Guide till evidensens hierarki (2)

Av Eva-Lotta Funkquist

I den bästa av världar testas först behandlingar i flera randomized controlled trials (RCT) och en systematisk sammanställning görs innan behandlingen (eller rådet) börjar användas i befolkningen. Behandlingen uppfyller då alltså kriterierna för att nå den främsta platsen i evidensens hierarki (nivå 1a, se föregående inlägg).

Ett avskräckande exempel som visar på hur illa det kan gå i forskning då rekommendationer införs utan att RCT har genomförts är tidigare råd kring spädbarnets sovläge i Västvärlden. Läs t.ex. här.

I den folkliga traditionen har ryggläget varit normen för spädbarns sömn, genom historien och över hela världen (då det här beskrivs folklivsforskning är kriterierna för nivå 5 eller 6 uppfyllda, se föregående inlägg). På 1940-talet började amerikanska pediatriska auktoriteter förorda magläge (nivå 7). Upprinnelsen till rekommendationen anses vara att man såg fördelar med det framstupa sidoläget vid transporter av skadade under t.ex. Korea-kriget. Fler soldater överlevde eftersom läget förhindrade aspiration (den skadade får maginnehåll i luftvägarna). De matningsrutiner som rekommenderades till spädbarn på 50-talet, med glesa matningar och stora matmängder, ansågs innebära en förhöjd risk för aspiration. Man tänkte sig alltså komma runt det problemet genom att rekommendera magläge.

Rekommendationen fick inte stort genomslag i Europa förrän i början av 70-talet efter en europeisk konferens där pediatriker förordade magläge (nivå 7). Nu ökade incidensen av plötslig spädbarnsdöd i hela Västvärlden och blev den vanligaste dödsorsaken bland spädbarn. Att magläget av den äldre befolkningen uppfattades som ett nytt råd med inbyggda faror illustreras av att det finns berättelser om att äldre kvinnor, som hittat barn sovandes i vagnar utomhus, rusat in i t.ex affären och varnat "det ligger ett barn här utanför och sover på mage".

Hur många barn som i Västvärlden har dött p.g.a. den mycket dåligt underbyggda rekommendationen om sovläge går naturligvis inte exakt att fastställa, men att det är outhärdligt många är de som försökt göra uppsakttningar överens om.

Rådet att spädbarn ska sova på mage kan nog ses som en del i processen att separera mor och barn åt. Då barnet sover med mamman och ammar på natten hamnar det automatiskt på rygg då det ammat klart. Under hela 1900-talet drevs många kampanjer för att barnet skulle frigöras från beroendet av mamman. En av dem var att barnet skulle sova i en egen säng. Det är lättare att få ett barn att sova ensamt om man lägger det på magen. Än idag kan man på föräldrasajter hitta diskussioner kring detta och berättelser från föräldrar som väljer att låta barnet sova på mage därför att det är lättare att få det att sova ensamt då. Kanske är det inte en slump att det under 90-talets början, då sjukvården började avråda från magläge, dök upp sömnmetoder (t.ex. femminutersmetoden) som gick ut på att få barnet att sova ensamt på andra sätt .