Risker med bröstmjölksersättning i fattiga miljöer

Av Marit Olanders

Idag avslutas World Breastfeeding Conference i New Delhi, Indien. Konferensens logga, en knuten hand son krossar en nappflaska,  har provocerat  en del kommentatorer på Amningsbloggen. De har mötts av andra kommentarer som har försökt reda ut problematiken med fattigdom och bröstmjölksersättning i fattiga, riskfyllda miljöer.

Problematiken är mycket komplex och rör både politik hälsa, ekonomi och hur vi ser på mäns, kvinnors och barns villkor i samhället. Miljontals barn dör i onödan varje år, av sjukdomar som hade gått att förebygga. Länk till Unicef här.

En bit ner i Unicefs text nämns problematiken kring bröstmjölksersättning:

Att inte uteslutande amma sitt barn under de första sex månaderna och istället ge barnet bröstmjölksersättning kan vara både dyrt och farligt. Bröstmjölksersättning som substitut till amning är särskilt farligt i områden där risken för infektioner är stor eller där det är svårt att få tag på rent vatten. Studier visar att ett barn som är uppfött på bröstmjölksersättning löper en 25 gånger större risk att dö av diarré och en fyra gånger större risk att dö av lunginflammation.

I den ansedda tidskriften The Lancet publicerades 2008 artikelserie om undernäring bland kvinnor och barn. Här står bland annat:
Suboptimum breastfeeding was estimated to be responsible for 1·4 million child deaths.


Amningsorganisationerna känner till detta. De ser hur barnmatsföretagens reklam, hand i hand med vårdpersonal på många håll, har brutit ner kvinnors tilltro till sin egen förmåga att amma. Till skillnad från i upplysta välbeställda miljöer som här i Sverige är flaskmatning direkt livsfarlig där man inte kan tillreda den under tillräckligt säkra förhållanden. Vilket är i den största delen av världen.