Av Marit Olanders
Ett vanligt argument för flaskmatning är att pappan också kan mata och stärka sin bindning till barnet. En del menar att det är så viktigt, och amningen så oviktig, att mamman BÖR avstå från att amma. Men det finns många sätt att knyta band till sitt spädbarn även om man inte ammar, eller flaskmatar. Lactation narration visar en kul bildserie på 20 olika sätt som pappor kan bonda med sina spädbarn utan att flaskmata.
Nu vande de visserligen sitt barn vid nappflaska i alla fall, men det var för att kvinnan skulle börja jobba. Pappan berättar att han såg flaskmatningen som en uppgift i hushållet, snarare än en relation. Bindnignen kom vid andra tillfällen, som när han höll bebisen mot sin bröstkorg, på sina uppdragna knän, när de såg varandra i ögonen, när de gungade gungstol, när de pratade, dansade, läste eller gick ut tillsammans.
Tjugo foton säger inte så väldigt mycket om vardagslivet i en familj, men man får ändå intrycket av att pappan på bilderna är en engagerad, närvarande pappa som umgås mycket med sin bebis, och på så sätt lägger grunden för en livslång, nära relation.
Nu har jag en fråga till er. Är kanske idén om att pappan måste flaskmata en följd av idén om kvalitetstid? Att han inte har så mycket tid att vara med sitt barn och då måste det vara hög kvalitet på den lilla tiden han kan ge - och att han då pockar på eller kräver att mamman ska avstå amningen? Alternativt att mamman avstår amningen för att han åtminstone ska tillbringa DEN tiden tillsammans med sitt barn?
Argumenten för flaskmatning har mer att göra med fördelning av ansvar och uppgifter. En del kvinnor vill inte ensamt belastas med uppgiften att mata bebisen - ingen liten uppgift då man ammar 24-7. Vi menar att man måste inte amma för att knyta band till sitt barn, som Lactation narration så tydligt visar.
SvaraRaderaHälsningar,
Andrea Nord
Att det är mysigt att flaskmata, och att det är ETT sätt att knyta an till barnet, är mer en bonus ju. Huvudorsaken till flaskmatningen är oftast en annan.
SvaraRaderaOch jag har aldrig, aldrig någonsin hört talas om någon man som KRÄVT att mamman ska låta bli att amma för att han vill flaskmata. Har du något sådant exempel från verkligheten Marit? Eller är det en skräckvision/hjärnspöke?
Oj vilket märkligt blogginlägg - pappor bondar väl på samma sätt som mammor med sina bebisar oavsett om man väljer att amma eller flaskmata! Har ni läst detta, mycket intressant - http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=16771. / Karin
SvaraRaderaJag har läst artikeln i läkartidningen och är väl måttligt imponerad, faktapresentationen är inte korrekt och inte heller finns källhänvisning. Personligen tycker jag att Anna Eriksson, specialistläkare på Sahlgrenska som kommenterat den formulerar sig klokt. För övrigt så tror jag absolut att många ser matningstillfället (oavsett amning eller ej) som kvalitetstid och säkert kan det vara en del i beslutet att flaskmata - för att pappan också skall ges samma möjlighet som mamman. I flertalet internetdiskussioner jag följt tycks det dessutom vara så att en del föräldrapar anser flaskmatning vara en nödvändighet för jämställdhet.
SvaraRaderaAnonym: I barnafödande och amning är man skör. Det är inte en facklig förhandling precis utan något av det mest känslosamma man gör i sitt liv (vilket gäller bägge föräldrarna). Pappans inställning och stöd är oerhört viktiga för hur amningen ska bli.
SvaraRaderaI artikeln som jag länkar till här ovanför står det: "Det borde vara självklart för alla föräldrar att redan från början fatta beslut om vartannat mål mat." Om man som kvinna får barn med en man med den inställningen, hur ska man då kunna stå på sig? Amning är inte så lätt att få till alla gånger ens om man har stöd, hur blir det då om man inte har stöd?
Jag tror också att de som tycker att flaskmatning är viktigt för jämställdheten ofta menar att då kan pappan ta ett mer eget ansvar för bäbisen utan att mamman håller sig i närheten. Och att det i sin tur är viktigt för anknytningen, att de inte är beroende av att mamman finns till hands ifall hunger uppstår utan de klarar sig själva timmavis, medan mamman kan släppa ansvaret helt.
SvaraRaderaFast jag inser inte varför man skulle behöva ta beslut om att avstå från att amma för att kunna mata med ersättning eller urpumpad bröstmjölk. Om man tycker att det är viktigt att amma och det är viktigt att pappan matar är det väl bara att prova att göra bägge delarna?
Men vad har ni för tankar om min fråga - varför är det (ibland) så viktigt att ha hand om just matningen?
SvaraRaderaVarför måste tvunget mamman avstå något? Som dessutom gör att hon blöder mer efter förlossningen och behöver längre tid för att koma i form igen?
Är det samma typ av konkurrens som man kan märka mellan syskon: "om jag inte får en födel så ska min bror inte ha det heller"?
Jag läste inte artikeln innan jag kommenterade.
SvaraRaderaOm man bestämmer i förväg att man ska ta varannat mål var är nog inte så lätt att komma igång med amningen. Det är nog bättre att koncentrera sig på att lära sig amma i början och införa annan matning efter ett tag. Om man vill amma alltså. Och det borde vara mamman som bestämmer om hon vill amma likaväl som pappan kan bestämma om han vill mata. Knepigt om pappan bestämmer att i jämlikhetens namn ska han få mata på ett sätt som försvårar att det alls blir någon amning om det är det kvinnan vill.
Fast i artikeln var det väl en mamma och en pappa som ansåg att alla föräldrar borde göra som de, inte en pappa som ansåg att alla pappor borde kräva att få mata varannan gång. Utan en mamma som också ansåg att det var det bästa för alla mammor. Inte något att avstå från, utan bara ett nyare bättre sätt att göra det på, för alla. Rubriken är ju till och med "bäst för alla", inte "bäst för pappan och barnet, sämre för mamman, men hon får offra lite". För dem var det väl bäst. Lustigt att tro att det skulle vara bäst för alla bara för att det var bäst för dem, visserligen.
SvaraRaderaMan brukar säga att det är viktigt för anknytningen att mata - när det gäller mamman. Men å andra sidan säger man här att det är oviktigt - när det gäller pappan. Det går inte ihop att det ibland anse det viktigt att också mata och ibland anse att det är helt likvärdigt att leka med barnet och krama det.
SvaraRaderaInte heller jag har någonsin hört talas om någon man/pappa som skulle ha krävt att kvinnan/mamman inte ammade för att han skulle få mata! Det låter ytterst märkligt och har lite drag av "råttan i pizzan" över sig. Jag har svårt att tro att det finns någon som har det som främsta skäl till att välja att inte amma.
SvaraRaderaEn sån märklig fråga! Är den seriös?
SvaraRaderaJessica (trevligt med ett namn!): Jo jag tänkte på det också. Men nu handlar det inte om barnets anknytning till föräldrarna utan om föräldrarnas bindning till barnet.
SvaraRaderaen av anonymerna: visst är frågan seriös., Vad tror du?
Man brukar väl säga att det INTE är så viktigt med matningen för ankytningen heller - apungen valde ju pälsdockan som inte gav mat före ståltrådsdockan som gav mat i det där förfärliga experimentet.
SvaraRaderaOm man önskar att pappan ska åtminstone tillbringa lite tid med sina barn så är väl inte den naturliga tankegången att man avstår från amningen och kräver att pappan matar, utan att man börjar jobba tidigt. Det är i alla fall vad jag har gjort (och det var dumt i vårt fall).
SvaraRaderaFaktiskt, jag kan tycka att en pappa som är så engagerad att han vill mata på bekostnad av amningen kan vara positivt, även om jag aldrig skulle vilja avstå från amningen och hoppas att jag inte skulle gjort det heller.
OM min man hade velat vara så engagerad att han absolut ville mata hade jag nog försökt få till att han matade med urpumpad bröstmjölk (mina ungar är mjölkallergiska, så ersättning är inget vidare), t ex genom sond tejpad på ett finger eller så. Så gjorde en av mina föräldrars vänner på 80-talet när hans dotter absolut vägrade flaska och inte ammade heller. Det bör inte störa amningen så mycket och ge betydligt mer närhet och kroppskontakt än flaska. Eftersom jag själv vill amma alltså.
Just det. Apungeexpoerimentet. :(
SvaraRaderaAh man menar omsorgsbeteendet hos föräldern, tack då förstår jag bättre.
SvaraRaderaJag tänker att det är helt grundläggande för detta att känna man kan ta hand om barnet utan att det dör. Annars är man mycket otillräcklig som förälder. Det är väldigt konstig attityd om man, som pappan som omnämns, ser saker som är centrala för barnets överlevnad som bara tråkigt jobb, men tycker att det är givande att leka och gulla med barnet. Vad är man då för omsorgsperson egentligen? En kramig lekförälder blir man förstås. En fullgod förälder som lyssnar på barnets alla behov och som barnet kan känna sig trygg med även om den andra föräldern blir sjuk eller frånvarande ett tag? Nej. Så jag tycker att det blir problem med bindningen till barnet om man bara tar på sig föräldraskapet lite halvdant, som en sekundärförälder som hoppar in när något känns roligt och mysigt men lämnar det viktiga till den andre. Men förstås är det bättre än att inte finnas där alls.
Jag helammade första veckorna och då koppade min man, annars skulle jag ju blivit trött och uppbunden. När amningen funkade började vi med flaska, så kunde vi välja från dag till dag hur vi gjorde. När jag var i skolan tog pappan hand om barnet och när han jobbade tog jag hand om barnet. Båda kände det fulla ansvaret och båda var trygga med att ta hand om barnet själv. Det tror jag är viktigt för att få den riktiga känslan av att vara förälder och den där bindningen eller omsorgskänslan som är så fin.
Det kan säkert vara knutet till begreppet kvalitetstid, som ju är helt förkastligt när det gäller små barn. Då är det kvantitet som gäller!! Det finns en mängd blöjor att byta och luftning därtill som ett exempel på utmärkta tillfällen till anknytning. Sedan är ju nattamningen ett suveränt sätt för hela familjen att få bättre sömn för att orka vara engagerad dagtid...
SvaraRaderaJessica - jag tror att man kan känna att man tar hand om matbiten också om man läser av barnet och ger det mat vid behov genom att då lämna det till mamman som ammar. Man kan förstås inte vara långt ifrån henne, men många mammor vill absolut inte vara långt ifrån sina nyfödda heller. För de mammor som vill vara ifrån sina nyfödda ibland, och som har pappor till barnen som vill ta hand om dem aktivt (vilket många konstigt nog inte verkar vilja) är delad matning bra, men för de mammor som inte vill vara borta och pappor som sköter matningen genom att ge barnet till mamman är flaskning inte bäst för att båda ska känna sig delaktiga.
SvaraRaderaMen jag syftade på känslan att pappan verkligen är tillräcklig för barnet och den kan inte finnas om en annan person alltid måste vara närvarande.
SvaraRaderaMen som sagt brukar kravet att mamma alltid måste vara tillgänglig vid amning snarare vara orsaken till att man delar upp det.
Intressant att vara rädd för att bli trött (och uppbunden) av att amma. Alla mina vänner som verkligen helammat har helt instämt i att man blir pigg av att amma. Kan vara vaken hur mycket som helst. Finns det någon vetenskaplig forskning på det här? Jag har själv tagit för givet att det är vår underbara kropp som fixar man blir pigg av alla amningshormoner just för att orka.
SvaraRaderaAnonym: Att "alla dina vänner" blev pigga av att amma säger väl egentligen ingenting? Jag blev skittrött av att helamma. Det säger heller ingenting. Om hur någon annan kan uppleva det. Det är individuellt, precis som allt annat.
SvaraRaderaOm någon säger att den känner sig trött och uppbunden av att amma, så är det så. Då får väl du acceptera det?
Det kanske finns forskning som visar att de flesta blir piggare. (???) Men det spelar ju ingen roll för dem som blir trötta! Jag blev själv helt utsjasad, och flaskmatningen räddade mig och min familj från total utmattning.
Vi är olika!
Jag blev också supertrött av helamningen. Flaskan räddade mig från galenskap. Hade vi inte infört delmatning med flaska hade jag sannolikt slutat amma rakt av vid nåt tillfälle av ren utmattning. Nu fick jag ork att fortsätta i stället. Av att bli avlastad ibland av en flaska. Det har aldrig handlat om jämställdhet här. Jag frågade förvisso pappan om han inte skulle tycka det var kul att mata men han såg inte poängen ur anknytningssynpunkt. Vi har båda bondat med bebisen på alla möjliga sätt. Å vi har båda matat med flaska ibland när det känns enklare.
SvaraRaderaSå nej, det är inte viktigt för mig eller nån jag känner att ha hand om matningen. Däremot kan det vara viktigt att ha alternativ å att få vila från matningen. Känner likadant nu när bebisen äter gröt. När pappan kommer hem från jobbet får han ta den kladdiga historien. Å jag gissar att vi gör tvärtom när jag börjar jobba i september. Hur vi gör med nattamningen som är det som kvarstår av amningen får vi se!
Jessica jag skulle säga att En person aldrig kan fylla alla behov ett barn har. "Det krävs en by för att fostra ett barn". Jag tror inte det behöver innebära en mamma och en pappa i de traditionella rollerna, men barn knyter an till de personer de träffar regelbundet och som ger dem vård. Som barn tar man intryck och input från olika människor. De första måanderna är mamman i fokus för ett ammat barn, men under de kommande månaderna och åren kommer det att bygga starka hållbara relationer med pappan och andra nära och kära.
SvaraRadera"Inte heller jag har någonsin hört talas om någon man/pappa som skulle ha krävt att kvinnan/mamman inte ammade för att han skulle få mata! Det låter ytterst märkligt och har lite drag av "råttan i pizzan" över sig. Jag har svårt att tro att det finns någon som har det som främsta skäl till att välja att inte amma."
SvaraRaderaVänner till mig fick inte helamning att funka, och övergick från delamning till ersättning när barnet var runt tre månader. Den pappan kommenterade att om de får ett barn till så tänkte de mata med ersättning då också, just för att han tyckte det var så mysigt. Så dom finns, faktiskt. Ingen råtta i nån pizza alls.
C: Att pappan sa att DE TÄNKTE ge ersättning till nästa barn är knappast samma sak som att HAN KRÄVDE att mamman inte skulle amma. Ta av dig amningsglasögonen!
SvaraRaderaDet finns ingenting i det du skrev ovan som säger att han skulla ha bestämt detta själv.
Att ens man sitter och säger till bekanta "Nästa barn ska vi flaskmata för det var så mysigt" kasn mycket väluppfattas som ett krav om man själv hade velat amma. Det är ju som sagt inte en facklig förhandling utan realtionerna med de personer man står allra närmast.
SvaraRaderaMen Marit, om någon säger "VI tänkte flaskmata", så får väl du utgå ifrån att paret bestämt detta tillsammans?! Inte måla fan på väggen om du inte VET att det var ett krav från pappan! Det är detta jag menar med amningsglasögon; många av er amningsivrare som skriver här är väldigt snara med att tolka såna här grejer till nåt slags "amningsförtryck". Men de flesta normalt funtade pappor skulle nog inte sitta och säga "vi tänkte flaskmata" om de inte var överens med barnets mor om detta. Man får väl ändå utgå ifrån att föräldrarna pratar med varanda först, det är så det går till i de flesta familjer. Gör de inte det så har de nog större problem än att komma överens om hur de ska mata sitt barn...
SvaraRaderaVad vet vi om bakgrunden? Om hon haft problem kanske hon inte vill amma mer. Det kan väl lika gärna vara så?
Låt folk bestämma själva och sluta övertolka.
Min man kräver att få flaskmata om vi får fler barn (i jämställdhetens namn) fast jag inte vill det. Det är alltså inte råttan i pizzan.
SvaraRaderaAnonym det gör väll inget efter som du kan baunda med ditt barn pa andra sätt eller hur? Eller är det bara pappor som kan det?
SvaraRadera/Linn