Reklamen från barnmatsföretagen 1

Av Marit Olanders

Det här är den bild som illustrerar amning i Sempers reklambok Barnmatsboken som de skickar ut till föräldrar när barnen blivit sex månader. Det är den enda bilden i hela boken som visar amning och med tanke på att en bild säger mer än tusen ord kan man fråga sig vad den här bilden berättar om amning egentligen.

Man kan välja att se den som en gullig bild på ett barn som har ögonkontakt med läsaren. Ögonkjontakt på barnbilder är eftersträvansvärt men svårt att åstadkomma på amningsbilder, eftersom ammande barn ofta tittar rakt framför sig, in i bröstet liksom.

Men har inte barnet väldigt litet tag om bröstet? Antagligen håller det på att släppa taget efter att ha ammat färdigt, men ett tag om bröstet som det på bilden gör sannolikt mer eller mindre ont på mamman. Det är inte ett effektivt tag. Med det taget är det stor risk att barnet inte stimulerar alla mjölkgångarna i bröstet. Ett barn som ammar med det taget jämt riskerar att inte få i sig mycket mjölk alls och orsaka dels mjölkstockning på mamman eftersom mjölkgångarna inte får möjlighet att lämna ifrån sig mjölk och sår eftersom det har ett så litet, ihopklämt tag och bröstvårtan inte verkar ligga bak i övergången mellan hårda och mjuka gommen där den bör vara för att skyddas för nötning.

Det som står om amning i texten intill bilden antyder att det är jobbigt att amma. Flera påståenden är i sig inte felaktiga, men genom vad som sägs och vad som inte sägs och i vilket sammanhang lyckas Semper ändå ge intrycket av att amning är för de präktiga, de som äter ordentlig frukost, lunch och middag, med fisk, kött, grovt bröd och allt vad det är. I själva verket spelar det ingen roll för amningen om man lever på skräpmat, även om det förstås inte är optimalt.

"Som pappa kan du inte hjälpa till med amningen" slår Semper fast. Istället får pappan ta hand om blöjorna i Sempers värld. Hoho Semper, varför inte säga som det är, att pappan är mammans viktigaste amningsstödjare, att amnignen fungerar bäst i de familjer där pappan också är delaktig i vad som händer i amningen, där han lär sig känna igen amningssignalerna och tecken på att barnet har tillräckligt stort tag. "Det är bra att skapa egna rutiner med barnet" avslutar Semper stycket och det är det väl, men vad hände med samarbetet, samhörigheten och familjen som helhet?

EDIT: Ett faktafel hade smugit sig in i textne ovan. Barnmatsboken skickas ut när barnen är runt sex månader, inget annat. Jag har rättat i texten nu..