Min bekantskapskrets är mycket sportintresserad. Nyligen hade vi gäster. Det uppstod en berättarrunda där alla runt bordet skulle berätta om sitt starkaste idrottsminne. En av gästerna kom med ett oväntat. Sverige mötte England i en EM-kvalmatch på Wembley 1999. Paul Scholes brutalstämplade Håkan Mild i inledningen av matchen. Minuterna efter svarade Stefan Schwarz, inte hänsynslöst, men tveklöst. Gång på gång stod han upp för lagkamraterna. Till slut blev Scholes utvisad. Sverige spelade oväntat oavgjort. Gästen menade att det var Stefan Schwarz insats som som avgjorde.
Alla som arbetar med amning och är genuint engagerade vet att det inom vården finns något som närmast kan beskrivas som amningshat. Det är inte på något sätt allmänt, men det finns där och ställer till det. Jag kan inte förklara vad det beror på. Kanske har det med sjukvårdens patriarkala och hierarkiska system att göra, kanske beror det på att existentiella frågor aldrig har tillåtits få utrymme, eller så beror det på det känsliga ämnet närhet. Hur som helst, vi som är engagerade i amning åker på brutalstämplingar. Ibland vet vi inte om vi ska ta oss upp oskadda.
Jag är en typisk anfallsspelare. Jag vill ha resultat och förändring. Men livet har lärt mig att aldrig ta några svåra matcher utan Stefan Schwarz. Helst vill jag ha henne i rummet. Läsandes spelet och taktiken och beredd att ta kampen. Då vet jag att om det behövs så står hon upp, inte hänsynslöst, men tveklöst. De matcherna spelar vi amningsengagerade inte bara oavgjort, nej i de matcherna tar vi alltid tre poäng.
Eva-Lotta Funkquist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att du vill lämna en kommentar och tack för att du hjälper till att hålla en respektfull och god ton i kommentarsfältet!
Det är ok att vara anonym men använd gärna ett påhittat namn så att det blir tydligt vilken kommentar någon annan ger respons på.