Amningsro ber en läsare mig att skriva om. Hur
lyckas man få amningsro med en minsting när man samtidigt har en
2,5-åring hemma? Jag tar upp frågan med min syster som har två
barn och vi bollar lite fram och tillbaka. Syrran själv tandemammade
sina så på det viset gjorde hon det lätt för sig sett ur det här
perspektivet. Storasyskonet behövde aldrig roas och hållas undan
utan amningsstunderna var till för dem alla tre.
För roas och hållas undan, jag antar att det är vad de flest tänker på när de tänker på
hur amningsron ska skapas. Men istället för att roa barnet med
något annat och försöka få det att hålla sig på lite avstånd,
vad händer om man gör tvärtom? Som coach använder jag mig ofta av
det här tankesättet när man kört fast. Det är vanligt att man som problemlösning bara gör mer av det man redan gör, utan att
inse att det man gör uppenbarligen inte fungerar särskilt väl. I
ett sådant läge är det ofta till stor hjälp att helt byta strategi och
istället göra precis tvärtom. I det här fallet vore det att bjuda
in storasyskonet och låta hen vara med, inte nödvändigtvis för
att också amma men är syskonet nyfiket så låt det känna på
bröstet och smaka på mjölken. Ett nyfiket syskon som uppfattar att
det pågår något blir knappast mindre nyfiket av att inte få vara
med. Istället för att
sysselsätta storasyskonet med andra lekar, bjud in det att vara med
och hjälpa dig. Kanske kan syskonet få en egen uppgift vid
amningen som till exempel att vara den som torkar minstingen om
munnen när den rapat? Och istället för att locka med filmer på
Ipaden, varför inte passa på och mysa alla tre med en bok (som
storasyskonet kan hålla och bläddra) eller i alla fall titta på
filmen tillsammans? Vad händer om du inte avleder och sysselsätter
storasyskonet på annat håll utan istället bjuder in och engagerar
hen i amningsron?
Slutligen vill jag också säga att det
egentligen inte är meningen att en ensam mamma ska ta hand om två
barn på egen hand. Så ensamma och isolerade som många är idag har
vi inte alltid varit och det finns faktiskt andra platser och
kulturer där man aldrig skulle komma på tanken att lämna en
nyförlöst och/eller ammande kvinna ensam med sina barn. Det
kan vara skönt att påminna sig om när det kör ihop sig och man
går på knäna för att få vardagen att fungera men ändå inte hinner borsta sina egna tänder efter frukosten. Det är alltså inte ditt fel att det skiter sig när du gör allt du kan och orkar, felet är att vi saknar släktingar, andra mammor och vänner som hjälper till och bara finns runt omkring oss för praktiskt och mental avlastning. Nu lever vi dock
som vi gör och kortsiktigt behöver vi
därför komma på knep och lösningar på de problem som uppstår. Långsiktigt kan den som vill så klart fundera över om det
finns en annan boendeform och livsstil som vore att föredra men så länge får man prova sig fram med olika kompromisser.
Underligt nog så m i n n s jag inte att det var något problem just kring amningen: däremot ville storasyster att det skulle vara hennes baby; hon ville själv köra barnvagnen och att jag skulle gå flera steg efter, t.ex. Här en sajt från amerikanska barnläkarförbundet (!) om amning av ett nytt syskon, de är också inne på Julias inkluderande linje:
SvaraRaderahttp://www.healthychildren.org/English/ages-stages/baby/breastfeeding/pages/Managing-Older-Siblings-While-Breastfeeding.aspx
även denna intressant och med flera länkar:
http://breastfeeding.about.com/od/breastfeedingbystage/qt/siblings.htm
Hoppas hela adresserna med, annars kan man googla på exv. "breastfeeding+sibling)
hälsn
Signe
När mamma ammade mig satt jag ofta bredvid henne och flaskmatade min docka. Jag ville även smaka mammas mjölk och fick göra det, men spottade ut och tyckte inte att det var nåt gott.
SvaraRaderaMina två stora har aldrig upplevt amningen som annat än som wrr självklart och naturligt behov hos en bebis. De har båda varit just 2,5 år när syskonet varit nyfött. De har varit mycket måna om bebisens behov av att amma och inte särskilt intresserade av amningsstunden.
SvaraRaderaMitt äldsta barn lekte mycket självständigt sedan tidig ålder. Mitt andra barn hade ett storasyskon att leka med så jag har aldrig lekt med mina barn. Trean har ju två att leka med så roa mina barn har jag inte gjort. Däremot har de ju haft behov som inte alltid varit samstämmigt med ammande bebis. Men de har lärt sig vänta. De har tidigt varit på det klara med att amma går först men det är klart att min stress som ammande mamma inte kunnat svepas bort enbart av denna respekt för amningen. De har velat gå ut och leka när lillebror/lillasyster behövt amma, de har behövt gå på toa, de har behövt äta, de har vägrat komma hem från lekplatsen, de har behövt en utflykt när det varit kallt och svårt ammat ute,de har haft ilskeutbrott och andra känslorekationer samtdigt som det har ammats. Så har det varit med det har funkat. Det har varit fantastiskt att ju HA amningen, den har varit en väldigt enkelt lösning för att tillgodose bebisens behov.
Jag ser alltså inte problematiken som sådan att man som mamma vill avleda syskon för att få amma ensam utan helt enkelt att familjelivet innebär sammanfallande och icke så väl korresponderande behov ibland och det är stressigt emellanåt men amningen har för mig då var varit enbart till det positiva.
Nu har jag lätt för att amma och är en rutinerad långtidsammande mamma men en grundförutsättning för min harmoniska amningsupplevelse tillskriver jag min make och vårt jämställda förhållande. Jag menar att för många av oss finns förutsättningarna för amningsro i vårt moderna samhälle under närmare räckvidd än vi alltid ser. Men är man lite fantasifull och kreativ kan man hitta helt fantastiskt bra lösningar. Har man råd och möjlighet arbetsmässigt har man tex rätt att var föräldraledig samtidigt. Att vara ledig ett par månader i hop som ny tvåbarnsfamilj med två riktigt små barn kan vara ett mycket välinvesterat föräldrapengsuttag-
Jag lever i genrationsboende, i det närmaste men det har inte hjälpt just amningen. Det är maken och vår uppdelning av ansvar och hemarbete som gett mig grundförutsättningarna. Den äldre generation hjälper till så mycket med de storas aktiviteter, vab, hämtingar och lämningar (däri i och för sig stor amningsro) att det inte funnits över huvud taget utrymme eller lust att "få hjälp" just kring amningsstunder.
Att bära har varit en stor hjälp för oss. Bebis har varit rofylld och sovit gott under långa utepass i pulkabaken och sen vid suttit kvar i sjal vid ingång, avklädning, matlagning. Jag fick redan med etta en vana att amma gåendes och det har jag full förståelse för att det synes ett ouppnåligt konststycke om man har amningssvårigheter men jag har haft turen att ha en enkel amning och då är det ett väldigt bra sätt att få lung och ro - att steka falukorven och amma;-).
Men min största och allvarligaste tips är att gå igenom hemmets ansvarsuppdelning med sin parntner. Att hemmet sköts av partner till största del, att inte tvätta, laga mat, handla, städa när man är hemma med två små utan att jämnställa det med timmarna man skulle varit på jobbet. Att dessutom vara överens om att under "maratonsamningsmånder" få sitta i tv-soffann och bli serverad det man behöver samtidigt som partnern hänger tvätt (eller var man nu vill vara och amma).
Mina barn har tyvärr inte varit intresserad av läs och pyssel i den långa småbarnsåldern men vi har haft många mysiga bolibompastunder ihop på mogonen i soffan:-). Sen har det varit full rulle med utelek, kompisar och annat. På kvällerna har maken tagit över och natten har varit bebis mamma tid. Nu är mina stora så duktiga på amning att jag riktig känner fröjd när jag tänker på ev framtida amningar. De vet vad en bebis behöver. Lillammaren som nu snart är fyra är också mycket amningskunnig...
Lycka till!
Anonym som ovan,
SvaraRaderavill tillägga att om jag hade ammat syskonen vid 2,5 år hade tandenamning säkerligen varit en fin dellösning vid stressade situationen.
Vill också förklara "aldrig lekt" med att förtydliga att de faktiskt är helt självgående och inte ignorerade!! Naturligtvis har de krävt uppmärksamhet och omsorg på andra sätt men att del lekt har varit en gåva i bebissammangang!
Tack vad fint med ett eget svarsinlägg å därutöver alla fina kommentarer. Jag ska absolut fokusera på att tänka inklusion å delaktighet. Känns superviktigt av så många anledningar för att behålla en nära kontakt med stora barnet.
SvaraRaderaKommer absolut att ha en låg ambitionsnivå vad gäller hemsysslor, mat å hushållsarbete å fokusera på att alla mår bra å får vara med varandra i början. Sen kommer vi ha förskola också men vårt större barn trivs inte hundra där å då vill jag verkligen inte dumpa henne där mer än nödvändigt när vi faktiskt har möjligheten att vara hemma tillsammans. Läste dock nyligen i en annan blogg där stängd förskola ledde till stress hemma med följden att de skalade upp ersättningsmatningen mer än vad kanske var önskvärt. Synd om det ska bli så om det inte är önskat.