Av Marit Olanders
I helgen har Katrin Zytomierska retat upp amningsvänner genom att uttrycka sig elakt och kategoriskt om att fortsätta amma efter åtta månader. Enligt Katrins åsikt, som man inte alls behöver rätta sig efter, är det "förjävla äckligt"med ammade treåringar, som på det omtalade Time-omslaget i våras.
Katrin spar inte på krutet, det är äckligt med treåringar som tar fram tutten själv, hon tycker synd om männen som inte har tillgång till sina kvinnors bröst annat än med mjölk i och hon tror att kvinnor som fortsätter amma efter åttamånadersdagen gör det för att de inte har något eget liv och att de är beroende av barnet för att må bra. De ammade barnen tror hon inte växer upp till att bli företagsledare men vad hon menar med det begriper jag inte riktigt.
Vad man ska komma ihåg innan man sätter igång och retar sig på Katrins elakheter är att det hon säger var vedertagna sanningar på 1900-talet, och att det är ideer som fortfarande lever och frodas lite varstans. Psykoanalytikern och barnläkaren Donald W Winnicott var en av de tongivande figurerna inom barnpsykologin och har framför allt blivit berömd för att ha myntat begreppen övergångsobjekt och övergångsområde. Ett övergångsobjekt är alltså en sak, exempelvis en filt, tygblöja eller nalle, som är psykologiskt laddad för barnet och med vilket barnet befinner sig i ett slags mellanområde mellan det "yttre" och det "inre". Winnicott redogör för det i boken Lek och verklighet, som utkom 1971.
I boken ger Winnicott uttryck för att sju månaders amning är för länge, att det har gjort en pojke modersfixerad och lett till att han inte någonsin gifte sig. Pojkens lillebror avvandes vid fyra månader "utan besvär" (man kan också se det som att han inte hade tillräcklig mognad att värna om sin amning, vlket större barn kan ha) och skaffade sen ett övergångsobjekt, först en hörna på en filt och sedan en tröja som kallades "Ba". Han utvecklades "självständigt".
Winnicott menade att behovet av övergångsobjekt är allmänmänskligt. Nu vet man att i kulturer med längre amning och mer fysisk närhet mellan barn och dess vårdare är förekomsten av övergångsobjekt mindre. I en svensk undersökning visade det sig att bara hälften av barnen hade övergångsobjekt. Övergångsobjekt var vanligare bland barn som hade ammats i mindre än åtta månader än bland barn som hade ammats längre.
Så här skriver Lennart och Margareta Viberg i sin doktorsavhandling The Teddy Bear in Psychology:
Att lång amningstid visade negativt samband med såväl användning av ÖO som napp och tumme och positivt samband med utvecklingsnivå vid 5 års ålder kan tala för att amningen skyddar barnets grundläggande ”illusion” om förening med modern. ”Desillusionering” är nödvändig för utvecklingen men eventuellt pressas den fram på ett brådmoget sätt, när amningstiden begränsas till barnets första halvår eller kortare tid.
(Och det kanske inte är amningstiden i sig utan hur mycket kroppskontakt under avslappnade former som barnet får - att barnet får vara i vårdarens famn och där vara i ett tillstånd där de befinner sig i det mentala övergångsområdet - det handlar om.)
Det Katrin ger uttryck för om amning har långa rötter som envist klamrar sig kvar. Det visar på okunnighet och ointresse för ämnet och får mig att tro att dess främsta syfte vara att retas och generera klick till bloggen. Därför länkar jag inte.
Tack! Jag har varit inne här flera gånger för att se om det kommit något inlägg om detta. Ni som kan ge en annan bild som är mer saklig och ni som alltid har massor med studier och dylikt att koppla till.
SvaraRaderaJag blir så arg, ledsen och frustrerad över hennes inlägg. Jag vill skrika högt i cyberrymden, starta debatter överallt, göra en amningsaktion utanför hennes butik i Stockholm och få henne och hennes anhängare att förstå. Men jag inser att det är lönlöst och att det bara skulle ge henne precis det hon önskar och mitt skrik skulle bara sluta som ett eko i rymden... Nej jag får bara fortsätta på det lilla sätt jag gör. Amma på så länge vi vill, inte skyla och mörka det faktum att jag väljer att amma länge, stödja amningshjälpen och vara en så god förebild och medmänniska jag kan. Hoppas på uttrycket "ringar på vattnet"...
Katrin gör ju allt för att provocera. Hon är nog mycket väl medveten om att detta uttalande skulle ge uppmärksamhet.
SvaraRaderaKanske är det bäst att bara ignorera henne.
Jo så är det ju... Hon fortsätter nu med påhopp på någon reklam för SATS. Jag skall inte gå in och läsa där mer. Hon villl nog bara öka uppmärksamheten kring sin person i samband med att hon släpper sin nya bakbok.
RaderaI, så tänker jag också. Lönlöst att lägga energi på dem som redan är övertygade. Det finns så mycket att göra för att informera, stödja och hjälpa dem som VILL amma.
SvaraRaderaBra med ett informativt inlägg så att de som bara blir förvirrade kan komma hit och skaffa sig lite kunskap istället för lösryckta påståenden. Väldigt länge trodde man att jorden var platt också!!
SvaraRaderaJag andas djupt och försöker att inte bli uppretad, gläds över den fina amning som jag och min dotter (20 mån) har och uppskattar det stöd som jag har runt omkring mig och som jag kan ge andra genom att vara öppen med min amning.