Kommentarer om ens amning kan såra
Av Marit Olanders
Att amma efter det första året innebär att andra tycker att det man håller på med är äckligt, t o m perverst. Folk säger direkt till ens ettåring som vill amma, "neej, du är för stor för det där!" Man frågar mamman när hon egentligen har tänkt sluta och ironiserar över att hon kanske ska fortsätta tills barnet börjar skolan/flyttar hemifrån. Amning är inte golf eller scrapping eller någon annan hobby, som det är lättare att ta med en klackspark att folk har åsikter om. Amning är känsligt och personligt. Förflugna kommentarer sårar ofta djupt.
Jag fick höra på BVC: Nu är han elva månader, då slutar ni väl amma snart, jag skriver här i journalen att ni har slutat.
Och av BVC-sjusköterskan i föräldragrupp: "Jag tycker inte ni ska amma till efter ett år, för då kan ju inte ungen se mor naken utan att vilja ha bröstet!"
Jag förstod aldrig vad det var som var så farligt med det.
Men när jag ammade en ettåring på en lekplats i Malmö fick jag höra: "Jag tycker det är så härligt när man ser större barn ammas!" Så alla är inte negativa.
Vad har du fått höra för kommentarer om din - eller din partners - och ert barns amning?
Min dotter fick flera gånger höra att hon är för stor för att amma. Jag fick också försvara mig ofta. Även bvc skrev att jag slutat amma vid ett år fast jag ammade mycket längre än så.
SvaraRaderaOch som du skriver så är det personligt, jag hade svårt att skaka av mig det, och förklara för dottern att det är ok att amma fast andra tycker att man ska sluta amma tidigare.
Ammade när jag skolade in på dagis och en god stund efter det. Jag sa inget om det till dagispersonalen och inskolningsfröken visste inget. Inskolningen gick bra. Runt ett halvår senare insåg den fröken att jag "fortfarande" amamde min då 2 åring. Hon uttryckte då en stor förvåning över att inskolningen gått så bra. Ammade barn hade hon lärt sig var väldigt modersbundna och därför svårinskolade. Jag var glad att jag inte sagt något. För jag tror att en fröken som tror att det ska bli en svår inskolning är en större risk än amning.
SvaraRaderaMed barn 2 viste de ju hur vi var, men den inskolningen gick också bra. Fast då var det bekymmer för att dottern egentligen inte behövde blöja och det vägrade de att tro på... Nå ja.
Ammar min 14månaders och jag har fått höra:
SvaraRaderaFrån en av mina bästa vänner; -Ammar du fortfarande(han var då bara ca10 månader)? -Ja, det gör jag. -Ojdå, men du skall väl inte amma tills han blir typ 3-4 år! Sa hon med avsky i blicken.
Fått höra av min mamma: -Nu vill pojken ha riktig mat! DDå var han 6 månader. -Du måste ha slutat tils vi skall på semester tillsammans när han är 15 månader... Varför??
-Du skall väl inte amma tills han är 10??
Från svärmor: -Hur går det med vällingen?
-Vi har bara prövat en gång och han vill inte ha. Vi stressar inte.
-Han kan ju inte hålla på och äta på natten så länge till. Jag hörde på "knattetimmen" att det bara är att vägra bröstet.
Suck! Fattar hon inte att jag inte VILL sluta ännu!
Från en annan väm: -Hur går det med amningen?
-Bra...
-Du sa att su skulle hålla på tills han blev 1.
-Nja,,jag sa att vi skall hålla på MINST till han är 1.
Men det verkar denhär vännen ha förträngt.. Hon frågar mig VARJE gång vi ses. Jag vet att hon innan har tyckt att det är äckligt att amma bebisar som kan gå. Hon slutade amma vid 8 månader.
Ja, ja...tur att man har sin partners stöd och vissa andra vänner och att det finns sidor som dessa.
(Dotter 15 månader)
SvaraRaderaJag har fått kommentarer av vänner och min pappa. Har (precis som Anonym) en vän som frågar varje gång vi ses om jag "fortfarande" ammar. min pappa tyckte att jag skulle sluta direkt för att hon började bitas under amningen och "hon är ju ändå över ett år". Jag är glad att jag inte slutade för det gick över på någon vecka..
Jag är ensamstående och har ingen i min närhet som stöttar, så amningsbloggen är en perfekt sida för mig att hämta ny ork och se att andra också ammar "äldre" barn. TUSEN TACK!
Min pojke är nu snart 8 år och jag har sagt att han måste sluta. Framförallt för att jag tycker det är obehagligt. Men också för att jag är rädd att någon får reda på detta och gör en anmälan till de sociala myndigheterna.
SvaraRaderaAnonym: Om du själv tycker att det är obehagligt förstår jag inte varför du fortsätter?! Varför utsätter du dig själv för detta?
SvaraRaderaJag vill också fråga Marit och er andra:
SvaraRaderaHur länge tycker ni det är okej att amma?
För alla har väl någon slags åldersgräns för amning, en gräns efter vilken amning "känns fel"?
Jag tänker mig att vi alla drar en gräns någonstans, men vid vilken ålder vi inte tycker amning känns okej längre, varierar. En del känner att amning känns fel när barnet t.ex kan gå, eller äta mat själv, eller prata i hela meningar, osv. Andra drar kanske en gräns vid tre år, eller fem år, eller när barnet börjar skolan, osv.
Jag tycker inte det är konstigt att man har en slags känslomässig amningsgräns. Det är väl ingen som tycker det skulle vara okej att amma en artonåring (?), så någon gång MÅSTE man ju sluta! Men när?
Däremot kan man önska sig att folk skulle vara mindre benägna att kommentera andras val...
Men jag är nyfiken! Var drar ni gränsen för när amning inte känns okej längre, och varför?
Jag har någon slags spärr vid tre år, tror jag, fast jag vet ärligt talat inte varför... Ska klura på detta.
Tycker det är en intressant fråga.
Jag tänker så här.... ett barn är ett barn är ett barn. Så jag skulle dra ett streck vid puberteten. Så länge tror jag få orkar amma. Barnet har nog tappat intresset om inte annat. Men då bör man nog fundera på vad man gör om man fortfarande ammar.
SvaraRaderaJag känner personligen att folk i min närhet respekterar min amning (sonen är i of bara 19 mån). Jag säger som det är till alla. Livet är inte så himla enkelt alltid. Folk verkar förstå tycker jag. Om någon säger något annat kan de dra åt skogen. Och det tror jag de vet. Men visst, jag ska inte sticka under stolen att jag känner mig ensam och tycker det är ledsamt att jag inte har någon bundsförvant att prata med.
Var idag på BVC idag med min pojke som är 8 månader. Detta är vad BVC-sköterskan och jag pratade om:
SvaraRadera-Ammar du fortfarande?
-Ja det gör jag
-Men han äter vanlig mat också?
-Ja han gillar mat, han äter det mesta.
-Men du har väl trappat ner amningen så att han kan äta annat också?
-Nej jag ammar lika mycket som förut, men han får annan mat också.
-Jag ammar storebror också han är 3,5 år.
-Va??? hur menar du då?
-Ja jag ammar både min 8 månaders och han som är 3,5 år.
-Menar du att han som är 3,5 år ammas fortfarande.
-Ja ibland, kanske en gång om dagen eller varannan dag.
BVC sköterskan hade aldrig varit med om någon som tandemammade och påstod att bara någon enstaka invandrarkvinna ammade barn över ett års ålder. Jag frågade henne om hon kände till den svenska amningsrekommendationen och WHO:s amningsrekommendation. Det gjorde hon inte. Hon visste dock att bebisar klarar sig på enbart amning i 6 månader, men menade att man därefter skall byta ut amning mot välling, gröt eller puré. Jag kan bara konstatera att okunskapen om amning hos vissa BVC är häpnadsväckande. Säkerligen är den en bidragande orsak till att så få ammar längre än de första månaderna.
Anonym: Frågan har vi ju fått förr. Jag tror faktiskt att Amningshjälpen har blivit ombedd att ge ett svar på hur länge amning är okey. Vilket vi kom fram till att vi inte kunde ge. Mig veterligen har ingen myndighet heller svarat på frågan om någon övre gräns. Lika svårt som det är att svara på (men det blir man sällan ombedd att göra) när det inte är okey att mata ett barn med nappflaska längre, mata ett barn med sked längre, bära på ett barn längre, när det inte är okey att sova med ett barn längre, när det inte är okey att torka ett barn som varit på toaletten längre, när det inte är okey att bada naken med ett barn längre, lika svårt är det att svara på frågan när det inte är oky att amma längre...
SvaraRaderaEtt barn är ett barn, och en vuxen måste i barnets alla åldrar alltid ha stenkoll på barnets rätt att vara barn inte kränks eller utnyttjas...
Hälsar Eva-Lotta
Jag kan inte uttrycka det bättre än Eva-Lotta. Hon hade svarat medan jag satt och tänkte. Jag tänkte just dessa tankar om varför just amning måste vara föremål för en gräns, varför amning hela tiden måste definieras som ok eller inte ok och när andra beteenden och företeelser inte längre känns bra eller om man inte måste ha åsikter om sådan i så hög utsträckning som amning.
SvaraRaderaVi matade vår äldsta till frukost till hon var nästan sex år. Sen kände vi att just hon behövde komma vidare och klara sig själv och att vi vuxna också hade en personlig gräns för vad vi kände vi klarade hjälpa henne med på morgonen då hon har småsyskon som behöver stöd och vi själva har behov att hinna med på morgonen. Ur denna växelverkan mellan olika behov togs beslut att pusha och hjälpa henne vidare då just hon behövde bli självständigare och vi behövde mer tid till annat. Om en annan sexåring har svårt att få ner frukosten tidigt på morgonen anser jag inte det är fel att mata om det passar de föräldrarna och det barnet. Detta var bara ett ex för att göra det konkret. Ett annat är att äldsta fick ha blöja till över tre års ålder, yngsta blev blöjfri innan året. Trean matas inte heller och har aldrig gjorts. Vilket är mest ok? Måste man verkligen ha en sådan självklar uppfattning om en särskild ålder då amning bör upphöra. Det är väl något som allt annat, som upphör när det är rätt för det barnet och den mamman som det berör?. Personlig tror jag på barnstryd avänjning och är mycket öppen för att det är osäkert när det blir och har inget behov alls av att sätta en gräns i förväg.
"Du måste ha mammon i brösten!" fick jag höra när dotten närmade sig året och i det närmaste helammade då det var sådana minimala mängder hon åt. Personen i fråga tänkte i termer donerad bröstmjölk - dottern växte ju så fint att det hade gjort en rejäl förtjänst att sälja! Det var positivt.
SvaraRaderaHar ännu vid 20 mån inte fått negativa kommentarer. Jo engång med det vinklades till att gälla en treåring och inte mig med en 20-månaders:-(.
Anomnym, på frågan varför jag fortsätter med amningen trots att jag tycker det är obehagligt:
SvaraRaderaMin pojke tycker det är så underbart att få en kort amningsstund att jag har svårt att neka honom varje gång han ber om det. han vill ju amma när han känner sig ledsen eller inte känner sig bra.
Jag har nog haft en väldig tur, för jag har hittills aldrig fått en enda negativ kommentar trots att jag ammar min 20 månader gamla son. Flera blir förvånade och säger "ammar du fortfarande??" men säger sedan inget mer. Har de negativa tankar om det har de som tur är vett att hålla tyst.
SvaraRaderaJag har berättat för förskolepersonalen att vi ammar, och de verkar faktiskt väldigt positivt inställda.
Den enda gången jag känt mig kritiserad är av BVC-sköterskan, som framför allt klagar på nattamningen, men henne slutade jag lyssna på för länge sedan.
Lisa: Känner din bcv-sköterska inte till rekommendationerna bör du informera hennes chef. Det är bvcs plikt att informera om och utifrån dessa.
SvaraRaderaAnonym som frågade efter en övre gräns för amningsålder. Amerikanska barnläkarförbundet skriver så här i sitt policyuttalande: "There is no upper limit to the duration of
SvaraRaderabreastfeeding and no evidence of psychologic
or developmental harm from breastfeeding
into the third year of life or longer."
Tar tillbaka det där jag skrev om puberteten. Håller med om att det är dumt att prata om gränser. När jag var liten sa jag till folk att nu kunde jag minsann räkna till 24! En lika påhittad gränsdragnig som det skulle bli om jag sa att fyra är bättre en fem (gällande amnig) osv.......
SvaraRaderaAnonym som skrev: "Anonym: Om du själv tycker att det är obehagligt förstår jag inte varför du fortsätter?! Varför utsätter du dig själv för detta?"
SvaraRaderaVarför man ammar är helt upp till var och en. På Amningsbloggen och i samhället i övrigt ska man ha rätt att uttrycka även negativa känslor kring sin amning utan att för den skull få sitt val att amma ifrågasatt.
Blir det ytterligare påhopp på enskilda kommentatorer kommer de att raders.
Tack Marit! Är så trött på detta att så fort man knystar om att något med amning är jobbigt så ska man sluta direkt.
SvaraRaderaHar fått en del kommentarer i stil med "ammar du fortfarande" och sonen får dem i stil med men "du är väl en stor pojke nu". Jag svarar helt enkelt ja, och han tittar oförstående och svarar inte. Själv börjar jag tycka att det närmar sig slutet på amningen, mest på grund av att han vill styra så mycket, vilken sida, många sidbyten, var mina armar får vara osv osv. Jag tänker att det är något som ska ske med bådas vår inblandning. De tankarna kommer oftast då jag är trött själv, och ännu så länge är det trots allt den bästa insomningsmetoden som finns så vi fortsätter ett tag till... Han är nu 3 år och 3 mån.
SvaraRaderaJätteintressant att läsa kommentarerna på det här inlägget!
SvaraRaderaFick kommentaren "Va... Dricker hon?" av en man till en vän när jag ammade min dotter (14 mån). När jag bekräftade tänkte han efter ett tag innan han associerade till ett youtubeklipp han sett på ett barn som var "säkert 11 år" och som blev ammat... Detta var "helt sjukt".
SvaraRaderaAtt fortsätta amma efter ettårsdagen innebär att man har få att prata med , om ens någon om sin amning - vare sig det är positivt eller negativt. Jag tycker det är jättegulligt när min 1.5 åring i sömnen säger "anda döstet" när han vill byta bröst. Och jag tycker det är skitjobbigt när han ylar "döst" och sliter i tröjan mitt i tandborstningen eller inte vill vara stilla utan står på huvudet och gör andra yogalikande moves medans han ammar. Men vem kan man yppa det till? mamma? mormor? kompisarna? bvc? nej för nu har vi enligt normen ammat så länge så det knappt går att prata om. I alla fall inte utan att få höra ordet "oj".
SvaraRaderaTandsköterskan: Du MÅSTE sluta genast, annars kommer han ALDRIG att sluta.
SvaraRaderaJag: Jodå, det kommer han...
Tandsköterskan: NEJ!
Önskar att jag svarat något annat, mer bitande, men jag blev så förvånad. Min son var bara 11 månader, och jag trodde faktiskt inte att jag skulle få "amningsråd" av en tandsköterska naiv som jag var. Mitt BVC har alltid varit så positiva till vår amning (som i och för sig bara pågick i 13 månader) så jag förväntade mig inte att få en så negativ reaktion när jag talade om det.
Jag har tyvärr fått höra de kritiserande, negativa kommentarerna som flera skriver om ovan (det är äckligt, det är för din egen skull du ammar, barnet är stort och självständigt nu, ska du hålla på tills högstadiet osv) av min egen man, vilket sårar något så fruktansvärt. Det är otroligt tungt att inte ha stöd av sin egen partner i valet att amma sin ettåring.
SvaraRadera