Av Eva-Lotta Funkquist
Har ni hört det där påståendet? Det verkar som om fem månader är den åldern då friska barn inte längre uppfattas behöva amma (eller få ersättning) på natten. Hur man har kommit fram till det där vet jag inte. Och hur känns informationen för ammande kvinnor om det samtidigt är så att nästan alla barn VILL äta på natten (därför att det är det biologiskt riktiga)? Kanske får de dem att känna sig som alltför eftergivna om de ammar barnet på natten eftersom barnet egentligen inte BEHÖVER det.
Men vad betyder behöver? Få amningar beror nog på att barnet just då behöver en dutt kalorier. Barn ammar för att det är deras livsstil.
Igår ringde min vän BVC-sjuksköterskan. En mamma hade berättat om sin fantastiska 5-månaders bebis som sov HELA nätterna. Till sist la mamman till:
-Ja, hon ammar ju lite då och då förstås.
Ska se om jag inte kan få min pappa (barnmedicinare) att kommentera detta. Han tyckte i alla fall att min bebis kunde få äta på natten när han var 10 mån.
SvaraRaderaHaha, ja det låter ju lite kul och motsägelsefullt. Men jag har haft både sorter, de som ammat en slurk liksom i sömnen och sovit vidare. Och en som gärna är pigg som en lärka vid 2-3 tiden mitt i natten och vill på upp och se på Bolibompa eller leka. Det ger ordet nattvak en ny innebörd. *gäsp*
SvaraRaderaMan har så märkliga förväntningar på sina småttingar....
SvaraRaderaSjälv vaknar jag ett par gånger och då brukar jag alltid dricka en slurk vatten.
Precis så brukar jag säga!
SvaraRaderaVi har haft nattvak med VAKNA barn under låååånga perioder, nattskräck, bärande, skrikande, hysteri osv. DET är vakna barn. Lillan som sover 19-07.30 och ammar i sömnen tätt, tätt intill mig sover långa, hela, harmoniska nätter!
Jag fattar inte heller vad som menas med att de inte "behöver" amma. Behöver för att överleva kanske det är som menas? Det är nog sant, men jag har lite högre ambitioner för mina barn än bara överlevnad.
SvaraRaderaJag har också börjat säga så, att dottern sover på nätterna och ammar lite då och då under natten.
SvaraRaderaSen tänker jag på de tillfällen då jag legat vaken själv och verkligen öööönskat att hon ska vilja amma snart så jag kan bli hög på oxytocin och somna om ;-)
Dottern (10 mån) brukar sova mellan 10 och 12 timmar på natten, och har gjort sen hon föddes. Att hon ammar 2-6 ggr under den tiden är inget som stör varken mig eller henne då vi samsover och den vakna tiden är max en minut.
SvaraRaderaFast jag har märkt att om jag har fått för lite sömn och drivit mig själv på kaffe en hel dag så störs min rytm och vi vaknar inte samtidigt som vi brukar, utan hon väcker mig med skrik och det blir svårare att somna om. Men det är ju mitt fel för att jag inte går och lägger mig utan sitter vid datorn några timmar för länge.
Självklart skulle jag kunna tvångsmata henne på kvällen och stressa med maten för att få henne att sova utan amning. Men jag skulle ju fortfarande vakna för att gå på toaletten, titta så att alla andas, flytta på sambons armbåge, leta upp täcket som jag sparkat av mig och byta ställning. Då kan jag ju lika gärna amma när jag ändå håller på.
Å jag är så glad att jag hittat denna bloggen! Ammar också min 5-månaders bebis många gånger varje natt i sömnen och vi sover jättegott på detta sätt båda två. Men BVC har tjatat om att vi inte får amma på natten nu längre-vet bara inte hur det skulle gå till att sluta. Och det tnker jag naturligtvis inte göra.
SvaraRaderaDet finns ju inga garantier för bättre sömn bara för att man slutar nattamma, ändå verkar det vara vedertaget. Som vanligt är det amningen som får spela boven. Suck.
SvaraRaderaSom vi har grubblat över det här med nattamningen hemma! Varje gång vi nämnde för någon att vi var trötta fick vi höra att vi skulle sluta nattamma för då skulle allt bli så bra.
SvaraRaderaNu vid 1,5 års ålder ammar sonen fortfarande några gånger per natt, och jag ser ingenting konstigt med det. Som någon annan här skrev vaknar ju även vuxna på natten. Jag skulle helt klart överleva även om jag inte gick upp och kissade och drack vatten på natten, men jag föredrar ändå att göra det :)
Men jag är glad att jag fått höra här att det är helt normalt, annars hade jag nog nojjat mycket mer över nattamningen eller till och med försökt sluta!
Min bebis vill amma 2-3 gånger per natt så gott som i sömnen å sover oftast fint däremellan. Men jag vaknar å ligger vaken länge, blir stressad, tänker på allt från jobbet (som jag är ledig från) till kriget i Jemen till tvätthögen å kommer inte till ro igen, börjar tänka på att snart vaknar hon igen osv. Jag får panik av oförutsägbarheten, att inte kunna planera å ha rutiner å aldrig vara utsövd själv. De nätter jag fått sova ordentligt, åtminstone 6 timmar i sträck har jag mått mycket bättre på dagarna. Det låter så idylliskt att samsova, nattamma å mysa men jag verkar inte funka så. Jag har fått några nätter i gästrummet å då har jag sovit som en sten. Vaknar inte alls för att kolla andning osv. Dock får pappan ta flaska dessa nätter å det tar ju längre tid så bebisen hinner vakna till vilket ju inte heller är optimalt.
SvaraRaderaWell, ska lägga till att förut var jag än mer stressad av det här. Nu ger vi ganska ofta flaska med ersättning på dagarna vilket gör att jag "slipper" amma hela tiden då. Hon står sig bra på ersättningen, jag hinner göra mer på dagarna å är mindre stressad av att amma på kväll å natt.
Upplever det mer som att ni mammor måste amma snarare än att barnen behöver ammade 2-6 ggr per natt. En liten egotripp är det allt för er att vara oumbärliga
SvaraRaderaJag nattammade min dotter tills hon var 17 månader. Ofta åt hon tre-fyra gånger per natt och vi somnade båda om efteråt. Men de sista månaderna som jag nattammade henne vaknade hon uppemot 10 gånger per natt och ville snutta länge länge. Sem kunde hon vakna igen efter några minuter och ville ha mer. Jag kände att nattammandet gjorde mig trött och deprimerad. Jag ville bara få sova! Så vi bestämde oss för att försöka sluta med nattamningen. För att göra det så bra som möjligt för dottern och för oss föräldrar gjorde vi det stegvis. Först ändrade vi nattningsrutinen så att pappa fick natta ensam. Jag ammade henne alltid i soffan innan de gick in i sovrummet. Jag fortsatta dock att amma henne på natten för att omställningen inte skulle bli för stor. Ibland fick pappa natta om henne när jag kände att jag inte orkade amma, och detta funkade bra. Pappa och dotter fick egna nattningsrutiner, stryka hennes hår och kinder, kanske napp och lite vatten. Så hon lärde sig att somna utan bröstet. När vi föräldrar kände oss trygga med detta började jag sova i rummet bredvid. Och det har funkat så bra i några veckor nu! Dottern vaknar oftast bara en eller två gånger per natt och nattas om av pappa utan problem. Det har ALDRIG varit några perioder av hysterisk gråt- det hade vi aldrig accepterat. Nej, ändå sedan vi slutade med nattamning har hon vaknat och varit lite ledsen (precis som när hon vaknade när jag nattammade) och frågat efter mamma eller "jammi", men snabbt somnat om med pappas hjälp. Vid 5-tiden på morgonen kommer jag in när hon och pappa ropar och hon får då amma. Det är en nöjd och glad dotter jag kryper ner till och sen ammar vi en timme ungefär och det är en mysisg stund för oss alla. På dagarna ammar hon, kanske lite oftare nu än förut. Jag längtar och hoppas att jag snart kan flytta tillbaka till vår gemensamma säng och att det då kommer funka lika bra med pappa som nattar om. Jag gillade att nattamma så länge jag mådde bra av det, men är glad över att det (hitills) gick lika bra att sluta när jag började uppleva nattamningen som jobbig.
SvaraRaderaMitt bvc har också tjatat länge om att jag ska sluta nattamma. (min lilla är 10 mån nu). Har dock struntat i det hittills eftersom sköterskans argument för att sluta var att jag skulle orka. - vaddå, vi sover fint båda två, jag störs inte av nattamningen som går ganska fort och hon somnar om gott.
SvaraRaderaINGA barn ammar på natten, eller någon tid på dygnet heller för den delen. Det enda de kan göra är att dia (eller ammas).
SvaraRadera