Guide till evidensens hierarki (4)

Av Eva-Lotta Funkquist

Innan behandlingar eller mediciner införs i vården ska de helst testas i randomized controlled trials (RCT) (se Guide till evidensens hierarki 1). Tyvärr görs detta långt ifrån alltid. Då mjölkersättning infördes som spädbarnsuppfödning gjordes det t.ex. inte och att det inte görs idag beror på att det inte anses etsikt försvarbart. Frånvaron av RCT gör att en stor del av amnings- och flaskuppfödningsforskningen alltid kommer att vara behäftad med s.k. bias, d.v.s. oönskade och svårkontrollerade faktorer som påverkar forskningsresultatet.

Hur borde då en RCT se ut då det gäller bröstmjölksersättning? Kanske så här: Mammorna som deltar i studien lottas till grupperna mjölkersättning/ amning. Information om respektive uppfödningsmetod ges innan förlossningen och deltagarna måste följa informationen. Vissa sjukdomar som kommer vara intressanta och viktiga att undersöka är väldigt ovanliga i befolkning och därför måste grupperna vara mycket stora och en s.k. powerberäkningar på gruppstorlek måste göras i förväg.

Det mänskliga digivningsmönstret innebär att barnet diar väldigt tätt, ofta flera gånger i timmen då det är vaket. Digivningen kompletteras med annan föda då barnet är ungefär sex månader och pågår sedan tills barnet är minst två år. För att forskningsresultatet inte ska påverkas av bias måste det här sättet att inta mjölk på alltså vara lika för båda gruppernas barn.

Jag tror att de flesta som läser detta förstår att forskaren som försöker genomföra studien kommer att få stora problem (och även många av gruppdeltagarna som hypotetiskt skulle vara med i studien). Men det innebär också att de som forskar i amnings- och flaskuppfödningsfrågor har stora problem. Inte nog med att man mycket sällan slumpmässigt lottar deltagarna till de olika grupperna, dessutom uppföds alltså mycket få barn i respektive grupp enligt den mänskliga digivningsstrategin. Ofta jämför man alltså i praktiken mycket korta amningsperioder med ännu kortare och hur barnen praktiskt matas (intervall o.s.v.) är oftast inte känt. Skulle den här forskningen ske på djur skulle den antagligen bli starkt kritiserad och helt enkelt anses otillförlitlig.