Av Marit Olanders
Titan Television fortsätter att jaga intervjuobjekt till ett program om "långtidsammande" kvinnor och deras barn. Det har de har gjort med ojämna mellanrum i flera år, utan att få napp. Nu verkar de gå ett steg längre än tidigare och spårar kvinnor som exempelvis har kommenterat på bloggen Amma vidare.
Enligt Titan vill de göra programmet för att amningen har gått ner på senare år. Men det är amningen de första månaderna som backar. Amningsförekomsten vid ett år ligger still och mätningar av amnignsförekomsten bland äldre barn mäts inte. Gör gärna TV om varför amningsförekomsten de första månaderna backar! Men blanda inte in så kallade långtidsammande mammor och deras barn i det.
Jag tycker det är viktigt att vi breddar amningsnormen i samhället så att det blir fullt accepterat att amma och flaska i full frihet, var man än befinner sig. Men jag tror inte att en så kallad dokumentär i TV3 är rätt sätt att sprida det budskapet. Det gjordes ett program om en kvinna som ammade sin åttaåring i England för många år sedan. Klipp om dem får hundratusentals träffar på Youtube och i ett av dem kallas mamman för "weird".
Fördomarna är fortfarande många om amning av barn efter det första året. Vi kan bemöta dem på många sätt. Men TV, med sin oerhörda genomslagskraft, som förstärks av youtubeklipp med sin höga spridningspotential, är inte rätt medium. Det riskerar bara motverka sitt (påstådda) syfte.
Vi lever i ett mobbningssamhälle med enormt hårda normer för hur man ska vara för att betraktas som normal, inte minst under uppväxttiden. Att då göra TV-program som hänger ut ett barn och dess mamma är inte etiskt försvarbart. Att påstå att det har att göra med minskad amning de första månaderna känns som en riktigt dålig bortförklaring.
Ge upp, Titan telvision. Inse en gång för alla att det är en dålig idé.
Väl formulerat!
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaJag såg programmet med kvinnan på kanal 5, Outsiders och minns att hon ammade ett stort barn. Det var innan jag fått barn och jag minns än idag att jag tyckte hon var jättekonstig. Jag hade ingen kunskap och ingen erfarenhet. Nu ammar jag en 2,5 åring och en 5-månaders och skulle aldrig våga amma tvååringen offentligt för att det känns jobbigt med alla fördomar! Knäppa tv-program som ska göra saker konstiga. Låt alla amma eller flaskmata som de vill så blir alla nöjda o glada :-).
Jag har full förståelse för argumentet att långtidsammande mödrar och deras barn riskerar att bli uthängda som freaks och det är mycket möjligt att Titan television inte är rätt mediekanal att skildra långtidsamning men jag tycker ändå det är tråkigt att långtidsamning så sällan skildras i media.
SvaraRaderaHade någon sagt till mig innan jag fick barn att jag skulle bli en riktig långtidsammerska hade jag nog bara skrattat rått, mycket för att jag aldrig sett, mött eller träffat någon långtidsammande kvinna som jag kunde identifiera mig med. Det här var en del år sedan och jag hörde aldrig någon berätta offentligt att det går utmärkt att fortsätta amma när barnet börjat på förskola, att det går utmärkt att fortsätta amma när pappan är föräldraledig, att det går utmärkt att ha ett aktivt sexliv trots att man långtidammar.
Allt det här upptäckte jag på egen hand.
Självklart ska ingen behöva "offra" sig själv och sina barn för den goda sakens skull genom att exponera sig i media och riskera att bli hånad i offentliga sammanhang, men hur reportagen om långtidsamning är gjorda spelar väl en ganska stor roll?
Angående programmet i TV3 som du tar upp känns det bara som om de medvetet letat reda på de mest "avvikande" människor de kunde hitta för att göra underhållning av deras liv. Jag själv reagerade ganska starkt på att pappan i familjen påstod att i de flesta familjer där barnen långtidsammar vill mannen (!) också amma och ha din beskärda del av mjölken. Det är möjligt att han försökte vara rolig på något sätt, men jag tycker det är synd att han fick säga detta oemotsagt. Det är knappast representativt eftersom de flesta kvinnor i heterosexuella kärnfamiljer vill att deras man ska vara en jämlike och en vuxen partner, inte ytterligare ett barn.
När den här typen av medieskildringar är de enda många ser av långtidsamning förstärks fördomarna och okunskapen hos de som inte vet eller kan något om långtidsamning ännu mer. Många av oss som långtidsammar eller har långtidsammat blir ofta ännu mindre benägna att berätta det för andra och så förstärks den onda cirkeln.
Tråkigt och sorgligt.