av Julia Ilke
Forskare vid University of
California har undersökt hur tillmatning med ersättning under de
första dagarna på BB påverkar hur länge och mycket mamman senare
kommer att amma.
Mammorna och barnen i studien hade
bedömts som extra riskutsatta för att få problem med amningen då
barnen vid ett dygns ålder gått ner 5-10 % av födslovikten. I
kontrollgruppen ammades barnen exklusivt medan exprimentgruppen gav barnet en dos om 10 ml ersättning efter varje amningstillfälle. Vid
uppföljningen en vecka samt tre månader efter födseln visade det
sig exprimentgruppen som gett ersättning de första dagarna hade
minskat på ersättningdosen redan efter en vecka medan fler i kontrollgruppen hade börjat ge ersättning vid det laget. Vid tre månader
ammade 79 % av mammorna i exprimentgruppen exklusivt jämfört med 42
% i kontrollgruppen. Av de barn som vid en veckas ålder fick
ersättning ammades de exklusivt i endast 18% av fallen. Studien är dock liten då endast 40 kvinnor
var med och därför bör man vara försiktig med att dra för snabba
slutsatser.
Den canadensiske läkaren Jack Newman kritiserar dock studien på sin Facebooksida. Kritiken han framför handlar för det första om grundantagandet att viktnedgång efter födseln alltid är ett problem och en riskfaktor för att få amningsproblem. Istället menar han att en viktnedgång är helt i sin ordning då barnet gör sig av med onödig vätska och skulle barnet ha svårt att ta bröstet så är lösningen hjälp att ordna detta snarare än att ge ersättning. Sedan påpekar han att det mycket väl kan vara så att mamman och barnet klarar sig mycket bra på egen hand om man bara ger dem lite tid. Att redan efter ett dygn komma med ersättning ger en signal till mamman om att hon inte klarar av ge mat till sitt barn. Att ta till ersättning som lösning kan även leda till att man inte tar tag i det verkliga problemet om det nu är så att barnet inte lyckas få i sig tillräckligt med mjölk på grund av fel grepp eller liknande.
När jag först läste om studien blev jag överraskad över resultatet men så tänkte jag att en orsak kunde vara att många mammor idag känner sig osäkra på sina kroppar och genom att få ersättning så kunde de slappna av bättre. Att känna sig avslappnad och trygg frisätter nämligen hormonet oxytocin samt håller nivåerna av stresshormonerna kortisol och adrenalin nere, detta sammantaget ger en hormonbalans som gynnar amningen. Att ersättningsmammorna ammade längre tänkte jag kunde bero på att de när de inte oroade sig för barnets vikt fick en bättre och mer avslappnad upplevelse av att amma vilket gjorde att de ville fortsatta i högre grad.
Efter att ha läst Newmans kritik är jag dock beredd att hålla med honom till stor del. Det är ett stort problem idag att kvinnokroppen utsätts för så mycket granskning och kritik. Vad skulle hända om man istället för att trygga kvinnor med ersättning skulle satsa på att förebygga denna osäkerhet? Genom att utbilda blivande mammor om hur amningen fungerar, ge dem stödet de behöver och skippa snacket som får dem att tvivla på sin och barnets förmåga att få till en fungerande amning gissar jag att man skulle får fram lika fina amningssiffror som studien fick fram.
Den canadensiske läkaren Jack Newman kritiserar dock studien på sin Facebooksida. Kritiken han framför handlar för det första om grundantagandet att viktnedgång efter födseln alltid är ett problem och en riskfaktor för att få amningsproblem. Istället menar han att en viktnedgång är helt i sin ordning då barnet gör sig av med onödig vätska och skulle barnet ha svårt att ta bröstet så är lösningen hjälp att ordna detta snarare än att ge ersättning. Sedan påpekar han att det mycket väl kan vara så att mamman och barnet klarar sig mycket bra på egen hand om man bara ger dem lite tid. Att redan efter ett dygn komma med ersättning ger en signal till mamman om att hon inte klarar av ge mat till sitt barn. Att ta till ersättning som lösning kan även leda till att man inte tar tag i det verkliga problemet om det nu är så att barnet inte lyckas få i sig tillräckligt med mjölk på grund av fel grepp eller liknande.
När jag först läste om studien blev jag överraskad över resultatet men så tänkte jag att en orsak kunde vara att många mammor idag känner sig osäkra på sina kroppar och genom att få ersättning så kunde de slappna av bättre. Att känna sig avslappnad och trygg frisätter nämligen hormonet oxytocin samt håller nivåerna av stresshormonerna kortisol och adrenalin nere, detta sammantaget ger en hormonbalans som gynnar amningen. Att ersättningsmammorna ammade längre tänkte jag kunde bero på att de när de inte oroade sig för barnets vikt fick en bättre och mer avslappnad upplevelse av att amma vilket gjorde att de ville fortsatta i högre grad.
Efter att ha läst Newmans kritik är jag dock beredd att hålla med honom till stor del. Det är ett stort problem idag att kvinnokroppen utsätts för så mycket granskning och kritik. Vad skulle hända om man istället för att trygga kvinnor med ersättning skulle satsa på att förebygga denna osäkerhet? Genom att utbilda blivande mammor om hur amningen fungerar, ge dem stödet de behöver och skippa snacket som får dem att tvivla på sin och barnets förmåga att få till en fungerande amning gissar jag att man skulle får fram lika fina amningssiffror som studien fick fram.
Källa:
Valeire J. Flaherman, Janella Abt,
Anhony E. Burgos, Kathryn A. Lee, Michael D. Cabana and Thomas B.
Newman. (2013). Effect of early limited formula on duration and
exclusivity of breastfeedning on at-risk infants: an RCT. Pediatrics.
www.facebook.com/DrJackNewman/posts/191865550964499
www.facebook.com/DrJackNewman/posts/191865550964499
Min dotter fick ersättning av bb. En anledning till att jag har fortsatt amma så pass länge är nog att jag hade kämpat så hårt för att det skulle fungera.
SvaraRaderaKan tillägga att har man jobbat för att få bort ersättningen så är det inte något man lättvindigt introducerar igen.
Jag håller med Newman i hans kritik.
Min äldsta drabbades av "onödig" tillmatning med ersättning under BB-tiden. Jag var arg efteråt när jag förstod hur svag den medicinska grunden för detta var.
SvaraRaderaKanske är det en del kvinnor i studien som kände som jag: "Fan heller att detta ska sabba min amning!"
Som jag kämpade för att snabbt fasa ut ersättningen redan veckan när vi kom hem från BB.
Det hade överhuvudtaget ingenting med kroppsosäkerhet att göra i mitt fall.
Min son gavs ersättning av en bm på bb pga 9% viktnedgång. Blev beordrad att fortsätta med detta när vi kom hem. När jag sen ringde bb för att fråga om ersättningen sa en annan bm att ersättningen inte behövdes...Gav ingen mer ersättning utan helammade i 7 mån. Men jag jag kände ändå en viss trygghet i att ha det där paketet med ersättning hemma.
SvaraRaderaHur utbildar jag mig i hur det fungerar som blivande mamma? Är det så svårt? :)/ Blivande mamma
SvaraRaderaVi fick tillmatning första dagarna pga risk för lågt blodsocker och att hen gick ner en del i vikt (dock stort barn så hen kanske behövde lite mer?) När vi åkte hem köpte vi med en tetra ersättning bara utifall att. Nu är hen snart tre månader och tetran kom tack och lov aldrig till användning :) förutom tillmatning på bb har amningen fungerat helt komplikationsfritt! Vilket tycks förvåna folk titt som tätt då jag hade en ganska tuff förlossning och första tid med barnet till följd av detta. Tror absolut att tillmatningen i början gjorde att jag lättare kunde slappna av när det gällde matbiten. Det och att jag innan läst en del om amning så jag aldrig behövde känna mig stressad när vår bebis vill amma mer i perioder.
SvaraRaderaEn tanke: kan inte en del av den osäkerhet många mammor känner ligga i just det att det endast informeras om amning och att detta framställs som "av naturen ordnat" vilket i mångas öron får likhetstecken med enkelt? Att man tror att det är det enda möjliga och att "alla kan", att det löser sig av sig självt bara bebisen får suga?
SvaraRaderaJag tror mer information till blivande föräldrar om att det kan vara väldigt tufft och ta tid att få en fungerande amning är viktigt men även att inte skuldbelägga om ersättning behövs, de som flaskmatar ska inte behöva känna sig som sämre föräldrar, de gör också sitt bästa för sina barn.
Så länge amning framställs som "enkelt" på föräldrautbildningar kan detta bidra till en otrolig ångest och misslyckansskänsla "jag kan inte ens mata mitt barn" om nu amningen inte skulle fungera från start. Ett "problem" är kanske också att dagens nyblivna mor- och far-föräldrar hade småbarn under en tid då flaskmatning var vanligare än i dag, de har tyvärr inte så mycket hjälp och råd att komma med (kanske?)
Vården borde kanske bekräfta att det är svårt, det är något som inte är lika för alla och inte lika för en mamma med hennes olika barn och i den bästa av världar ge allt stöd som kan tänkas, samtidigt som ersättning inte ska ses som "det onda". Som en mamma som ammat men där amningen inte fungerat med ett av mina barn är ersättning något som räddat livet på mitt barn (ingen har kunnat ge mig en förklaring till varför det inte fungerade med det barnet, det fungerade bara inte, trots nattliga samtal till amningshjälpen och massor med besök på BVC och MVC). Jag kommer kanske alltid att undra om mer (eller rätt) hjälp kunnat få amningen att fungera även med barnet som flaskmatats (först med bröstmjölk men sedan ersättning då pumpandet höll på att köra mig rakt in i väggen). Samtidigt ser jag ju att det barnet mår hur bra som helst och faktiskt har färre sjukdagar än syskon så jag kanske ska försöka släppa det och bara vara nöjd med att det gått bra?
Om man får önska något av vården hade jag önskat mer info om hur svårt det faktiskt kan vara, hur olika det kan vara för olika mammor och med olika barn, och handfasta tips om hjälp, men samtidigt info kring flaskmatning så man inte plötsligt känner sig helt ensam och minst i världen när ens barn inte får i sig mat och man inte ens vet hur man steriliserar en flaska, för amning är ju något som, i mitt huvud, bara skulle fungera så jag hade aldrig skänkt flaskmatning en tanke.
Det jag vill ha sagt tror jag är att vi bör vara ödmjuka inför en annan människas sanning och livssituation och inte hymla med faktum att amning kan vara svårt och måste få ta tid (vilket tyvärr görs ibland inom föräldrautbildning) och som tyvärr faktiskt inte alltid fungerar. Jag tror man blir lite mer ödmjuk inför amning vs. flaskmatning när man gått igenom det själv.
Detta är inte riktat direkt till detta inlägg eller någon kommentar jag behövde bara få lämna mina funderingar, då detta är något som fortfarande sitter djupt trots att det nu är några år sedan och jag har ammat ett barn efter detta.
Tack!
Vår son som var rejält tagen efter förlossningen fick tillmatning var fjärde timma första dygnen på bb. Samtidigt fick jag mycket stöd och uppmuntran runt amningen. Sonen gillade aldrig tillmatning så värst mycket men var desto mer förtjust i bröstet. Sammantaget gjorde situationen att jag kunde slappna av och följa signaler från mitt barn och min kropp. Jag har ofta tänkt att tillmatning borde vara ett enkelt sätt att minska stressen för föräldrar i en liknande situation. Ska tillägga att jag hört många historier om problematisk amningsstart och närmast blev förvånad över hur naturligt det kändes.
SvaraRadera