Det är inte farligt att helamma i sex månader

Av Marit Olanders

När viss kunskap räknas som normgivande innebär det att annan kunskap marginaliseras, nedvärderas eller inte räknas som kunskap, skriver Bernt Gustavsson i skriften Vad är kunskap?

Inte kunde obildade kvinnor ha någon kunskap om något så viktigt som spädbarnsuppfödning. Här måste läkarna rycka in och bringa ordning i kaos. Barnläkarna stod i ett ömsesidigt beroende med barnmatsindustrin, där läkarna behövde behövde någhot att göra och barnmatstillverkarna behövde någon som kunde föra ut deras produkter. Kvinnor ammade i regel sina egna (eller andras) barn i tid och otid och ansågs ofta som alldeles för slappa.

Den nya manliga kunskapen tog plats som normgivande i stället för kvinnors nedärvda kunskap. Denna förlöjligades, förbjöds, gjordes farlig, skambelades, tystades ner. Här skulle in regler, renlighet och regelbundenhet och barn skulle inte ha det för bra.
Här är några exempel på hur det kunde låta:

”man måste vara bestämd med att man från Början rättar sig efter Uret med hänsyn till de tider Barnet läggs vid bröstet..”

Och om man gav barnet mer mjölk om inte den föregående mjölken var helt smält: ”… många gånger blir verkan ännu värre. Matsmältningen kommer helt i oordning, och Farliga matsmältningsstörningar kan bli följden …”

”man får på inget vis ta upp barnet bara för att gå fram och tillbaka på golvet med det på armen”

"hon borde skämmas ögonen ur huvudet, hon förtjänar inte att vara moder"

Hur man ser på barnet att det vill till bröstet, hur man undviker mjölkstockning och sår, och hur man gör vid plötslig amningsvägran försvann ur folks medvetande. Att amma öppet skambelades, att amma fritt ansågs att skämma bort, kunskap om barns tidiga signaler och tillräcklgit stort tag tegs ihjäl. Gustavsson skriver:

Tyst kunskap kan också innebära att den är tystad i betydelsen nedtystad. – - – Mönstret för att trycka ned kunskap kan vara mycket sofistikerat och kan även införlivas i enskilda människors medvetanden.

Amningen var nedtystad under en stor del av 1900-talet. Under tiden fick barnen mat var fjärde timme, i Sverige alla på en gång kl 06, 10, 14, 18 och 22. Det var kvinnorna själva, i La Leche League i USA, Ammehjelpen i Norge och Amningshjälpen i Sverige, som tog initiativet till att föra tillbaka amningskunskapen till föräldrarna. För fyratimmarsschemat uppfyllde aldrig kraven på kunskap eller vetenskaplighet. Gustavsson igen:

"Kunskap skiljer sig från gissningar, opinioner och antaganden. Hörsägen och information är en sak som strikt måste skiljas från kunskap."

Det finns en stor aktör som har allt att vinna på att amningskunskapen förblir nedtystad, och som lägger stora resurser på att föra ut sin egen bild av hur amning fungerar: Barnmatsindustrin. För dem spelar det stor roll om barnen helammas i ett halvår, eller om deras föräldrar börjar köpa deras produkter tidigare än så. I länder med någotsånär bra koll på WHO-koden måste de för skams skull säga att amning är "bäst" i sex månader. Därför måste de hitta andra kanaler att nå ut för att underminera amningsbudskapet. En artikel i en vetenskaplig tidskrift som BMJ måste vara rena lyckoträffen. Media älskar ju dåliga nyheter, och att artikeln, som får helamning i sex måander att verka skadlig, skulle få stort genomslag var knappast förvånande. I Sverige plockade Aktuellt upp nyheten.

Tre av de fyra artikelförfattarna,Mary Fewtrell, Alan Lucas och David Wilson, står på barnmatsföretagens lönelistor. Särskilt Alan Lucas har i många år märkt ut sig som motståndare till WHO:s healmningsrekommendation. 2003 ställde han t o m upp och försvarade barnmatsföretaget SMA Wyeth när det anklagades för olaglig marknadsföring i Storbritannien.

Artikelförfattarna presenterar ingen ny forskning och har inte gjort någon systematisk genomgång av befintlig forskning. WHO:s rekommendation baserar sig på 3000 studier om spädbarnsnutrition. Den senaste genomgången från 2009 visar att barn som ammas helt i tre till fyra månader löper större risk att drabbas av magsjuka än barn som ammas helt i sex månader. Mammor osm ammar helt i sex månader tappar vikt snabbare och slipper mensen längre än mammor som introducerar andra livsmedel vid tre till fyra månaders ålder.

Ett av argumenten artikeln i BMJ använder är den svenska glutenepidemin på 1980- och 90-talet med världsrekordhögt insjuknande i glutenintolerans. De skriver:
"For example, the incidence of early onset coeliac disease increased in Sweden following advice to delay introduction of gluten until age six months, and it fell to previous levels after the recommendation reverted to four months."

Nej, rekommendationen ändrades inte till fyra månader. Den ändrades till fyra TILL SEX månader. Det viktigaste var och är att introduktion sker gradvis, under skydd av amning. När det skedde var av mindre betydelse. Huvudsaken är att det sker under skydd av amning.

Den lilla fyran i "fyra till sex månader" var tänkt att indikera att om man planerade att avvänja vid sexmånadersdagen var det lämpligt satt börja med annan mat vid fyra månader. Tänkte man å andra sidan amma längre var deti ngen brådska.

Anledningen till gliutenintolerans-epidemin tros vara att barnen snabbt avvandes från amning och samtidigt fick stora mängder gluten, i välling och gröt.

Barnmatsföretagen driver en enorm lobbyverksamhet för att hålla nere tiden för rekommenderad helamning. ESPGHAN som i fjor gled mot en rekommendation inte mindre helamning än 17 veckor (4 månader) sponsras av Nestlé Nutrition enligt Baby Milk Action.

Hur ska man göra då? Mitt korta svar är: Gör som du vill och som passar dig. Även om det finns skillnader i hälsa så är de små. Vill du inte amma så lägg ner det.

Men om du vill fortsätta helamma fritt så ska du veta att det inte är skadligt att helamma hela det första halvåret. Åtminstone.