De rätta förutsättningarna för sömn

Av Eva-Lotta Funkquist

I Uppsala delas alltså en broschyr ut om femminutersmetoden till alla föräldrar vid tremånadersbesöket på BVC. Eller, den ska delas ut enligt metodboken, det finns helt säkert BVC-sköterskor som inte delar ut den. När man läser broschyren känns det som det viktigaste man vill förmedla är vikten av läggningsrutiner. Med fetstil konstaterar man:

Läggningsrutiner kan vara olika i olika familjer och Du väljer förstås en som passar just Din familj. Det är viktigt att följa denna rutin så långt som möjligt. (Ur När barnet ska sova, Primärvården, Landstinget i Uppsala län, sid 10)

Jaha, källan på det? Egentligen är detta ett modernt och extremt västerländskt sätt att se på barns sömn. Och någon forskning som stöder det påståendet att rutiner är viktiga finns det inte. Nästa gång det är dags för fetstil i broschyren har valfriheten kring läggningsrutinerna försvunnit. Nu konstaterar man istället:

Och vi upprepar, vagga henne inte och låt henne inte suga sig till sömns vid bröstet eller flaskan. Lägg henne när hon är sömnig men innan hon har somnat in. Samma sak gäller som på natten. Hon ska lära sig att somna in utan att du behöver göra så mycket. (Ur När barnet ska sova, Primärvården, Landstinget i Uppsala län, sid 11)

Nu blir det naturligtvis krångel, att somna på det här viset är nämligen emot barnets hela existens. Ett barn som blir lämnat ensam för att somna kommer att protestera genom skrik. Att bli lämnad ensam är kanske det som ett litet spädbarn är mest rädd för i hela världen och det finns goda skäl att tro att ett barn som utsätts för det upplever stark ångest. Under rubriken Vad kan man göra konstaterar man i broschyren:

Om hon fortsätter att skrika går du tillbaka men lyft inte upp henne ur sängen. Du kan upprepa vad Du gjorde tidigare, smeka henne lätt över huvudet, säga godnatt och gå. Om hon är mycket upprörd kan Du bli tvungen att ta upp henne en stund. Du kan i så fall sitta med henne i Ditt knä tills hon har lugnat ned sig och sedan lägger Du tillbaka henne i sängen igen. Tänd inte ljuset, prata inte med henne och lek absolut inte för då kommer hon att vilja vara vaken och roa sig i Ditt sällskap. (Ur När barnet ska sova, Primärvården, Landstinget i Uppsala län, sid 12)

Det finns väldigt många problem med den här rådgivningen och kanske är det t.o.m. så olyckligt att den fått en del föräldrar att uppleva att deras barn har sömnproblem, trots att de, innan de fick broshyren i sin hand, inte tyckte det. Ett annat problem är att i de familjer där man upplever att barnet har sömnproblem oftare finns mammor som inte mår så bra. De har oftare problem som egentligen inte beror på barnets sömn. Kanske är dessa familjer mer hjälpta av ett helt annat sorts stöd?