I SVT:s Hjälp vi flyttar ihop i går fanns det lite scener från ett kollektivhus i Göteborg. Unga vuxna med estetiska yrken och barn som åt vegansk och vegetarisk lasagne och umgicks. I ett klipp ser man ett ganska stort barn som ammar. Även om det bara var någon sekund så var det roligt med ett ammat barn i teve i ett sammanhang som inte handlade specifikt om amning, eller nyföddhetstiden. Det var amning så som den är för de flesta under den största delen av amningsperioden - något som sker jämsides med livet i övrigt.
Nu kan jag tänka mig att en del ändå inte är odelat positiva till just denna amningsscen. Jag tror det finns de som tycker att amning på ett kollektivboende bara förstärker bilden av amning som något flummigt, inte för "vanliga" människor. Som om personer som bor i kollektiv vore ett undantag. Jag håller med till viss del, det är roligt att visa hur man kan kombinera barn med mer strikta situationer också, som när Licia Ronzulli hade med sin sjuveckors bebis under en votering i EU-parlamentet:
Jag har också en känsla av att om det är någon yrkesgrupp som är överrepresenterad bland aktiva inom Amningshjälpen så är det civilingenjörer, en yrkesgrupp som kanske förknippas med andra typer av boende än kollektiv.
MEN samtidigt så får man inte glömma att bland människor med estetiska yrken och naturnära värderingar så ammas det också mycket. Jag kände igen mig i miljön från kollektivet i Göteborg, jag har umgåtts en hel del i den sortens miljöer och känner igen den vegetariska maten, att barnen är med huller om buller och att det är okej att amma, även efter de första sex månaderna. Man kan tänka att scenen i teve bekräftar ens fördomar, men man kan också tänka att så här ser det också ut, så här kan det också vara. Kollektivboende och konstnärliga yrken, som huvudpersonerna i gårdagens avsnitt hade, är också en del av samhället, om än inte så stor.
Hej, jag har en fråga som inte har med inlägget att göra. Hittade ingen mail eller någon kategori man kunde ställa frågor i så jag chansar på att få ett svar här!
SvaraRaderaDet är så att jag är ensamstående mamma till min son på 1,5 år.
Pappan har inte funnits i bilden alls men nu helt plötsligt vill han ha umgänge med sonen.
Jag ammar fortfarande och han har mer eller mindre krävt att jag måste sluta amma.
Hur mycket har han att säga till om när det gäller amningen?
Både jag och sonen vill fortsätta amma och det funkar mer än bra.
Tacksam för svar.
Mvh Linda
Han har ingen rätt att bestämma över er amning. Det är en sak mellan mor och barn!
SvaraRaderaJag måste hålla med Knyttets mamma. Det är din kropp, du bestämmer! Men jag undrar varför han vill att ni ska sluta. Tror han att hans relation med barnet blir bättre av att ni inte har amningen? Det finns inget som säger att det är så.
SvaraRaderaJag ammar min dotter som är två år och tre månader. Jag har mött stort motstånd mot detta det är till och med de som uttryckt att det är "äckligt" att amma så stora barn. När min nu fem månaders son föddes så mötte jag även protester inom sjukvården och många ifrågasatte mitt val. Min tjej älskar amma och varje kväll innan hon ska sova ammar vi en liten stund. Vi har underbar kontakt och min lilla tjej är hur trygg och go som helst så stå på dig! Gör det som känns bäst för dig och ditt barn. Jag är helt säker på att ditt barn och du kommer må bäst av detta i längden. Stort lycka till! Hälsningar T:as mamma
SvaraRadera