Varför är det så svårt att förändra?

... eller fenomenet "det sitter i väggarna"

Så här står det i en bok som vänder sig till en yrkesgrupp som arbetar med människor. Gissa vilken!

[...XXXX] uppvisade mycket likartade handlingsmönster i praktiken, trots att de i intervjuer inte alltid givit uttryck för för en liknande grundsyn på verksamheten. Detta är oerhört intressant eftersom vi ofta kopplar samman en persons synsätt och föreställningar med hennes handlingsmönster. Den kopplingen finns naturligtvis, men det är uppenbarligen så att oavsett vad man har för egna föreställningar om hur man vill jobba och varför, så "glider" man in i befintliga, vedertagna och traditionella rutiner och förhållningssätt. Det verkar som om redan befintliga handlingsmönster och rutiner blir förkroppsligade i [XXXX] efter en tids arbete i praktiken.

- - -

Vad jag vill säga med det här resonemanget är alltså att ett traditionellt "uppifrån-och-ned" perspektiv för [XXXX:t] förändringsarbete generellt har små chanser att lyckas.

Nej, det handlar inte om vården eller amningsstöd. Det handlar om förskolan. Citatet är hämtat från boken Varför pedagogisk dokumentation? av Hillevi Lenz Taguchi. Men fenomenet att rutiner och praktik s a s sitter i väggarna gäller antagligen på många fler håll.

Marit Olanders