Av Eva-Lotta Funkquist
Tanken uppmärksammas och kritiseras ständigt inom genusteorin: mannen är något färdigt och eftersträvansvärt, medan kvinnan ska skapas och tvingas till anpassning av mannen.
På den tanken anses Västvärldens kultur vara byggd och skapad.
Om kvinnan istället betraktas som något färdigt och eftersträvansvärt, hur skulle hon då tillåtas amma utan att provocera?
Med den forskning som finns på området kan man grovt anta så här: inom ca en timme efter förlossningen utan separation från barnet, sedan exklusivt tills barnet själv börjar stoppa mat i munnen, därefter fortsatt "fritt" (och frekvent) tills barnet uppnått en ålder av minst två år.
Säkert provocerande för många och så här ammar kvinnor på väldigt få håll i västvärlden. Lite festligt i sammanhanget: är det inte ungefär så här som amning förordas i Koranen?
Åh, det här väcker minnen från min universitetstid! Ljuva ungdom!;-)
SvaraRaderaJag tänker:
Dialektik, var det inte så det heter?
Vi i vår kultur tolkar världen i motsatspar. Där den ena delen är den första och ses som det goda, rätta, sanna. Den andra delen är det förstas negation = motsatsen och sämre.
Som tex man/kvinna, vit/svart, hetero/homo osv.
Med det här synsättet blir mannen det ideal som kvinnan bör sträva efter att efterlikna. Kvinnors egenskaper är per definition sämre och mindre värda.
Tyvärr har en del av feminismen också svårt att frigöra sig från det här sättet att tänka, som ligger så djupt rotat. Att arbeta för jämställdhet kan tyvärr bli att ta bort traditionellt kvinnliga egenskaper helt eftersom de ses som sämre i sig medan tradtionellt manligt blir ett ideal.
En annan väg att gå är istället att försöka komma bort ifrån motsats tänkandet och att värdera det traditionellt kvinnliga lika högt som det traditionellt manliga, och att komma bort från kulturella könsroller.
Ngt helt annat: det här är väl en lustig rubrik: "Här ammar Miranda Kerr i högklackat"... http://www.expressen.se/noje/extra/1.2420484/har-ammar-miranda-kerr-i-hogklackat Högklackat och amma, en förvånande motsättning? Hur som helst kan man ju glädja sig åt att man får en superkropp av "allt ammande" LOL.
SvaraRaderaCecilia: Genusteorin ser kön som en sociokulturell konstruktion. Mänskligheten delas in i dikotomin (motsatsparet) man och kvinna, som förväntas utesluta och samtidigt attrahera varandra.
SvaraRaderaI det patriarkala genussystemet är mannen norm. Det har också funnits matriarkala genussystem, med samma "grunduppställning" fast där kvinnan varit norm.
Jag skulle vilja tillägga att den rådande normen inom feminismen är att vilja se människan bortom könet, dvs komma bort ifrån dikotomin kvinna-man. Alltså inte bara "ta bort" det "kvinnliga" utan även det vi kallar "manligt". Att synen på mänskligheten som indelad i två kön ska bort.
Det är en väsentlig skillnad.
Jag vet inte riktigt vilka feminister du talar om här?!
För mig är de som säger så inte feminister.
Dialektik betyder förresten att olika argument sätts emot varandra för att komma fram till en slutsats (tes-antites-syntes). Det var nog dikotomi du menade??
SvaraRaderaJag tänker på en speciellt filosof som hade en teori som jag nu inte minns namnet på. Och inte kan jag komma på namnet på den litteraturveteskapliga teori och metodboken heller, det är alldes för många år sedan. Det var liksom en samling,äsch.Men det är inte ett allmänt begrepp jag far efter nu, utan en specifik teori ...
SvaraRaderaJag kanske komemr på det rätt vad det är.
Nej men det var nog Horkheimer Adorno och Upplysningens dialektik!
SvaraRaderahttp://www.idehist.uu.se/distans/ilmh/pm/adorno-horkh01.htm
Mannen står för det civilicerade och kvinnan för naturen, som ska betvingas. Kvinnan är det andra, det som måste tämjas och civiliceras. Och mannen är den som har makten, sig naturgiven. Jag tror att det ligger något i att folks begreppsbildninge fungerar enligt en sådan mall, vilket lätt skapar förtrycksmekanismer.