Vakna, diskrimineringsombudsmannen!

Att amma offentligt kan utan tvekan uppfattas som opassande. Magdalena Ribbing menar att ofrivilliga åskådare både kan ta illa upp och känna obehag, men också att det är stressigt och obehagligt för bebisen.

Om man säger åt gäster på en restaurang att lämna lokalen skulle det enligt den civilrättsliga diskrimineringslagen vara straffbart om den som blev tillsagd blev det på grund av trosuppfattning, sexuelläggning, etnisk tillhörighet eller funktionshinder. Ammande mammor får man dock behandla på detta vis. Med jämna mellanrum får jag historier berättade för mig om kvinnor som ombeds sätta sig att amma i ett annat rum eller på toaletten!

Jag hoppas att diskrimineringsombudsmannen (DO,) som övervakar lagen, någon gång ska ta sig an diskriminering av ammande mammor.

Att uppfatta amning som opassande är ett fullkomligt modernt påhitt. Under nästan hela mänsklighetens historia har amningen skett helt öppet, var som helst, hur som helst och väldigt länge. Det var den borgliga kulturen som på 1800 talet uppfann den privata amningen. Amningen skulle vara en privatsak mellan den lilla och modern och bara pågå ett par månader. Under denna tid var de förpassade till hemmet! Det fysiska skulle särskiljas från det sociala. Strikta regler skulle följas i alla social sammanhang och ett prydhetens kulturmönster växte fram. Ordet bröst blev t.o.m. fult att använda eftersom det kunde förevara i kollektivform (brösten). Den borgerliga befolkningen ersatte ordet bröst med barm.

Mellan amningarna kunde moderns veka natur möjligen lämpa sig för krusning av örngottsband. Ur detta har alltså Magdalena Ribbings känslor angående offentlig amning uppstått. En matbordssituation är enligt henne för stressig för amning och dessutom estetiskt opassande. Och vi har väl alla hört liknande argument av någon annan. Mor och barn ska inte vistas utanför hemmet den första tiden eftersom de behöver lugn och ro. Detta är en form av så kallad tabuering som har i syfte att hålla människor på plats eller utanför. Tabuering innebär att orenhetsstämplar sätts på beteenden som inte är önskvärda i ett samhälle. Människor kommer då aktivt och frivilligt att ändra sitt sociala beteende. Den borgerliga kvinnan gjordes maktlös och lydig genom att hon förpassades till hemmet. Ett av sätten att få dit henne var att göra amningen och bröstmjölken till någonting smutsigt, som inte kunde pågå inför andra människor.