de ta igen det på nätterna.
Helamning i sex månader framställs ibland i media som något onödigt, och i bloggar och internetfora som något ohippt, löjligt och bakåtsträvande. Det ligger också prestige i att ha barn som är "tidigt utvecklade" och det kan bli en tävling om vems barn som accepterar fast föda först.
Ändå kan man känna att det är ingen brådska med annan mat, att amningen fungerar och man själv och ens barn trivs och mår bra med den. Man kanske har dragits med av grupptrycket och testat att ge sitt barn någon enstaka sked av något mos, men fått en förvånad, kanske t o m sårad blick tillbaka, tätt följd av en automatisk rörelse med tungan som puttar ut all maten. Är du som läser en av dessa så vill jag ge dig mitt stöd. Det är inget fel på dig och ditt barn. Tids nog kommer det att äta annan mat, och under tiden slipper du kladda med puréer, disk, tvätt och äckligare blöjor. Tänk vad bra!
Mitt barn är så intresserat av mat. Hen följer alltid med med blicken när vi äter. Det betyder inte nödvändigtvis att barnet är hungrigt. Visst kan det göra det, särskilt om man inte ammar fritt utan begränsar amningen, men barn som får tillräckligt med bröstmjölk är kanske lika intresserade av maten som de är av telefonen eller fjärrkontrollen. Vill man värna om helamningen kan man erbjuda en bitring eller något annat medan man äter. Eller lägg fram några bitar mat, mjukkokta stavar av rotsaker t ex, inom räckhåll för barnet och låt det upptäcka det i sin egen takt.
Fritt ammade barn som får närma sig mat i sin egen takt kan helt plötsligt välja något som verkar gott nog att smaka på. Jag vet flera barn som kvickt och oväntat norpat sin mammas glass och stoppat i sin egen mun. Ett barn grep helt plötsligt benet efter en lammstek och började gnaga på det. Min egen son, mitt tredje barn och den ende som slapp skedmatning i förtid, gjorde något mer vardagligt. En vecka före sexmånadersdagen tog han mackan som jag höll i och tog ett eget bett.
Jättebra att ni skriver om detta. Jag bor i Göteborg och här märks det att det endast är 6 % som väntar med mat de första 6 månaderna. Vi har mått dåligt och varit stressade över att våran pojke inte skulle få i sig tillräckligt med näring bara för att det varit sådan hets med detta runt omkring oss (BVC var värst). Men nu vet vi bättre och är trygga i vårt sätt att hantera detta; han äter mat ibland då vi äter, annars ammar han. Han är nu snart 13 månader.
SvaraRaderaDet är så sjukt att BVC hetsar kring det här. De om några borde ju ha sakkunskapen och följa sexmånadersrekommendationen.
SvaraRaderaMin pojke är snart 8 månader. Mitt första barn. Amningen har fungerat helt problemfritt från start. Min ambition har varit att amma i sex månader. Vi började med smakportioner vid fyra månader på råd från BVC. Min son är en väldigt matglad kille och äter ALLT vi ger honom, och det är väl bra... men amningen har ju successivt minskat. Nu blir det kväll/natt/morgon som bäst, men snart är det helt slut på mjölken känner jag. Känns ok ändå, men till nästa gång jag får barn tänker jag verkligen inte skynda på med smakportioner och absolut inte innan 6 månader. Ja, man lär sig av erfarenhet. Tråkigt bara att BVC ger så onyanserad information. BVC är förövrigt inte mycket att ha, hjälp får man söka på andra håll om man behöver. Det är mer ett ställe att väga, mäta och vaccinera sitt barn. Det är jag besviken på.
SvaraRaderaEllen: om du vill kan du ju alltid minska ner lite på maten och amma mer. Då börjar du bilda mer mjölk igen.
SvaraRaderaTusen tack för det här inlägget! Skönt att få sina tankar bekräftade. Min son är 3 månader och ALLA jag pratat med om hur länge jag tänker amma får något oroligt i rösten och trots att jag påpekar att det inte finns en enda vuxen människa som lever på endast bröstmjölk så ska de ha det till att det finns ett magiskt fönster då man måste börja ge annan mat, för sen är det för sent. Det är verkligen jättestressande att hela tiden få höra (om än inte rakt ut) att man gör fel, och att man missgynnar sitt barn även om magkänslan säger en att man gör rätt.
SvaraRaderaSom vanligt jättebra skrivet. Det är riktigt illa att många, som jag, upplever att BVC stressar med maten. Intressant att du skriver att det bland en del folk ligger prestige i att börja äta tidigt, i andra kretsar är det ju tvärtom, man skryter om hur länge man helammade utan att ge mat alls.
SvaraRaderaTack för stödjande ord!
SvaraRadera