"Att flaskmata" brister i fakta

Av Marit Olanders

Boken Att flaskmata av Petra Jankov Picha fyller ett behov, nämligen att berätta att flaskmatande föräldrar behöver råd och stöd precis som ammande. Den är ett rop på bekräftelse: Vi syns! Vi finns! Respektera oss! Jag hoppas den kan leda till en öppnare och mer accepterande inställning till flaskmatning, och att den bidrar till att flaskmatande föräldrar slipper känna sig marginaliserade.

Så långt allt väl. Men boken marknadsförs med förvrängd historieskrivning:
Genom alla tider har föräldrar ersättningsmatat sina barn. Arkeologer har hittat flaskor och matingsset från så tidigt som 4500 år före vår tideräkning. Hur kunde det bli så att det idag är så viktigt att svenska kvinnor ammar, nästan till vilket pris som helst?

I Att flaskmata står att den äldsta funna nappflaskan är 4000 år yngre, från 450 fvt. Det har förvisso funnits föregångare till nappflaskor från före industrialismen. Men spädbarn som inte ammas och lever i miljöer där det inte finns rinnande vatten och avlopp, möjlighet till upphettning (för pastörisering av djurmjölk eller kokning av vatten), disk och sterilisering svävar i akut livsfara. Det är sant i dag såväl som för 2000 år sedan (enligt en snabb sökning på internet kommer det närmast sanningen) Det som skiljer är att det i dag på de flesta håll finns en medvetenhet om hygienens betydelse, vilket knappast kan ha varit fallet då. Inte alla barn dör, men förskräckande många. Nog har flaskmatning sin givna plats i vårt samhälle utan att man ska behöva rättfärdiga det med argument som gränsar till historieförfalskning?

Som jag skrev i går gör Petra Jankov Picha stor sak av Sven Carlsens forskning som visade på att samband mellan hög testosteronhalt hos kvinnor och amningsproblem. Hon nämner en intervju i Sydsvenskan med Carlsen som verkligen bekräftar flaskmatande föräldrar genom att helt frankt basunera ut "Flaska lika bra som bröst". Picha påstår att Carlsen har gjort en undersökning av 17 000 kvinnnor och deras barn och inte funnit några större skillnader i hälsa efter sex år. Detta är så ihoptrasslat och felaktigt att det är svårt att reda ut, men häng med:

Carlsen har studerat hormonnivåer hos 181 gravida kvinnor och sedan hur länge kvinnorna ammat sina barn. Han fann att kvinnor med högre halter av vissa hormoner ammade mindre. Länk här.

Studien med 17 000 mor-barn-par är inte Carlsen involverad i. Det är den stora Probitstudien från Vitryssland som letts av Michael Kramer. Studien är unik eftersom ett stort antal mor-barn-par slumpmässigt hamnade på 31 BB-enheter som var antingen amningsvänliga enligt BFHI eller ej. Det som har jämförts är dels hur mycket kvinnorna som ammade beroende på om de hamnade på ett sjukhus som var amningsvänligt eller ej, och dels barnens hälsa utifrån på vilket sjukhus de föddes, där den stora skillnaden i deras uppväxtvillkor var förekomsten av amning.

Probitstudien jämför inte ingen amning med amning en viss tid. Fler av barnen i interventionsgruppen (födda på amningsvänliga sjukhus) ammades än barn i kontrollgruppen i samma ålder (särskilt stor var skillnaden mellan helammade barn vid 3 månader, 43% repsektive 6 %), men i båda grupperna fanns barn som inte ammades alls vid 3 månader (27% respektive 40 %) och barn som fortfarande ammades vid 12 månader (20% respektive 11%).

Vid ett års ålder hade barnen i interventionsgruppen haft mindre magsjuka och mindre atopiskt eksem än barnen i kontrollgruppen, medan skillanderna i förekomst av infektioner i luftvägarna, öroninflammation m m var mycket små. Vid 6,5 års ålder mättes barnens hälsa på nytt och man fann att barnen i interventionsgruppen presterade signifikant bättre i kognitiva test än barnen i kontrollgruppen, länk här.  Det fanns ingen skillnad i grupperna vad gäller samspel mellan mamma och barn eller tandhälsa vid 6,5 års ålder.

Probitstudien visar att kunnig och stödjande miljö kan ha stor betydelse för kvinnors förmåga att amma sina barn. Jag förstår att Michael Kramer dementerar när man använder hans studie som bevis för att amning eller ej inte spelar någon roll för hälsan.

Petra Jankov Picha ger också stort utrymme åt Agnes Wold i son bok. Bland annat får hon föra fram en helt ny teori om kvinnors förmåga att helamma:

Det har funnits farhågor att enbart bröstmjölk i sex månader är otillräckligt och ingenting talar för att det är bra att vänta så länge som sex månader med att introducera annan föda. I alla kulturer och i alla tider fram till nu har man stoppat i barn en massa annat vid sidan av amningen. Det är troligt att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för många barn, nämligen de som själva har större näringsbehov eller en mamma med dålig näringsstatus.

Med detta uttalande har Agnes Wold, och Petra Jankov Picha, irrat så långt ut spekulationsträsket att de är svaret skyldiga. VAR finns belägg för dessa kategoriska tvärsäkra uttalanden? Petra Jankov Picha skriver att hennes bok har granskats av certifierade amningskonsulter, som dock inte nämns vid namn. Jag har tidigare frågat Petra varför hon inte kollade upp det här med kvinnors förmåga att helamma i sex måander med amningskonsulterna, som till skillnad från Agnes Wold har sakkunskap i ämnet och hon tyckte det räckte med de svar hon hade.

Jag hade verkligen önskat att det fanns en bra bok om flaskmatning, som bekräftar och stärker föräldrar, klart och konkret berättar hur flaskmatning kan gå till (också kring detta finns frågetecken i Att flaskmata som jag hoppas återkomma till) OCH som hade en acceptabel faktakoll. Nu blev det det här inlägget i stället. Jankov Pichas påståenden ska inte stå oemotsagda.

TILLÄGG 24/11 Eftersom en rad uppretade kommentatorer har påpekat att amningskonsulterna som har faktagranskat "Att flaskmata" visst nämns vid namn i boken kan jag bekräfta att det stämmer (s 165). Petra Jankov Picha medger att uppgiften om nappflaskor från 4500 år fvt är felaktig och att hon har blandat ihop uppgifterna om Carlsens och Kramers forskning. Dock kvarstår frågetecknen kring Wolds och Jankov Pichas spekulationer om många kvinnors bristnade förmåga att helamma i sex månader.