Hej! Jag har läst här ett tag utan att kommentera, men nu känner jag att jag kanske vågar... Jag tänkte önska ett bloggämne! ;) Bakgrunden är att jag har upplevt ett stort tabu när det gäller amning, kanske det största tabut av alla?, och jag är så förvånad över att ni inte skriver om det... Nämligen att man kan känna sexuell upphetsning av att amma, till och med få orgasm. Själv hade jag aldrig hört talas om det innan jag fick barn, och blev helt chockad när jag upplevde detta under amningen. Jag kände mig oerhört skamsen och äcklad över detta, och slutade amma så snabbt jag kunde efter att ha fått "amningsorgasm" (då var sonen 6 månader). Efter det har jag läst diskussionstrådar om detta på nätet och insett att jag inte är ensam utan att det tvärtom verkar rätt vanligt?! Varför kan man inte prata om detta?! Själv känner jag att jag inte tänker amma barn nr 2 som kommer snart, av den anledningen att jag inte vill vara med om detta igen. Känner mig fortfarande äcklad och får lite ångest när jag ser andra kvinnor amma. Borde inte detta tas upp?! Är det för mycket tabu till och med på en amningsblogg?!
Kvinnor ska inte behöva känna skuldkänslor över att deras intensiva lobbyarbete för att få så många som möjligt att amma och ta till sig deras amningsnorm, leder till att andra känner skuld och skam över att de väljer att lägga ner sina försök. Att det kanske leder till psykiska sammanbrott eller barn som far illa.
Nej, för de vet bara inte bättre. De har blivit tunnelseende. De vill så gärna tro att de är goda och självuppoffrande och att deras handlingar inte har något som helst samband med andras problem. De förlägger allt tvivelaktigt hos andra. Antingen är det vårdens fel, barnläkarnas, politikernas eller så är det de skuldtyngda eller flaskmatningsfanatiker eller barnmatsindustrin som försvårar det naturligaste i världen.
Alldeles vanliga mänskliga försvarsmekanismer alltså.
Men genuint ansvarskännande är något annat! Det inkluderar det egna handlandet. Det utesluter narcissism. Det öppnar hjärtat för andras erfarenheter. Det vågar underminera den egna positionen. Det fastnar inte i prestige. Det känner i bästa fall tillit och förtröstan och mod.
Heja Johanna! Jag är helt inne på din linje. Våga tala om det!
Men jag skulle också vilja se det ur en annan synvinkel och det har med kvinnohat eller kvinnoförakt att göra. Hora/madonna-komplexet.
Att vi mäts utifrån en urgammal kvinnosyn som minsann inte försvunnit, trots alla ivriga försök att få allt att framstå som normalt och befriat.
Den går ut på att vi antingen är aktningsvärda och ärbara madonneliknande varelser som njuter av att vårda sig om andras behov, alltid lika klokt och ömt och outsinligt positivt.
Eller att vi är fallna kvinnor som ger sig hän åt en förödande vild sexualitet. Att vi vrider oss lustfyllt och krålande inför mannens blick och behagar honom. Att vi får fontänorgasmer för hans händer och njuter av allt han uppfinner, att vi längtar efter att uppfylla de drömmar han inte visste att han hade. Det som får makt över honom, som han måste betala ett pris för. Att det i slutänden, när han tappat lusten, inte är något gott vi gjort, utan att vi kan vräkas åt sidan, som dåliga, som borde skämmas.
Om vi inte var uppfostrade att se på vår sexuella kropp som ett hot mot madonnaordningen så skulle vi lugnt njuta av amningsorgasmer.
Och eftersom den starka sexualiteten också är åtrådd, inom sin givna ram, så blir kvinnors orgasmförmåga en förpliktelse.
Att då föra upp amningsorgasmer på dagordningen och börja tala om den blir ett hot på två sätt. Antingen från madonna-normen som är så lätt att upptäcka eller från hor-synvinkeln, som bevis för denna tillgång, den fantastiskt starka sexualiteten. Skulle orgasm bli norm under amning så skulle kvinnor vända sig till bvc och vara ledsna över att de inte får orgasm när de ammar.
Den lovar ju att vi är tillgängliga för vår man, inte bara för barnets sugande. Att han förblir kvar i äktenskapet och inte drar till härligare jaktmarker. /TG
TG: Tack för ditt svar! Det här måste jag fundera mer på... Jag har inte tänkt i de banorna du skriver om, utan mer i pedofilibanor... :( Det är nog därför det känts så fel för mig att amma när jag upplevt sexuell njutning av det. Jag ska inte tända på mitt barn eller vad han/hon gör med mig, liksom. Det var ju en omedveten fysisk reaktion, men det gjorde mig ändå illamående! Och eftersom jag känner såhär så kan jag också förstå andra som tycker amning är äckligt och inte vill se kvinnor amma offentligt, särskilt "större" barn - tyvärr!!! Jag är jätteledsen över det själv och trodde aldrig jag skulle känna såhär! Men det måste väl bero på att tabut är så starkt?! Vi behöver nog prata mer om det!
Johanna: Det jag har stött på är att kvinnor fått sexliknande känslor i underlivet av att dubbelamma, dvs ett barn på vart bröst. Då är det ju relativt enkelt att amma en i taget. Jag hari nte sett något om amningsorgasm i litteraturen och ber att åf återkomma till ämnet.
Hej Jonna, Din beskrivning av amningsorgasm har jag inte stött på, inte heller upplevt. Däremot andra försök till beskrivning av en speciell njutning vid amning, som inte liknar något annat. Det är ju oxytocinet som är i farten - som utsöndras både vid sex, när vi föder och vid amning. Och Sheila Kitzinger har i sina böcker beskrivit kvinnor som upplever orgasm under förlossningen. Visst behöver vi dela med oss av våra erarenheter! Utan att först snegla på vad vi borde tycka eller känna.
Marit och Carina: Det kanske inte ens finns så mycket om det här dokumenterat?!? Men kolla in den här diskussionstråden t.ex: http://www.familjeliv.se/Forum-9-191/m45965908.html Här kan man läsa om fler som beskriver samma upplevelse! Jag kan inte särskilt mycket om medicin och hormoner och sånt, men kan det inte vara så att amningshormonet (-hormonerna?) får underlivet att dra ihop sig precis som att magen drar ihop sig? Och att vi kan vara olika känsliga på brösten, för sexuell stimulans menar jag... Herregud vad intressant det skulle vara att forska om det här, känner jag nu! Fast då skulle väl folk inte tro att man var riktigt klok... ;)
Jag har läst på några olika ställen om att det fungerar så som du skriver Johanna, att stimulans av bröstvårtorna skapar sammandragningar. Det är ju i princip samma sammandragningar när man föder barn som när man har orgasm, även om upplevelsen är ganska olika... Man får ju ibland rådet när man ska föda, att om värkarbetet stannar av kan man prova att stimulera bröstvårtorna för att få lite fart på det igen. Kroppen hänger ihop, det märker vi ju på olika sätt. Att få orgasm av att amma är ju inte samma sak som att tända på sitt barn, men jag förstår att det kan kännas olustigt eftersom man inte vill tänka på amning/barn och orgasm/sexualitet tillsammans. Jag menar att det är kulturella föreställningar som skapar tabu och även om det inte är något självklart i att känna olust eller tom skam så är det kanske svårt att undvika när man stöter på så laddade områden. Om du fortfarande har jobbiga känslor pga det här och ska ha ett nytt barn så kanske du ska prata med någon? Tex en amningsmottagning där du bor, eller barnmorska eller så? Om inte annat så för att bearbeta känslor av skuld och äckel, det är ju verkligen inget man vill gå runt och behöva känna!
Angående amningsorgasm och lustkänslor när man ammar så känner jag igen det. Jag har aldrig fått orgasm, men däremot känt sammandragningar, främst ifall barnet även stryker med handen på bröstet. (Jag ammar fortfarande min 3½ åring)
I början tyckte jag som du att det var onormalt och kände äckel, men sedan började jag tänka att det var en normal reaktion för kroppen, varpå det minskade i styrka och skuld/skammen försvann.
Det är alltid tankarna som skapar de känslor vi känner. Ifall du ammar bara för att få orgasm, så är det knytet helt till det seuella och i förlängningen pedofilli, men jag tror att du ammade för att ge ditt barn mat, närhet, värme och kärlek, - alltså inte alls i närheten av pedofilli....
Ifall du skulle forska/skriva avhandling eller bara ta reda på fakta bakom det fenomenet och skriva en bok om det, så skulle jag bli väldigt glad eftersom frågan bör belysas.
Hej! Jag blir helt förstummad! Forska och avhandling? Alltså, det är inte ok att göra saker man får sexuell tillfredställelse av tillsammans med barn! Sammandragningar i livmodern,och oxytocin- det är ju något som hjälper kvinnans kropp att återställa sig efter förlossning och stärker bandet mellan mor och barn- men att uppleva sexuella känslor när man ammar är ju något HELT annat. Och då borde man väl sluta amma? Av respekt för barnet, och sig själv!? Att göra det till något normalt och erkänt tycker jag verkar absurt. Amning är fantastiskt; Enkelt, det bästa för barnet på många sätt, bra för kvinnans hälsa.. men INTE till varje pris!! Då kan man ju pumpa och ge flaska eller något, om man nu vill ge barnet den mat som är meningen av naturen. Men man kan ju inte fortsätta amma! Det är ju absolut inte rätt mot barnet! Och igen, jag tror inte att detta är så vanligt och borde inte accepteras mer än andra sexuella känslor i sAMBAND MED BARN. Jag tror inte att detta fenomen gör kvinnan till sämre mamma. Hon kan ju inte rå för hur hennes kropp fungerar, men hon är ju ingen bra förälder om hon fortsätter tycker jag. Och visst, så orättvist att vissa då inte kan amma- men så är det ju med många saker. Livet är inte rättvist. Men här handlar det väl ändå om respekt och kärlek för den lilla värnlösa människan? Undrar vad den tycker när den blir större och får reda på det?
Nu tycker jag att du överdriver. pojkar kan ha stånd när de ammar, är det viktigt att berätta det också? dessutom finns det olika sätt att göra en studie på.
Det kanske de kan, men det är en bebis. I vår kultur är det helt enkelt inte ok att vuxna upplever sexuell njutning pga ett barn. Jag talade om detta med min man och han blev helt chockad. Han undrar om alla skulle vara lika överseende och gulliga i reaktionen om han hade fått erektion av att ha sitt barn sittandes i sitt knä? Och fortsatte "ge barnet kärlek och närhet", på samma sätt, trots detta.. Eller skulle han typ hamna i fängelse då?
Okeej.. Nej, jag är nog lite konservativ. Jag skulle inte tycka det var ett dugg trevligt om min man badade med med mitt barn, med erektion. Men det är väl inte min sak att döma. Så länge ni tycker det är ok, så är väl det upp till er. Men om man ser till hur samhället ser på sexualitet och barn (oavsett orsak), så ligger man nog risigt till om någon utomstående fick reda på det. Ett barn blev omedelbart omhändertaget, när det glatt sagt på dagis att det hade "hoppat på pappas snopp", vilket var just vad hon gjort; hoppat i sängen och råkat hoppa på pappan..och han hade inte ens erektion. Och angående amning och sexuellupphetsning i samband med det.. Skulle denna diskussion helt plötsligt komma ut i media och några få, få det att låta som om det var vanligt-så gissa vad allmänheten skulle tycka!? Jag säger bara: Katolska präster, vad gör dom - tror folk? Undrar hur många som kommer vilja amma ute bland folk då. Jag har ammat 5 barn och aldrig upplevt dessa känslor, inte heller hört om någon någonsin, och tycker synd om de som har detta, som jag ser det -problemet. Men man borde inte försöka få detta att verka vanligt, tycker jag. Det skulle vara negativt för amningen i stort tror jag. Så de som känner sådana känslor, Måste de göra sån affär av det? Folk kommer ju sitta och stirra på stackars ammande mammor och tro att de är upphetsade, för att några få har suddiga gränser i vad som är sammandragningar i livmodern och sexuell upphetsning eller är överkänsliga på brösten. Majoriteten av föräldrar tror jag, upplever aldrig sexuella känslor tillsammans eller pga sitt barn. Och hade en sådan situation uppstått, skulle de nog undvika den i framtiden. Skulle i alla fall jag önska. Men jag kanske är överdriven.
Ja du överdriver. Det handlade ju aldrig om att amma för att just känna sexuell lust eller uppnå orgasm. Tycker du läser in väl mycket här. Dessutom är det fånigt att behöva oroa sig vad barnen kan råka säga på dagis. De gör ju inget annat än kläcker ur sig konstiga saker.
Samtidigt är det viktigt i denna fråga också att se barnets rättigheter och inte normalisera att amning är sexuellt på något sätt. Jag håller med om att en vuxen absolut inte ska använda sig av ett barn för sexuell njutning. Men det kanske inte är det som sker, utan en fysisk reaktion som är neutral? Jag har inte upplevt det som beskrivs då jag ammar så jag har faktiskt svårt att förstå hurdan känslan är... Tycker faktiskt att det har förvånat mig att brösten fungerar på så olika sätt då man ammar och då man har sex, för mig är det helt olika.
:-) Heja Marit!
SvaraRaderaDet går nog att vända på det uttalandet också, om man bara vill så går allt att misstolka :)
SvaraRadera:)
SvaraRadera/Andrea Nord
Andrea Nord, vad GLAD jag blir att jag äntligen lyckades uttrycka mig så att du förstår!
SvaraRaderaKanon Andrea! Äntligen!
SvaraRaderaHej! Jag har läst här ett tag utan att kommentera, men nu känner jag att jag kanske vågar... Jag tänkte önska ett bloggämne! ;) Bakgrunden är att jag har upplevt ett stort tabu när det gäller amning, kanske det största tabut av alla?, och jag är så förvånad över att ni inte skriver om det... Nämligen att man kan känna sexuell upphetsning av att amma, till och med få orgasm. Själv hade jag aldrig hört talas om det innan jag fick barn, och blev helt chockad när jag upplevde detta under amningen. Jag kände mig oerhört skamsen och äcklad över detta, och slutade amma så snabbt jag kunde efter att ha fått "amningsorgasm" (då var sonen 6 månader). Efter det har jag läst diskussionstrådar om detta på nätet och insett att jag inte är ensam utan att det tvärtom verkar rätt vanligt?! Varför kan man inte prata om detta?! Själv känner jag att jag inte tänker amma barn nr 2 som kommer snart, av den anledningen att jag inte vill vara med om detta igen. Känner mig fortfarande äcklad och får lite ångest när jag ser andra kvinnor amma. Borde inte detta tas upp?! Är det för mycket tabu till och med på en amningsblogg?!
SvaraRaderaKvinnor ska inte behöva känna skuldkänslor över att deras intensiva lobbyarbete för att få så många som möjligt att amma och ta till sig deras amningsnorm, leder till att andra känner skuld och skam över att de väljer att lägga ner sina försök. Att det kanske leder till psykiska sammanbrott eller barn som far illa.
SvaraRaderaNej, för de vet bara inte bättre. De har blivit tunnelseende. De vill så gärna tro att de är goda och självuppoffrande och att deras handlingar inte har något som helst samband med andras problem. De förlägger allt tvivelaktigt hos andra. Antingen är det vårdens fel, barnläkarnas, politikernas eller så är det de skuldtyngda eller flaskmatningsfanatiker eller barnmatsindustrin som försvårar det naturligaste i världen.
Alldeles vanliga mänskliga försvarsmekanismer alltså.
Men genuint ansvarskännande är något annat! Det inkluderar det egna handlandet. Det utesluter narcissism. Det öppnar hjärtat för andras erfarenheter. Det vågar underminera den egna positionen. Det fastnar inte i prestige. Det känner i bästa fall tillit och förtröstan och mod.
Heja Johanna!
SvaraRaderaJag är helt inne på din linje. Våga tala om det!
Men jag skulle också vilja se det ur en annan synvinkel och det har med kvinnohat eller kvinnoförakt att göra. Hora/madonna-komplexet.
Att vi mäts utifrån en urgammal kvinnosyn som minsann inte försvunnit, trots alla ivriga försök att få allt att framstå som normalt och befriat.
Den går ut på att vi antingen är aktningsvärda och ärbara madonneliknande varelser som njuter av att vårda sig om andras behov, alltid lika klokt och ömt och outsinligt positivt.
Eller att vi är fallna kvinnor som ger sig hän åt en förödande vild sexualitet. Att vi vrider oss lustfyllt och krålande inför mannens blick och behagar honom. Att vi får fontänorgasmer för hans händer och njuter av allt han uppfinner, att vi längtar efter att uppfylla de drömmar han inte visste att han hade. Det som får makt över honom, som han måste betala ett pris för. Att det i slutänden, när han tappat lusten, inte är något gott vi gjort, utan att vi kan vräkas åt sidan, som dåliga, som borde skämmas.
Om vi inte var uppfostrade att se på vår sexuella kropp som ett hot mot madonnaordningen så skulle vi lugnt njuta av amningsorgasmer.
Och eftersom den starka sexualiteten också är åtrådd, inom sin givna ram, så blir kvinnors orgasmförmåga en förpliktelse.
Att då föra upp amningsorgasmer på dagordningen och börja tala om den blir ett hot på två sätt. Antingen från madonna-normen som är så lätt att upptäcka eller från hor-synvinkeln, som bevis för denna tillgång, den fantastiskt starka sexualiteten. Skulle orgasm bli norm under amning så skulle kvinnor vända sig till bvc och vara ledsna över att de inte får orgasm när de ammar.
Den lovar ju att vi är tillgängliga för vår man, inte bara för barnets sugande. Att han förblir kvar i äktenskapet och inte drar till härligare jaktmarker.
/TG
TG: Tack för ditt svar! Det här måste jag fundera mer på... Jag har inte tänkt i de banorna du skriver om, utan mer i pedofilibanor... :( Det är nog därför det känts så fel för mig att amma när jag upplevt sexuell njutning av det. Jag ska inte tända på mitt barn eller vad han/hon gör med mig, liksom. Det var ju en omedveten fysisk reaktion, men det gjorde mig ändå illamående!
SvaraRaderaOch eftersom jag känner såhär så kan jag också förstå andra som tycker amning är äckligt och inte vill se kvinnor amma offentligt, särskilt "större" barn - tyvärr!!! Jag är jätteledsen över det själv och trodde aldrig jag skulle känna såhär! Men det måste väl bero på att tabut är så starkt?! Vi behöver nog prata mer om det!
Johanna: Det jag har stött på är att kvinnor fått sexliknande känslor i underlivet av att dubbelamma, dvs ett barn på vart bröst. Då är det ju relativt enkelt att amma en i taget. Jag hari nte sett något om amningsorgasm i litteraturen och ber att åf återkomma till ämnet.
SvaraRaderaHej Jonna, Din beskrivning av amningsorgasm har jag inte stött på, inte heller upplevt. Däremot andra försök till beskrivning av en speciell njutning vid amning, som inte liknar något annat.
SvaraRaderaDet är ju oxytocinet som är i farten - som utsöndras både vid sex, när vi föder och vid amning. Och Sheila Kitzinger har i sina böcker beskrivit kvinnor som upplever orgasm under förlossningen. Visst behöver vi dela med oss av våra erarenheter! Utan att först snegla på vad vi borde tycka eller känna.
Marit och Carina: Det kanske inte ens finns så mycket om det här dokumenterat?!? Men kolla in den här diskussionstråden t.ex:
SvaraRaderahttp://www.familjeliv.se/Forum-9-191/m45965908.html
Här kan man läsa om fler som beskriver samma upplevelse!
Jag kan inte särskilt mycket om medicin och hormoner och sånt, men kan det inte vara så att amningshormonet (-hormonerna?) får underlivet att dra ihop sig precis som att magen drar ihop sig? Och att vi kan vara olika känsliga på brösten, för sexuell stimulans menar jag... Herregud vad intressant det skulle vara att forska om det här, känner jag nu! Fast då skulle väl folk inte tro att man var riktigt klok... ;)
Jag har läst på några olika ställen om att det fungerar så som du skriver Johanna, att stimulans av bröstvårtorna skapar sammandragningar. Det är ju i princip samma sammandragningar när man föder barn som när man har orgasm, även om upplevelsen är ganska olika... Man får ju ibland rådet när man ska föda, att om värkarbetet stannar av kan man prova att stimulera bröstvårtorna för att få lite fart på det igen. Kroppen hänger ihop, det märker vi ju på olika sätt. Att få orgasm av att amma är ju inte samma sak som att tända på sitt barn, men jag förstår att det kan kännas olustigt eftersom man inte vill tänka på amning/barn och orgasm/sexualitet tillsammans. Jag menar att det är kulturella föreställningar som skapar tabu och även om det inte är något självklart i att känna olust eller tom skam så är det kanske svårt att undvika när man stöter på så laddade områden. Om du fortfarande har jobbiga känslor pga det här och ska ha ett nytt barn så kanske du ska prata med någon? Tex en amningsmottagning där du bor, eller barnmorska eller så? Om inte annat så för att bearbeta känslor av skuld och äckel, det är ju verkligen inget man vill gå runt och behöva känna!
SvaraRaderaCarina: Det var Johanna, inte Jonna, som skrev om amningorgasm.
SvaraRaderaAngående amningsorgasm och lustkänslor när man ammar så känner jag igen det. Jag har aldrig fått orgasm, men däremot känt sammandragningar, främst ifall barnet även stryker med handen på bröstet. (Jag ammar fortfarande min 3½ åring)
SvaraRaderaI början tyckte jag som du att det var onormalt och kände äckel, men sedan började jag tänka att det var en normal reaktion för kroppen, varpå det minskade i styrka och skuld/skammen försvann.
Det är alltid tankarna som skapar de känslor vi känner. Ifall du ammar bara för att få orgasm, så är det knytet helt till det seuella och i förlängningen pedofilli, men jag tror att du ammade för att ge ditt barn mat, närhet, värme och kärlek, - alltså inte alls i närheten av pedofilli....
Ifall du skulle forska/skriva avhandling eller bara ta reda på fakta bakom det fenomenet och skriva en bok om det, så skulle jag bli väldigt glad eftersom frågan bör belysas.
Hej!
SvaraRaderaJag blir helt förstummad! Forska och avhandling? Alltså, det är inte ok att göra saker man får sexuell tillfredställelse av tillsammans med barn! Sammandragningar i livmodern,och oxytocin- det är ju något som hjälper kvinnans kropp att återställa sig efter förlossning och stärker bandet mellan mor och barn- men att uppleva sexuella känslor när man ammar är ju något HELT annat. Och då borde man väl sluta amma? Av respekt för barnet, och sig själv!? Att göra det till något normalt och erkänt tycker jag verkar absurt. Amning är fantastiskt; Enkelt, det bästa för barnet på många sätt, bra för kvinnans hälsa.. men INTE till varje pris!! Då kan man ju pumpa och ge flaska eller något, om man nu vill ge barnet den mat som är meningen av naturen. Men man kan ju inte fortsätta amma! Det är ju absolut inte rätt mot barnet! Och igen, jag tror inte att detta är så vanligt och borde inte accepteras mer än andra sexuella känslor i sAMBAND MED BARN. Jag tror inte att detta fenomen gör kvinnan till sämre mamma. Hon kan ju inte rå för hur hennes kropp fungerar, men hon är ju ingen bra förälder om hon fortsätter tycker jag. Och visst, så orättvist att vissa då inte kan amma- men så är det ju med många saker. Livet är inte rättvist. Men här handlar det väl ändå om respekt och kärlek för den lilla värnlösa människan? Undrar vad den tycker när den blir större och får reda på det?
Nu tycker jag att du överdriver. pojkar kan ha stånd när de ammar, är det viktigt att berätta det också? dessutom finns det olika sätt att göra en studie på.
SvaraRaderaDet kanske de kan, men det är en bebis. I vår kultur är det helt enkelt inte ok att vuxna upplever sexuell njutning pga ett barn. Jag talade om detta med min man och han blev helt chockad. Han undrar om alla skulle vara lika överseende och gulliga i reaktionen om han hade fått erektion av att ha sitt barn sittandes i sitt knä? Och fortsatte "ge barnet kärlek och närhet", på samma sätt, trots detta.. Eller skulle han typ hamna i fängelse då?
SvaraRaderaMin man får erektion av minsta lilla beröring, får han nu inte bada med våran son enligt er då? Tycker fortfarande att det är överdrivet.
SvaraRaderaOkeej.. Nej, jag är nog lite konservativ. Jag skulle inte tycka det var ett dugg trevligt om min man badade med med mitt barn, med erektion. Men det är väl inte min sak att döma. Så länge ni tycker det är ok, så är väl det upp till er. Men om man ser till hur samhället ser på sexualitet och barn (oavsett orsak), så ligger man nog risigt till om någon utomstående fick reda på det. Ett barn blev omedelbart omhändertaget, när det glatt sagt på dagis att det hade "hoppat på pappas snopp", vilket var just vad hon gjort; hoppat i sängen och råkat hoppa på pappan..och han hade inte ens erektion. Och angående amning och sexuellupphetsning i samband med det.. Skulle denna diskussion helt plötsligt komma ut i media och några få, få det att låta som om det var vanligt-så gissa vad allmänheten skulle tycka!? Jag säger bara: Katolska präster, vad gör dom - tror folk? Undrar hur många som kommer vilja amma ute bland folk då. Jag har ammat 5 barn och aldrig upplevt dessa känslor, inte heller hört om någon någonsin, och tycker synd om de som har detta, som jag ser det -problemet. Men man borde inte försöka få detta att verka vanligt, tycker jag. Det skulle vara negativt för amningen i stort tror jag. Så de som känner sådana känslor, Måste de göra sån affär av det? Folk kommer ju sitta och stirra på stackars ammande mammor och tro att de är upphetsade, för att några få har suddiga gränser i vad som är sammandragningar i livmodern och sexuell upphetsning eller är överkänsliga på brösten. Majoriteten av föräldrar tror jag, upplever aldrig sexuella känslor tillsammans eller pga sitt barn. Och hade en sådan situation uppstått, skulle de nog undvika den i framtiden. Skulle i alla fall jag önska. Men jag kanske är överdriven.
SvaraRaderaNu vill jag påminna er om att hålla er till ämnet: Amning.
SvaraRaderaJa du överdriver. Det handlade ju aldrig om att amma för att just känna sexuell lust eller uppnå orgasm. Tycker du läser in väl mycket här. Dessutom är det fånigt att behöva oroa sig vad barnen kan råka säga på dagis. De gör ju inget annat än kläcker ur sig konstiga saker.
SvaraRaderaSamtidigt är det viktigt i denna fråga också att se barnets rättigheter och inte normalisera att amning är sexuellt på något sätt. Jag håller med om att en vuxen absolut inte ska använda sig av ett barn för sexuell njutning. Men det kanske inte är det som sker, utan en fysisk reaktion som är neutral? Jag har inte upplevt det som beskrivs då jag ammar så jag har faktiskt svårt att förstå hurdan känslan är... Tycker faktiskt att det har förvånat mig att brösten fungerar på så olika sätt då man ammar och då man har sex, för mig är det helt olika.
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaKanske inte riktigt "amning", men mycket närbesläktad: kolla filmen "Orgasmic Birth", http://www.orgasmicbirth.com/
Hälsn
Signe F.