Av Marit Olanders
För en tid sedan fick jag i uppdrag att göra en svår frågesport om amning till ett sällskap som kunde en hel del om amning.
En av frågorna var:
Vad stämmer angående fyratimmarsschemat*?
Svarsalternativen:
1. Det är grundat på vetenskap och beprövad erfarenhet.
X. Det var bäst för barn och mammor på 1970-talet.
2. Det är helt gripet ur luften.
Rätt svar är 2. Det är helt gripet ur luften.
De flesta svarade rätt, men en del svarade alternativ X, de trodde det var det bästa vetenskapen kunde erbjuda mammor och barn på 1970-talet. Men det är viktigt att komma ihåg att fyratimmarschemat aldrig någonsin var ett resultat av vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är grundat på tyckande och moralkakor, på vad man trodde skulle fostra förnöjsamma arbetare och löntagare. Det var läkarna som införde fyratimmarsregimen, män som i princip aldrig var involverade i spädbarnsvård men som gick i symbios med barnmatsindustrin. I takt med medicinens landvinningar på andra områden ansåg sig läkarna också kompetenta nog att ge amningsråd och samtidigt förkasta kvinnors traditionella kunnande.
Resultaten var förödande. I USA ammades 38% av barnen vid utskrivning från BB år 1946, mot bara 18% år 1966. I storbritannien ammades 40 % av barnen vid tre månaders ålder år 1947, och bara 10 % år 1968. I Singapore ammades över 80 % av barnen vid födseln 1951, tjugo år senare, 1971, hade siffran sjunkit till under 30 %.
I Sverige 1944 ammades 90% av barnen vid två månader, år 1970 hade det minskat till under 40 %.
Under 1900-talets andra hälft började kvinnorna självas återupptäcka amningskunskapen och sprida den via amningsstödgrupper. En av de viktigaste kunskaperna för dessa pionjärer att sprida var att mjölken inte tog slut, om man bara ammade på barnets begäran.
Först bildades La Leche League i USA 1956. 1968 bildades norska Ammehjelpen. Samtidigt vände den endåtgående trenden för amning i Norge. och 1973 Amningshjälpen.
Samma år vändes den nedåtgående trenden för amning i Sverige.
*Fyratimmartsschemat: Att amma var fjärde timme, företrädesvis kl 6, 10, 14, 18 och 22. Ett s k nattmål kl 02 som skulle fasas ut så fort osm möjligt.
Det är så tragiskt. Av min BVC-sköterska fick jag rådet att amma var tredje till fjärde timme. Annars skulle det bli för jobbigt för mig menade hon. Man kan ju storkna. Tilläggas ska att min BVC-sköterska sa detta precis i början när vi (med vad jag insett idag - alla gammeldags, ovetenskapliga och totaltokiga råd från BB och BVC) kämpade för att få amningen att fungera - och innan jag fick så underbar hjälp av Amningshjälpen. Har idag ammat elva månader och är så tacksam över att Amningshjälpen finns.
SvaraRaderaVi fick rådet av BVC att det skulle gå minst 2 timmar mellan amningarna, för sonen måste "vila magen." Men han kunde inte vänta så länge, så vi gick snart över till fri amning. Jag har svårt att tänka mig hur man får amningen att fungera om man bara ammar var 4:e timme!
SvaraRaderaAlla dessa idiotiska råd och okunskap från BVC! Det är inte konstigt att amningen sjunker i Sverige. Socialstyrelsen borde verkligen göra en tillsyn och titta närmare på hur BVC arbetar.
SvaraRaderaJag kan förstå att personer blir negativa till amning efter att ha försökt få igång en fungerande amning med BVC:s hjälp. Med helt fel råd går det helt enkelt inte att få amningen att fungera. Amning blir ju också då till något "svårt" och kanske också smärtsamt eftersom BVC inte har tillräcklig kunskap om amning. Tragiskt att det ska vara så.
SvaraRaderaMin mamma brukar berätta på tal om sommartid/vintertid, att det infördes medan hon låg på bb med min bror och att bäbisarna på bb ogillade den mycket, de skrek mycket när den infördes. För att den innebar ju att de inte ens fick mat efter fyra timmar, utan fick vänta en extra timma, antar jag! Så himla respektlöst mot de små nya människorna, att det sågs som helt normalt att de låg där och skrek, och skulle klockan ställas om så fick de vänta ännu längre på maten!
SvaraRaderaAnnars var min mammas inställning till fyratimmarsregeln att det råkade vara så ofta jag och min bror ville ha mat, och att det var tur, så slapp hon ta ställning emot den. Men amningen sabbade den, "mjölken räckte inte" och vi flaskades från start.
Av mina 6 nära tjejkompisar är jag den enda som har helammat. De andra hade, som de sa; "Inte tillräckligt med mjölk". Alla har därför flaskmatat. Några har fortsatt med amningen parallellt med flaskan men de flesta har helt lagt ner amningen. Jag är också den enda av oss som har fått hjälp av Amningshjälpen. Det hade varit intressant med en oberoende granskning av BB och BVC vad gäller amningsråd.
SvaraRadera