Amning som multitasking

När jag började min bana som ammande kvinna hade jag en sorts föreställning om att amning var något Mycket Högtidligt. Nu skulle vi verkligen vara tillsammans, mitt barn och jag, sitta ensamma i tystnaden och titta varandra i ögonen i någon sorts högre medvetandetillstånd. Det fanns bara ett problem: Tiden upphörde inte att existera bara för att vi ammade, tvärtom masade den sig fram. Antalet amningstimmar per dygn var outhärdligt många och jag insåg att mysigheten behövde lite hjälp på traven.

När jag släppte på mitt ideal och började göra andra saker samtidigt som jag ammade blev det roligare. Vi kunde amma och läsa. Amma och prata i telefon. Amma och bläddra i tidningar, företrädesvis magasin av den glansigare sorten med roliga bilder i. På så vis blev amningen uthärdlig när den tog många timmar i anspråk, och de mysiga tillsammansstunderna försvann inte utan blev tvärtom fler när kravet på ständigt lyckorus försvann.

Så småningom utökade vi reportoaren med sysselsättningar som "amma och sticka", "amma och skriva" och "amma och titta på film". Den sistnämnda blev fort opraktisk eftersom bebin också ville se på film och dels böjde nacken halvt ur led (utan att fördenskull släppa bröstvårtan!) och dels började ha synpunkter på vilka filmer vi skulle se. Filmperioden blev kort men intensiv kan man säga, men för övrigt hittade vi fler och fler amningssätt i vardagen.

Att amma och äta på samma gång var en kombination som tog mig ett tag att förstå finessen med, tills en god vän och mångbarnsmamma en dag påpekade det praktiska i att äta tillsammans. "Och tänk, sen är alla klara samtidigt!" sade hon lyriskt. En ny värld öppnades för oss!

När lillasyster föddes var jag en så förhärdad ammerska att jag till och med GICK och ammade, till sjukhuspersonalens stora förtret. De tyckte att jag skulle "ta det lugnt", men jag var aldrig gjord för att sitta ner en hel dag, det är jag fullständigt säker på. Dessutom fick hon bättre tag när jag stod upp och ammade.

Vi lärde oss så småningom att amma i bärsjal, och vi har ammat och skalat potatis, ammat och sått gräs och ammat och gått i skogen tillsammans, för att nämna några exempel. Från hennes sida sett har hon ammat och nypt mig i skinnet, ammat och snurrat mitt hår och ammat och lekt med mina kläder, smycken, knappar, hårsnoddar och allt annat som råkat finnas till hands. Ammat och sovit har vi gjort båda två, och hon är den enda bebis jag haft som också kunnat amma och skrika på samma gång, alltså helt utan att släppa suget.

När lillebror föddes ammade vi fortfarande, storasyster och jag. Vi hittade en rytm som innebar att jag ofta ammade samtidigt som jag höll på med helt andra saker eller syskon. Flera gånger om dagen tittade jag ned för att hitta något av barnen vid bröstet utan att minnas när de hamnat där eller varför. "Det är väl ingen idé att fråga dig hur många gånger du ammar på ett dygn för du har väl ingen aning?" undrade min BVC-sköterska förtjust, kanske för att konfirmera att hon sett rätt. Det hade hon. En revolutionerande amningsnyhet kom ändå till under den här tiden, en "amningskorg" med vattenflaska och lite pyssel, läsning och sömnad i, lätt att hämta vid behov. När man ammar både en storasyster och en lillebror ökar törsten nämligen i kubik.

Medan jag skriver detta liggammar jag min yngsta dotter till sömns i dubbelsängen. Vi har det riktigt mysigt tillsammans, hon ligger och klunkar och klappar mig då och då förstrött på bröstet. Jag skriver några meningar, pausar en stund, rufsar henne i håret och hon kluckar förtjust eller puttar bort min hand, allt efter hur andan faller på. Ibland utväxlar vi en blick mitt i en av mina rader, och fnissar en stund. Snart kommer hennes andetag att bli jämna, sugandet övergår i snuttning och till slut kommer bröstvårtan att långsamt glida ur mungipan och hon sover, allt medan jag arbetar vidare.

Det behöver inte vara så högtidligt, det här med amning. Det kan också vara något man bara gör. Amning som multitasking, det blev min grej. Vilken är din?

Tina Wiman

Tina Wiman gästbloggar på Amningsbloggen för andra gången. Om du vill läsa mer av och om henne så klicka på rubriken.