Kan man bli en bra förälder mot alla odds?

Av Eva-Lotta Funkquist

Mary Bell dömdes 1968, elva år gammal, till livstid fängelse för att ha mördat två småpojkar i Newcastle i norra England. Pojkarnas kroppar var skändade och de hade strypts till döds. Dåden upprörde hela landet och Mary Bell framställdes i mediadrevet som följde som en djävul i barnkropp. Hon fick minimal hjälp för att bearbeta det som hänt. Journalisten Gitta Sereny följde rättegången och har därefter skrivit två böcker om Mary Bell. Hennes första elva år är fyllda av ofattbara övergrepp. Marys mamma försökte döda henne flera gånger med mediciner och en gång genom att dränka henne i badkaret. Mamman var prostituerad och ”nischade” sig i branschen genom att också sälja dottern till sexköpare, som även de misshandlade henne.

Efter frigivningen träffade Mary Rob och tillsammans började de planera för att skaffa barn. Under hela graviditeten var Mary noggrant övervakad och risken att barnet skulle tas ifrån henne och Rob var hela tiden överhängande. Efter förlossningen kom barnet att stå under skyddstillsyn, vilket bland annat innebar att en övervakare träffade barnet och föräldrarna regelbundet. Marys relation till sin dotter förblir ett olöst mysterium för omvärlden och ingen har kunnat förklara hur det är möjligt att en mamma med Marys bakgrund kan fungera på det sätt hon gör. Man upplever Marys dotter som alltigenom trygg och en av övervakarna berättar så här om Marys relation till sin dotter: ”Hon är mycket, mycket kärleksfull” och hon fortsätter vidare:

"Hon tar gärna i henne, men inte på något överdrivet sätt; inte för att tillfredsställa sina egna behov. Det är en blandning mellan att å ena sidan ge barnet ganska stor frihet att göra saker på egen hand och tillsammans med kamrater och å andra sidan den där väldigt beskyddande instinkten hon har." (Ohörda rop sid.330)