Här är en målning av Carl Larsson där Karin ammar ett av barnen. Jag tittar på Karin, på hennes kroppshållning och ansiktsuttryck. Det här är ingen madonnabild av den fulländade friden. Kryper det i kroppen på henne där hon sitter och ammar? Vad ska hon hinna mer innan dagen är slut?
Amning tar tid. Den behöver få ta tid för att fungera. De minsta barnen behöver få ta tid. På Karin Larssons tid var det en självklarhet. Inställningen att barn skulle ligga för sig själv och skonas från sinnesintryck låg ännu en bit in i framtiden när det här utspelade sig. Ingen kunde antagligen tänka sig något så bisarrt som att amma efter klockan, och inte när barnen pep. Ingen kunde tänka sig att ignorera barns skrik eller att folk på fullt allvar skulle säga att skrik var bra för det tränade lungorna.
Så Karin Larsson satt i sin soffa och ammade.
För några år sedan hade jag förmånen att lyssna på ett föredrag av den australiensiska ekonomen och feministen Julie Smith, som bland annat har forskat om amningens betydelse för samhällsekonomin, och kommit fram till att sett till en hel befolkning, Australiens i Smiths fall, sparar samhället stora pengar på att barn ammas enligt WHO:s rekommendation.
Julie Smith har också undersökt vad bebismammor i Australien lägger sin tid på. I genomsnitt ägnade mammor till tre månaders barn sexton timmar i veckan åt amning, ammade 49 gånger i veckan och 19 minuter per gång. Mammor till barn på nio månader ammade under 8 timmar i veckan, 28 gånger à 17 minuter vardera. Flaskmatning tog mindre tid, även om man också räknade med tidsåtgången för att värma/tillaga ersättning och diska.
De ammade barnen också mer burna, hållna och tröstade, och denna känslomässiga omsorg visade samma mönmster över dygnet som amningen - fler och kortare tillfällen dagtid, och färre och längre tillfällen nattetid.
Små barn har stort behov av fysisk närhet. När man ammar får barnet den kroppsliga närheten så att säga på köpet. Amning går inte att skynda på (inte utan risk att mjölkproduktionen påverkas negativt i alla fall). Flaskmatning innebär inte nödvändigtvis att barn får mindre kroppskontakt, men det kan göra det. Kanske man som flaskmatande förälder får tänka lite extra på att bära och hålla sitt barn.
Ja hur ofta ser en inte små bebisar ligga i vagnen med en nappflaska idag, medan föräldern flänger runt i butiker? Jag tror inte att så många tänker på hur viktigt det är med närhet, tyvärr...
SvaraRaderaNja _små_ bebisar ensamma i vagnar med nappflaskor ser inte jag. Lite större bebisar som sitter i vagnar och håller i nappflaskor ser jag då och då, men de kan sitta upp och har föräldern inom synhåll så nej jag håller inte med dig där.
SvaraRaderaJag har faktiskt också sett barnvagnar med bäbisar liggandes med en uppbullad flaska. Ganska ofta till och med.
SvaraRaderaSom flaskmatare får man tänka på närheten om den inte kommer naturligt. De flesta barn skriker ju om de vill ha närhet och känner sig övergivna och de allra allra flesta föräldrar tar ju upp sina barn då. Men jag håller med Marit om att det finns en poäng med tänka lite extra på närheten och kroppskontakten som flaskmatande förälder. Bara för att det går att lägga ifrån sig barnet är det inte säkert att det är bra.
Men, jag har också sett kvinnor som ammar på stan på fik där mammorna har massor av kläder på sig och endast ett minimalt hål för bröstvårtan är tillgängligt för barnet och mamman är fullt upptagen med att fika och umgås med vänner. Då kan man också undra hur mycket "naturlig närhet" barnet egentligen får.
Precis som Petra har jag sett bebisar med en uppbullad flaska, men jag tycker inte det automatiskt behöver vara ett tecken på att barnet inte får närhet. Vem vet om inte den föräldern satt och ammade hela natten och sedan inte orkade mer och därför bestämde sig för en promenad för lite luft, med det alltjämt hungriga barnet i vagnen? Eller något annat. Vi vet så lite om andra människors liv, och tanklösa kommentarer om hur andra ser ut på stan säger ingenting om hur något faktiskt är.
SvaraRaderaMen ja, det är ju viktigt att tänka på närheten som flaskmatande förälder. Instämmer i Petras kommentar kring det här ovanför.
Sant Johanna! Vi ser ju bara några få sekunder av barnens hela liv och kan inte dra slutsatser av det!
SvaraRaderaBra kommentar du skrev där Petra! I den här artikeln vill Amningshjälpen slå ett slag för att amning tar tid och det ska få lov att ta tid, och (antytt) det är bäst så. Jag tycker det är bra att de lyfter fram att amning tar tid, jag var inte alls förberett på detta när jag fick mina barn. Men en del kvinnor kan känna att det tar så himla MYCKET tid så att det inte är värt det. Och det är också OK att tycka så! Man behöver inte amma om man blir ledsen av det. Sedan håller jag med dig Petra, bara för att man ammar följer det inte automatiskt att man ger sitt barn närhet. /Andrea :)
SvaraRaderaAndrea, jag ÄR inte Amningshjälpen! Så mycket som du läser här så förvånar det mig att ud inte har sett att inläggen står för respektive författare OCH INTE är Amningshjälpens policy!
SvaraRaderaDu skrev också "Men en del kvinnor kan känna att det tar så himla MYCKET tid så att det inte är värt det. Och det är också OK att tycka så!" Jag sa ganska exakt detsamma i en intervju med en förädlratidning tidigare i veckan.
Petra skrev: " har också sett kvinnor som ammar på stan på fik där mammorna har massor av kläder på sig och endast ett minimalt hål för bröstvårtan är tillgängligt för barnet och mamman är fullt upptagen med att fika och umgås med vänner. Då kan man också undra hur mycket "naturlig närhet" barnet egentligen får." Jag vill påpeka att detta också är en kommentar som kan tolkas som tanklös och dömande. Ser man till de 188 nyblivna möldrarna som ingick i den australiensiska studien så fick i gneomsnitt de flaskmatade barnen mindre närhet än de ammade. Det säger ingenting om det enskilda mor-barn-paret,men visar att det inte är lika självklart att ge mycket fysisk närhet vid flaskmatnign som vid amning.
SvaraRaderaJag kan u inte lata bli att tycka att det är lite skojn att ni valt karin larsson som förebild när det kommer till amingen. en högutbildad kvinna som fick 8 barn och blev tvungen att överge sitt arbete för att sköta hemet. jag tror inte att hon hade särskilt mycke tid att sitta och amma. /linn
SvaraRaderaAnonym: Vi har publicerat många olika bilder på amning på Amnignsbloggen utan att för den skull upphöja modellerna till förebilder. Varför drog du genast den slutsatsen?
SvaraRaderaAngående inte hinna amma vid tiden för förra sekelskiftet så är litteraturen ganska entydig om att då var det stor sannolikhet att barnen dog.
Är jag helt ute och cyklar här Anonym(linn) eller hörde inte Fru Larsson till de lite mer privilegierade? Dvs de kvinnorna som hade hjälp i hemmet, som inte skötte allt på egen hand och där det således rimligen borde ha funnits en del tid att amma vid behov? De kvinnor som på allvar inte hade tid eller kunde amma hade ammor istället som ammade åt dem, eller så fick barnen komjölk med socker och en av de vanligaste dödsorsakerna var magsjukor pga bakterier i mjölken. Så att inte ha tid att amma då var i de flesta fall lika med att få begrava sitt barn. Lyckligtvis (eller olyckligtvis kanske?) ser det inte så ut idag och kvinnor kan välja bort amningen för att de inte har tid och vill göra annat.
SvaraRaderaFör det första; detta är inte Amningshjälpen, detta är en blogg där varje författaren skrivet efter eget huvud, även om många av dem är aktiva medlemmar inom AH.
SvaraRaderaJag tror nog att undersökningen talar sant. Det ÄR de facto så att ett flaskmatat barn kan sitta själv med sin flaska, det kan inte ett ammat barn.
Konstig kommentar om att mammor som ammar på ett fik har kläder på sig, varför skulle man inte ha det? Annars brukar det heta att "ammande mammor flaschar brösten för allt och alla" aldrig har jag hört någon ifrågasätta att mamman bara visar lite av sitt bröst. Och att hon samtidigt pratar och fikar, vad har det med saken att göra?
Självklart ammades barn kring sekelskiftet, och de fick nog hänga med i hushållsarbetet på ett helt annat sätt än dagens barn gör. Nån ersättning jämförbar med dagens modersmjölksersättning fanns inte att tala om, om mamman själv inte kunde amma så var det brukligt med ammor. /Jenny
Petra: Ett barn som ligger i en påklädd famn får utan tvekan närhet och kroppskontakt. Jag tror att du blandar ihop närhet med hud-mot-hud.
SvaraRaderaDet jag tänker när jag ser målningen är ungefär, tack oh gud för laptop och internet. Alla de timmar som går åt att bara sitta med det nyfödda barnet i famnen (även när det inte ammar) hade nog varit mig övermäktiga om jag inte samtidigt kunnat ägna mig åt att läsa forum och bloggar, se på film och spela spel...
SvaraRaderamvh En som ligger i sängen med ett halvsovande barn vid bröstet i detta ögonblick.
Vad menar ni med att Amningsbloggen inte har något att göra med Amningshjälpen? Om man tittar på Amningshjälpens hemsida så finns det en FLICK direkt till Amningsbloggen. Annars finns det en knapp där det står "Länkar" för övriga länkar. Och sedan är ni medlemmar i AH allihopa.
SvaraRaderaFrån Amningshjälpens hemsida:
SvaraRaderaAmningsbloggen
Amningsbloggen startades 2008 av Marit Olanders. Syftet med bloggen är att öka tillgängligheten på material om amning på internet och att Amningshjälpen har ett medium som kan förmedla nyheter och diskutera amningsfrågor snabbare och i större utsträckning än Amningsnytt. Marit Olanders har en tjänst på 10 % för att driva bloggen. Eva-Lotta Funkquist deltar på ideell basis. Inbjudna gästbloggare deltar med ojämna mellanrum. Sedan starten har vi tillsammans postat över 1000 inlägg, för närvarande fördelade på ett 100-tal ämnesord...
http://www.amningshjalpen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=20&Itemid=86
Anonym: Ingen har påstått att bloggen inte har samröre med Amningshjälpen. Det som menas med att Marit, som skrivit inlägget, inte är Amningshjälpen har redan förklarats bland kommentarerna här. Detta framgår också här på bloggen om du ser efter, så här står det:
SvaraRadera"Amningsbloggen tar upp allt möjligt som rör amning. Åsikter som framförs står för författarna och ingår inte nödvändigtvis i Amningshjälpens policy."
Sen angående det Andrea skrev påstod att Amningshjälpen med detta inlägg antyder något, nämligen att amning ska få ta tid, som i ALLA ska amma och låta det ta tid... Läs om läs rätt, och med det menar jag läs om och hitta inte på saker mellan raderna som inte står. :)
Men Marit driver Amningsbloggen på uppdrag av Amningshjälpen! Hur kan man påstå sedan att de åsikter som framförs här inte har med Amningshjälpen att göra? Och när det länkas genom en flick från Amningshjälpens hemsida, då framstår denna blogg som Amningshjälpens egen blogg. Det är så det uppfattas.
SvaraRaderaDet är därför det finns en disclaimer och alla skribenter skriver under med eget namn. :)
SvaraRaderaJag tycker det är en härlig bild.
SvaraRaderaFör det mesta är det en underbarn upplevelse att amma men ibland,ja, "inte nu" känner jag. Nu ammar jag en tvåochetthalvåring som är väldigt följsam och som man man kan resonera med så det är inte ett större problem men jag kan känna en lättnad när hon inte vill ha ett förmiddagsam och jag hinner bädda färdigt innan vi ska ut, jag och barnen. Hemmet stressar och amning tar tid.
Men bland det finast på dagen är stunden efter dagis när de stora kommit hem, tar sig ett exta mellis och jag ammar lillan och sufar på nätet trots att hemmet inte är iordning fullkomligt enlig min standard sedan morgonens hektiska aktivitetet. Lillan vill så innerligt amma när vi kommer hem efter dagis och jag såler mig ner för behovet är så påtagligt. Den äldsta plokar fram fil och flinger och mackor till sig och tv slås på för lite avkoppling och jag har hunnit sätta på kaffekokaren o så sätter jag mig vid bordet med mina barn och ammar lillan och börsten töms, vi återförenas. Ingen orkar prata dirkekt. Kl är strax innan fyra, bolibomba går på på köktv:n och jag läser nyhet och annat på datorn och alla vilar en stund. Sen orkar vi prata, gå ut och leka och vara igång igen. Efter tvååringen leende sagt amma den och pekat på det andra bröstet! Det är närhet, avslappning, vila och egentid på en och samma gång.
Vi bara 'är en stund i familjen.
Det Amningshjälpens står för som förening är det som står i verksamhetsberättelsen, som antagits av medlemmarna på årsmötet. Kan vi ha rett ut den saken nu?
SvaraRaderaJag vill också påpeka att den enda åsikt som framförs i inlägget är sista meningen "Kanske man som flaskmatande förälder får tänka lite extra på att bära och hålla sitt barn."
Andrea skriver i en kommentar adresserad till Petra där hon osynliggör mig: "Amningshjälpen slå ett slag för att amning tar tid och det ska få lov att ta tid, och (antytt) det är bäst så" och det innehåller två felaktigheter,
1) det är inte Amningshjälpens åsikt 2) det är inte min åsikt heller.
Ett förslag bara: jag tror att många skulle uppskatta en ruta någonstans om att varje åsikt som framförs här är skribentens egen och inte Amningshjälpens, för jag tror nog att många som går in och söker information här är ute efter just Amningshjälpens "kvalitetsstämpel" eller hur man ska säga. En idé bara!
SvaraRaderaJohanna; Det står här på sidan sedan lång tid tillbaka.
SvaraRaderaVilket jag faktiskt skrev i några kommentarer upp... Men mina kommentarer kanske också är osynliga...
SvaraRaderaFörsökte amma mitt barn, är mitt första, funkade inte. Så vi har flaskmatat, funkat jättebra. Och jag kan tycka att med flaskmatning får man kontakt & barnet på ett annat vis än vid amning. Nu kan man ha ögonkontakt & prata med barnet bättre. Samma sak när man varit ute på tex café lr andra ställen. Har sett så många som ammar som både tok skyler sig själv & barnet, känns inte som det blir samma närhet. Uppbullade flaskor har jag däremot inte sett, endast äldre barn som suttit själva med flaska. Själv så skulle jag aldrig vilja "bulla upp" flaskan för att sonen skulle äta själv, bästa stunderna på dagen. Har även sambon tyckt. Han har fått varit med ända sen början med att ge vårt barn närhet. Och självklart bär man väl sitt barn? Små barn har ju ett stort behov av närhet. Fördelen med flaskan oxå är att då har du flaskan i handen & kan inte sitta & göra en massa annat som tex sitta vid datorn, när vi gett flaskan har sonen fått vår hela uppmärksamhet. Nu är han 7 månader, trygg i sig själv, van vid närhet.
SvaraRaderaSå ser jag utifrån mig själv så får vår flaskmatade barn väldigt mycke närhet. Men såklart det varierar ju hur man gör. Jag kan ju bara säga utifrån mig själv & mina upplevelser. Men jag dömer ingen. Om man kuddar upp flaskan, o´m man skyler sig själv & barnet när man ammar, barnen får nog närhet på annat vis oxå förutom vid matstunder. Men såklart finns det undantag vilket jag oxå sett, trist men det är ett helt annat inlägg & inte om amning :)
Men i mitt fall iaf så håller ajg inte med att min flaskmatade son får mindre närhet :)
Hej Veronica! Tack för att du dlear med dig. Härligt att flaskmatnignen har fungerat så bra för dig.
SvaraRaderaVeronica. Har du verkligen tänkt igenom det där med att det är en fördel att man inte kan surfa när man flaskmatar, det vill säga menar du "till skillnad från amning" eller "eftersom flaskmatning kräver mer för att uppnå närheten"?
SvaraRaderaOm man som jag har ammat 1,5 år, ammar många gånger om dygnet och ammar barnet till sömns, då sitter man inte och pratar med barnet hela tiden, nej. Det behövs inte och det skulle bli 12 timmars intensivtitt per dygn. Ligger man i två timmar i sängen med sin sovande bebis (vilket jag gör varje dag och varje kväll), då surfar man lite, läser en bok. Jag vet ju inte, men jag gissar att du inte ligger kvar bredvid bebisen när den somnat ifrån sin flaska och pratar med den? Låter lite störande för bebis sömn...
Härligt att du trivs så bra med er flaskmatning. Synd att du trots det måste peta in pikar åt ammande. ;)
Hellre en mamma som surfar ibland medan hon maratonammar än en mamma som lägger ner amningen i förtid för att hon inte står ut!
Oj, ser att jag gör bäst i att skriva en disclaimer så ingen får för sig att jag menar att "alla ska amma!!!".
SvaraRaderaHellre en mamma som surfar ibland medan hon maratonammar än en mamma som lägger ner amningen i förtid för att hon inte står ut!
skrev jag, och med det menar jag helt enkelt "hellre än en mamma som vill amma men lägger ner amningen i förtid för att hon inte står ut med ensamheten och tristessen som uppstår när amning är i princip det enda man ägnar sig åt (vilket är helt normal speciellt de första månaderna)".
Om någon inte står ut med amningen och inte hittar/vill hitta en lösning är det något helt annat än vad jag syftade på.
Hoppas jag varit tydlig nog!
Ojdå Knyttetsmamma, menar inte alls att pika. Har inte läst igenom de andra inläggen heller, ville bara skriva om min upplevelse om flaskmatning & närhet. Ville inte alls kliva på någons tå... :(
SvaraRaderaSjälvklart pratar jag inte med sonen varje matning hela tiden. Flaskan får han i tvsoffan på kvällen innan det är sängdags. Han sover i egen säng eller mellan oss, lägger ner honom sen sover han inom 5 minuter.
Sen ammar man, inte ammar, del ammar, slutar med amningen, ammar i flera år, spelar ingen roll alla gör vad som är bäst får dom i derar situation. Och ingen kan komma & säga att nån gör "rätt" & nån gör "fel". Det jag upplevt som jobbigt är att folk tar för givet att man ammar. När amningen inte funkar känner man sig verkligen nertryckt & som en sämre mamma. Det pratas bara om amning & hur man ska amma, hur underbart det är & hur BRA det är för barnen. Det pratas inte om flaskmatning & hur bra det funkar. Bara det nagativa som tex det med närhet osv... Därav ville jag bara skriva en kommentar hur det funkar för mig/oss. :)
Då ber jag om ursäkt, Veronika, jag uppfattade den biten av ditt inlägg som ett svar på mitt inlägg. :)
SvaraRaderaDock kan jag känna att det är lika bra att jag skrev det, för ofta blir som amningen bestämd som en helig stund vilket är lite missvisande... :P
Jag kan förstå känslan av att bara det negativa med flaskmatning kommer upp, men jag uppfattar inte inlägget så, just eftersom det blir vad man gör det till. Siffrorna är ju bara flasknings-/amningstid, inget annat gos. De säger ju ingenting om hur det blir i slutändan, bara att med amning får man automatiskt en del kroppskontakt.
Johanna: Att Marit skrivit inlägget känns som väldigt hög kvalitet för mig! :-) Blir inte högre för det står amningshjälpen.
SvaraRaderaSen kan man ju filtrera på vad som artiklarna handlar om. Är det en bild som publiceras så kan man väl anta att det inte förekommit en omröstning i amningshjälpen där alla medlemmar är helt ense om att det är en fin bild, till exempel...
Själv tycker jag att bilden är vacker. Ibland känner man sig stressad över att sitta och amma när man egentligen har tusen andra saker att göra också. Men, som Marit skriver, amning tar tid och ska få ta tid - barnen är ju små så kort tid! Jag har aldrig ångrat någon tid jag lagt till barnen.
Bilden Karin och Brita(akvarell, tillhör Waldemarsudde, målad på Marstrand) publicerades i Amningsnytt någon gång på 1980-talet tror jag, med Carl Larssons kommentarer - hur det lät (kluck, kluck?) och funderingar om vad Karin tänkte på - döden vill jag minnas (hittar ej just nu), vilket skissen på kyrkan intill soffan förstärker. Lokalgruppen i Göteborg tog fram en affisch med den, som var mycket uppskattad på den tiden.
SvaraRaderaJag tror inte jag har sett någon av CL:s bilder där Karin, som var hans musa ler.
Ett par nya böcker, exv. Jag: Carl Larsson av Per I Gedin visar på att konstnären använde sig av "familjelyckan" i sina framställningar för att dölja? motverka? sin egen svärta.
Att han hade många munnar att mätta bidrog förmodligen till att han blev mera av en illustratör än den omstörtande och stora konstnär ett par av hans tavlor som inte sålde bra ger en antydan om. Ingenting är som det ser ut att vara...
Signe
Tack Signe för alla upplysningar om målningen! Jag har ett av Göteborgsgruppens tryck härhemma men minns inte att det står på att barnet heter Brita.
SvaraRadera