Av: Eva-Lotta Funkquist
Jag äcklas över lite större barn som ammas och får incestvarningskänslor om barnet närmar sig ettårsåldern. Den kommentaren skriver en person efter det tidigare inlägget. Det här är intressant eftersom känslor av det här slaget antagligen är en av anledningarna till att det ammas så lite i Sverige. Endast 18 % av bebisarna ammas vid ettårsdagen, vilket kan jämföras med att hälften av alla tvååringar i världen ammas. Äckelkänslorna beskrivs oftast komma då man ser mammor amma i en västerländsk offentlig miljö. Jag har aldrig hört att någon känt på samma sätt då de varit på semesterresa i ett fattigare land. Att fästa äckelkänslor på företeelser som man anser ovälkomna är förmodligen det mest effektiva sättet för att få människor att anpassa sig och sluta upp med det man ogillar. På så sätt hindras kvinnor från att amma i det offentliga rummet i Sverige.
Visst är väl det dumt?
Anonym, jag tror att det handlar mycket om att du inte är van att se det. Man ser det inte så ofta i vår del av världen nuför tiden, men för bara 100 så sedan ammades de allra flesta svenskar de första åren. Det man inte är van att se får en ofta att hajja till. Om vi var fler som ammade våra 1 åringar ute på stan så skulle det återigen bli en del av normen som ingen höjer på ögonbrynen åt.
SvaraRaderaJag är bara nyfiken på det där med att hälften av alla tvååringar i världen ammas, är det WHO som har den statistiken eller varifrån kommer det?
SvaraRaderaAndrea!
SvaraRaderaUnicef för statistik. Jag läste det t.ex. här (se nedan). Norge har statistik för tvååringar och den säger 2 %. Men då ammas det mer i Norge än i Sverige.
http://www.dagbladet.no/2009/08/14/magasinet/amming/barn/helse/7651052/
Hälsar Eva-Lotta
Förlåt Norge, 4% var det visst.
SvaraRaderaEva-Lotta