Av Marit Olanders
En sommarkväll för några år sedan ringde det i telefonen. I andra änden var en nybliven trillingmamma, nyss hemskickad från BB 70 mil härifrån. Hon ville amma sina barn och på sjukhuset hade de sagt att hon kunde ringa Amningshjälpen.
Klart att jag försökte hjälpa henne med vad jag visste, att mjölken mycket väl kan räcka till tre, att hon kan dubbelamma och att hennes partner kan hålla det tredje barnet, eller lägga det över hennes ben när hon har fått två på plats vid brösten. Men ändå. Att få trillingamning att fungera är inte gjort på en kafferast. Det är inget man sköter över telefon.
Jag rådde henne på det enda sättet jag kunde - att ta kontakt med sjukhuset igen. Ska amning verkligen vara ett val så måste man ha möjlighet att förverkliga sitt val, då ska man inte tvingas till ett oönskat alternativ. Så lätt ska de inte komma undan.
Så nu hoppas jag att ni på landets BB-avdelningar håler en hyfsad kvalitet på vården i sommar. Jag ger gärna råd som hjälpmamma, men någon jädra måtta får det vara på vad landstingen skyfflar över på oss ideella.
Helt absurt att vården inte kunde ge mer hjälp.
SvaraRaderaFick inte heller någon information om var i vården man kunde vända sig med amningsfrågor. Det enda jag fick var broschyren "sugen på livet".
Anonym: Eftersom jag har skrivit Sugen på livet gläder det förstås mig att du fick just den. Men ibland får jag intrycket att jag ska göra allt själv. :-/ Och det håller inte.
SvaraRaderaJag födde barn med urakut snitt sommaren 2008 efter en lång och svår förlossning, på örnsköldsviks BB. Min dotter föddes kl 05.20 och kl 07.00 stängde BB för semester. Jag hade varit sövd under snittet och dagen efter när katetern togs bort blev jag hemskickad eftersom det alternativ som fanns var att åka bårbil till BB i Sollefteå, 12 mil hemifrån. Jag hade trott att det här med amning skulle vara så lätt och "naturligt" att jag inte hade läst på eller frågat någon om hur det skulle gå till. Vilken chock när jag kom hem och den lilla flickan bara skrek och det inte kom någon mjölk! När jag ringde tillbaka till sjukhuset och desperat ville ha hjälp blev jag pga semester hänvisad till en barnläkare i Sollefteå som tyvärr var väldigt dålig på svenska. Tillslut fick jag väl på något sätt ordning på amningen av mig själv med hjälp av min storasyster och min bäbisdotter, och nu har jag hunnit få en liten pojke som fortfarande vid 18 månader ammar flera gånger varje dag och vi njuter!
SvaraRadera