Läser om förskolans historia i Sverige. Ingegerd Tallberg Broman skriver (ungefär) att i början rådde den patriarkala ordningen, där fadern hade rätt att bestämma över hem och hushåll. När förskola etablerades i början av 1900-talet framhävdes behovet av "uppfostran". Samhället var i omvälvning och staten ville uppfostra bort denna oro. Tallberg Broman skriver:
Modern utgjorde en central person för denna ambition. Genom att fokusera på henne och rikta uppfostransambitionerna till modern och hemmet skulle samhället stabiliseras. Genom barnen nåddes modern och hemmet och genom modern den mer svårkontrollerade fadern och "uppfostrans sak".
Känns det igen? Vem är det BVC riktar sig till? Vem är det som får alla "råd" om amning, smakportioner, sovrutiner?
Och hur många gånger har jag inte hört att det är mamman som får information om femminutersmetoden och pappan som bestämt tar avstånd ifrån den?
Är det konstigt att amningen, denna unikt kvinnliga form av omvårdnad, är så omvälvd av plikt- och normtänkande?
Citatet kommer från Tallberg Broman Ingegerd (2009): "Från föräldrars ensamrätt till föräldrars delaktighet". ur Barn, barndom och förädlrasakp, red A-M Markström m fl, Carlssons bokförlag.
Läs mer om amningsnormer och välfärdsstatens framväxt i Ohrlander Kajsa (1992): I barnens och nationens intresse. Socialliberal reformpolitik 1903-1930. Doktorsavhandling, Stockholm: Högskolan för lärarutbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att du vill lämna en kommentar och tack för att du hjälper till att hålla en respektfull och god ton i kommentarsfältet!
Det är ok att vara anonym men använd gärna ett påhittat namn så att det blir tydligt vilken kommentar någon annan ger respons på.